Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få den sällheten att odla Amys
ömma bekantskap. Jag torde väl ej sjelf,
sade mr Sparkler modigt, vara fullt vuxen
vissa ämnen, flux och utan beredelse oph
jag fruktar att om en omröstning skedde
bland societeten, allmänna omdömet skulle
blifva att jag ej är det ringaste vuxen,
men hyad ämnet om Amys älskvärdhet
beträffar, så kan jag säga, att den är jag
fullt vuxen!
Till ytterligare bekräftelse hvaraf mr
Sparkler kysste henne.
— Eu kuvert och ett rum, fortfor mr
Sparkler, som i jemförelse med sina
vanliga oratoriska bemödanden i dag var helt
ordrik, skall alltid stå till Amys
disposition. Gubben derhemma skall alltid, det
är jag säker om, vara stolt öfver att få
emottaga en person, som jag så högt
aktar. Och hvad min mor beträffar, sade
mr Sparkler, som är ett utmärkt
fruntimmer utan —
— Edmund, Edmund! påminnte miss
Fanny som förut.
— Ber tusen gånger, skönaste
förtju-serska, bad mr Sparkler. Jag vet att
det blifvit en vana och jag tackar dig på
det högsta, tillbedda flicka, för det du har
besvär att rätta mig; men alla menniskor
erkänna att min mor är étt högst utmärkt
fruntimmer, utan det allra minsta — min
älskade.
— Det må vara hur det vill, svarade
Fanny, jag utber mig bara att du ej
nämner det mera.
— Jag nämner ingenting, min älskade,
sade mr Sparkler.
— Då har du i det hela ingenting mer
att säga oss, Edmund, eller hur? frågade
F anny.
— Så långt derifrån, tillbedda flicka,
svarade mr Sparkler, att jag ber om
ursäkt för hvad jag redan sagt.
Mr Sparkler märkte genom någon slags
inspiration, att frågan tillika innebar den
artiga uppmaningen: du kan rätt gerna
gå din väg. Han drog -derfor bort den
broderliga armen och sade i nätta ordalag
att han med gunstig tillåtelse tänkte packa
sig bort. Dessförinnan emottog han dock
Amys lyckönskningar, stammande och
tvekande framförda af den nedslagna och
bekymrade lilla varelsen.
Då han var borta sade Amy blott —
O Fanny, Fanny, vände sig mot sin
syster, föll till hennes bröst och gret der.
Fanny skrattade först, men snart lade hon
sitt ansigte sakta intill systerns och gret
också hon — litet grand. Det var sista
gången Fanny någonsin visade att det i
detta ämne fanns någon öfvervunnen eller
nedtystad känsla. Från denna stund låg
vägen, som hon valt, öppen framför
henne och hon beträdde den sen med djerfva
egenrådiga steg.
FEMTONDE KAPITLET.
Intet sköl etter hinder hrarför ej dessa trä skutte bli förenade.
Då mr Dorrit underrättades om att j
hans äldre dotter emottagit mr Sparklers j[
giftermålsanbud och lofvat honom sin tro, j
emottog kan denna nyhet på en gång med
stor värdighet och faderlig stolthet, i det
hans värdighet stegrades vid den vidgade
anblicken af bördiga fält för odlandet af
nya förnäma bekantskaper, och hans fa- j|
derliga stolthet fick ny näring genom miss |!
Fannys redebogna sympati med detta stora :
mål för hans lif. Han lät henne förstå !)
att hennes ädla ärelystnad fann ett
samklingande gensvar i hans hjerta och gaf
henne sin välsignelse såsom ett barn, propp
fullt med pligtkänsla, dygd och goda
principer, samt ett liögsinnadt begär att
upphöja familjenamnet.
Till mr Sparkler, då miss Fanny tillät
honom uppträda, sade mr Dorrit att han
ej ville förneka det den förbindelse mr
Sparkler gjorde honom den hedern att
föreslå var serdeles öfverensstämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
