Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pet var omkring tjugo år gammal. En [
vacker flicka, med rikt kastanjebrunt hår, J
som föll fritt i naturliga lockar. En
ljuf-lig flicka med ett öppet, frimodigt ansigte,
och undersköna ögon; stora, milda,
strålande ögon, som sutto just på det rätta
stället i hennes goda, vänliga ansigte. Hon
var fyllig och frisk, med små gropar i
kinden; litet bortskämd tillika; det låg
något blygt och beroende i hennes sätt.
en svaghet som är den mest intagande
svaghet i verlden, och utgjorde kronan
på hennes behag, ehuru en så söt och
vacker flicka äfven den förutan kunnat
vara rätt förtjusande.
— Nu frågar jag er, sade rar Meagles,
med den mest vänliga tillförsigt, i det
han gick ett steg tillbaka och förde sin
dotter ett steg framåt, liksom för att
illustrera sin mening. Jag frågar er helt
enkelt, man och man emellan, vet ni, —
liar ni nånsin hört en sådan fördömd
dumhet som att sätta vår Pet i karantän?
— Det har haft den följden att sjelfva
karaktänen blifvit njutningsrik.
— Nå, nä! sade mr Meagles, det var
dock något, det får jag medgifva. Jag
tackar er för den anmärkningen. Nå,
Pet, mitt älskade barn, det är bäst du
går med mor, och lagar dig i ordning
för att gå i båten. Sundhetsofficern och
hvad alla de der krabaterna heter, i
trekantiga hattar, och annat tillbehör,
väntas snart hit för att ändtligen släppa ut
oss, och då komma vi arrestanter att
åter frukostera tillsammans på ett
någorlunda kristligt vis, innan vi flyga bort
till våra olika bestämmelseorter.
Tatty-coram, följ du med din unga matmoder.
Han sade detta till en vacker flicka
med glänsande svart hår och mörka ögon,
mycket omsorgsfullt klädd, som svarade
med en lätt nigning, i det hon skyndade
efter mrs Meagles och lilla Pet. Alla
tre passerade den nakna, förbrända
ter-tassen, och försvunno i den lysande hvita
hvalfgången. Mr Meagles’ reskamrat, en
fyratioårs-gammal man, mörk och
allvarsam, stod ännu och såg efter dem sedan
de försvunnit i hvalfgången; tills mr
Meagles klappade honom på armen.
— Jag ber om förlåtelse, sade han,
och spratt till.
— Skadar icke, sade mr Meagles.
De gingo i tysthet af och an under
murens skugga, för att på den
högtlig-gande karantänsstationen inandas så
mycken svalka, som hafsvinden ännu hade
qvar klockan sju på morgonen. Mr
Meagles’ följeslagare började åter samtalet
så här:
— Får jag fråga, sade han, hvad är
namnet. —
— Tattycoram? inföll mr Meagles. Jag
j har icke minsta idé.
— Jag trodde, sade den andre, att.. .
— Tattycoram ? inföll ånyo mr Meagles.
— Jag tackar — att Tattycoram var
ett namn; och jag har flera gånger
undrat öfver det.
— Jo, saken är den, sade mr Meagles,
mrs Meagles och jag äro, som ni vet,
praktiska menniskor.
— Det har ni redan flera gånger sagt
mig under de angenäma, intressanta
samtal som vi haft på våra promenader här
på dessa stenar, sade den andre, och ett
| svagt leende bröt sig fram på hans
mörka allvarsamma ansigte.
— Praktiska menniskor. En dag för,
J fem eller sex år tillbaka, togo vi Pet med
oss till “Hemmet för Hittebarn" i
London — ni har hört talas om det?
Omkring detsamma som Institutet för
Hittebarn i Paris?
— Jag har sett det.
— Rätt bra! En dag gingo vi dit med
lilla Pet för att höra musiken i kyrkm;
såsom praktisk folk, anse vi det som vår
första skyldighet att visa henne allt, som
vi tro kan roa henne, och mor — så
brukar jag kalla mrs Meagles — började
gråta sä häftigt, att jag var tvungen att
gå ut med henne. Hvad är pä färde,
mor? sade jag, sedan hon repat sig nå-
i got; du skrämmer u lilla Pet, kära vän.
Ja, nog vet jag det, far, säger mor,
i men det är väl iör det att jag älskar
i henne allt för mycket, som detta rann mig
: i sinnet. Att hvad rann dig i sinnet,
| mor? Ack, ack! ropade mor. åny >
utbri-1 stande i gråt, när jag såg alla dessa barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
