Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hans egna önskningar både såsom
varande i enlighet med hans dotter
Fan-nys varma tycke och såsom begynnelsen
till ett slägtförhållande af högst
tillfredsställande heskafienhet med mr Merdle,
tidehvarfvets störste ande. Afven mrs
Merdle, såsom en tongifvande,
fashionabel dame, rik på utmärkelse, behag och
skönhet, nämnde han med högsta loford.
Han fann det dock vara sin pligt att säga
(han var säker på att en person med mr
Sparklers fina grannlagenhet skulle förstå
hans motiver) det han ej kunde anse
saken som definitift afgjord förr än han
fått förmånen att skriftligen utbyta
tankar härom med mr Merdle, och försäkra
sig <jm att den så till vida
sammanstämde med denne utmärkte persons
önskningar, att hans (mr Dorrits) dotter skulle
blifva emottagen på den fot, som hennes
hemgift och blifvande arf berättigade
honom att fordra att hon skulle stå i hvad
han hoppades det måtte tillåtas honom
att utan att synas alltför beräknande
—- kalla stora verldens ögon. Under
denna förklaring, hvilken hans karakter
såsom en gentleman af en viss betydenhet
och hans karakter af far tycktes
gemensamt uppfordra honom till, var han dock
ej nog öfverdrifyet diplomatisk, för att
dölja det saken hade all trolighet för sig
och förblef likasom vilkorligt afgjord, samt
att han var mr Sparkler högst förbunden
för den utmärkelse, som vederfarits
ho-nom sjelf och hans familj. Han slöt med
några allmänna iakttagelser angående —
ha t- en oberoende gentlemans karakter
och — hum — karakteren af en
nlöjli-gen alltför partisk och beundrande far.
Korteligen, han emotfog mr Sparklers frieri
just ungefär som han i fordna dagar skulle
ha empttagit en hyllningsgärd af tre eller
fyra half-crowns.
Mr Sparkler, sotp fann sig helt
bedöf-vad af den massa fraser, som sålunda
hopades ölver hans oskyldiga hufvud,
svarade kort men på sak, i det han
förklarade att han länge märkte att miss
Fanny ej hade minsta nonsens samt att han
var säker på gubben derhemma skulle
göra sitt till. Vid denna punkt af hans
förklaring slogs han igen likt en låda med
fjederlock af föremålet för sin stora
passion och skickades bort.
Då mr Dorrit kort derpå begaf sig på
uppvaktning till mrs Merdle blef han med
mycken artighet emottagen. Mrs Merdle
hade hört Edmund tala om saken. Hon
hade att börja med bfifvit helt
öfver-raskad emedan hon ej fallit på den
tanken att Edmund skulle gifta sig.
Soeie-teten hade ej heller fallit på den tanken.
Dock hade hon naturligtvis sett (vi
qvin-nor se likasom instinktmessigt allt sådant!)
att Edmund varit oändligt fängslad af miss
Dorrit och hon hade öppet förklarat att
mr Dorrit hade mycket på sitt ansvar då
han förde en så förtjusande flicka
utomlands att förvrida hsfvudet på sina
landsmän.
— Får jag äran häraf sluta, min fru,
sade mr Dorrit — att den riktning mr
Sparklers böjelse tagit är — ha — gillad
af er?
— Jag bedyrar er, mr Dorrit, svarade
ladyn, att jag för min enskilta del är
förtjust.
Det var oändligt smickrande för mr
Dorrit
— För min enskilta del, upprepade mrs
Merdle förtjust.
Detta tillfälliga oms&gande af orden,
för min enskilta del, kom mr Dorrit att
yttra sin förhoppning det mr Merdles
samtycke ej heller skulle nekas.
— Jag kan ej, sade mrs Merdle, åtaga
mig att ge något bestäradt svar å mr
Merdles vägnar; herrar, och synnerligast
sådana, som fått namn af kapitalister,
haf-va sina egna åsigter om dylika saker.
Men jag skulle tro — jag yttrar mig blott
gissningsvis, mr Dorrit — jag skulle tro
att mr Merdle på det hela, — här tog
hon en liten öfversigt af sig sjelf innan
hon likgiltigt tillade, — blir helt förtjust.
Vid nämnandet af de herrar, s.om fått
namn af kapitalister fick mr Dorrit en egen
slags hosta, som hade en inre motsägelsfs
velat göra sig luft. Mrs Merdle märkfe
det och fortfor i samma riktning:
— Det äp dock i sanning, mr Dorrit,
en onödig anmärkning af mig, utom i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
