Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen man der upptäckte, gjorde någon ny
industrigren ständiga anspråk på hans tid.
Då lian om aftonen frigjorde sig från
patriarken, var det endast för att bogsera
en liten anonym skuta och arbeta sig fram
med den i andra farvatten.
Efter att ha gjort personlig bekantskap
med den äldre mr Chivery, föll det sig
kanske lätt nog att bli presenterad för
hans älskvärda hustru och hans
otröst-liga son; men antingen det var lätt eller
ej, lyckades mr Pancks att blifva det.
Hans innästlade sig i tobaksboden en eller
par veckor, sedan han förut visat sig i
fängelset, och bemödade sig isynnerhet
om att komma på förtrolig fot med unge
John. Hans försök i den vägen hade så
mycken framgång, att han lockade den
suckande herden från lunderna och
förmådde honom att åtaga sig åtskilliga
hemlighetsfulla beskickningar; livilka på
obestämda tider förorsakade hans
försvinnande för två å tre dagar i sender. Den
kloka mrs Chivery, som högligen
förundrade sig öfver denna förändring, skulle
ha protesterat deremot, såsom varande
menlig för den liögländske afbildningen
ofvanför dörren, om det ej varit för
tven-ne starka skäl; det ena, att hennes John
väcktes till ett lifligt intresse för de
affärer, som hans frånvaro förmodades
befrämja — och hon ansåg det helsosamt
för hans nedslagna lynne; det andra, att
Mr Pancks i förtroende lofvat betala
henne det hederliga arfvodet af sju och en
half shilling om dagen, för upptagandet
af hennes sons tid. Detta förslag
härrörde från honom sjelf och var affattadt
i följande kraftfulla ordalag: “om er John
ä’ nog barnslig att ej ta det, så ä’ det
inte skäl, hvarför ni skulle vara det, ser
ni. Så, just oss emellan, här ä’ det, för
affärer ä’ affärer!“
Hvad mr Chivery tänkte om allt detta,
eller livad han visste derom, fick man
aldrig reda på af honom sjelf. Det har
redan blifvit anmärkt, att han var en
fåordig man och man kan här tillägga, att
han af sitt embete insupit den vanan, att
instänga allt. Han instängde sina egna
tankar lika sorgfälligt som Marshalseas
gäldenärer. Till och med hans vana att
instänga de mål han förtärde, kunde
utgöra en del af det helas sammanhang, ty
det är utom all fråga, att han vid alla
andra tillfällen höll sin mun lika sluten
som Marshalseas port. Ilan öppnade den
aldrig utan skäl. Då det var nödvändigt
att släppa ut något, öppnade han den
litet, höll den uppe så länge som var
erforderligt och tillslöt den åter. Just som
han brukade spara på besväret vid
Mar-halseas port, så att han lät en person,
som ville gå ut, vänta en stund, om han
såg någon annan komma öfver gården,
på det att en vridning af nyckeln skulle
vara tillräcklig för båda, på samma sätt
hände det, att han gömde på en
anmärkning, om han märkte, att en annan höll
på att bana sig väg till hans läppar, till
dess han kunde yttra dem båda på en
en gång. Hvad det angick, att i hans
ansigte finna nyckeln till hans inre,
kunde man lika gerna vänta sig att i
Marshalseas nyckel finna ett läsligt register
öfver de individers karakterer och öden,
som den instängde.
Att mr Pancks skulle förmås att bjuda
någon på middag till Pentonville var ett
hittills oerhördt faktum i hans
lefvernes-historia. Men han bjöd unge John till
middagen och indrog honom således inom
cirkeln af miss Ruggs farliga (emedan den
var dyrköpt) tjuskraft. Kalaset var
be-stämdt för söndagen och för detta tillfälle
tillagade miss Rugg med egna händer ett
fårlår med ostron, som hon skickade till
bagarens för att stekas — icke till bagaren,
utan till ett etablissement, som stod i
opposition med hans. Apelsiner, nötter och
äpplen, uppköptes också. Och
lördagsafton hemförde mr Pancks rom för att
fröjda gästens hjerta.
Men omsorgen för de kroppsliga
be-hofven, utgjorde ej förnämsta delen af
tillredelserna för gästens emottagande. Den
utmärktaste bestod af förtroliga
meddelanden inom familjen och det deltagande,
som deraf uppväcktes. Då unge John
visade sig klockan half tu, utan
elfenbens-lianden och västen med de gyllene
qvi-starne, solen lik, beröfvad sina strålar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
