Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla honom uppe vid godt mod, frågade
han honom en gång hur gammalt hans
yngsta barnbarn var?
— John Edvard, sade pensionären, i
det han långsamt nedlade knif och gaffel
för att fundera derpå. Hur gammalt, min
herre. Låt mig se nu.
Marshalseas fader vidrörde sin panna
med pekfingret. (Minnet är dåligt.)
— John Edvard, min herre? Nå, jag
har riktigt glömt bort det. Jag kan nu
på ögonblicket verkligen inte säga, om
det ä’ tu år och två måna’r eller om det
ä’ tu år och fem måna’r. Endera ä’ det.
— Besvära er inte med att anstränga
edra tankar i detta fall, sade han med
utomordentligt tålamod.
(Sinnesförmögen-heterna förminskas ögonskenligen —
gubben rostar bort genom det lif han för.)
Ju flera dylika upptäckter han trodde
sig göra hos pensionären, desto mer
syntes han tycka om honom och när han
efter téet uppreste sig från stolen för att
taga afsked af sin klient, som lät nådig
herrn förstå, att han fruktade det hans
tid att qvardröja der vore förbi, rätade
han på sig och påtog sin kraftfullaste
min.
— Yi kalla ej detta en shilling, Nandy,
det vet ni, sade han i det han stack
honom en sådan i handen. Yi kalla det
tobak.
— Jag tackar er, nådig herre. Jag
skall köpa tobak derföre. Mina ödmjuka
tacksägelser till miss Amy och miss
Fanny. Jag önskar er god natt, mr
Clen-nam.
— Och kom ihåg att ni inte glömmer
bort oss, Nandy, sade fadern. Ni måste
komma igen, hör ni, när ni har någon
ledig stund. Ni får inte gå ut, utan att
komma och helsa på oss, ty då bli vi
ledsna. God natt, Nandy. Akta er väl,
när ni går utför trappan; stegen äro
ojem-na och nötta.
Under dessä ord stod han uppe i
förstugan och såg på gubben tills han
kommit ned; när han åter inträdde i rummet,
sade han med ett uttryck af högtidlig
tillfredsställelse:
— Det är en melankolisk syn, mr
Clen-nam, ehuru man har den trösten att han
ej sjelf känner sin sorgliga belägenhet.
Den stackars gubben är endast en
be-dröflig vålnad af sig sjelf. All
sjelfkänsla är undertryckt och förbi —
förkrossad —• fullkomligt tillintetgjord hos
honom, min herre, fullkomligt!
Som Clennam hade en afsigt med sitt
qvardröjande, svarade han hvad han
kunde på dessa utgjutelser och stod vid
fönstret bredvid talaren, under det Maggy
och hennes lilla mamma borttogo
téser-visen och tvättade den. Han anmärkte,
att hans värd stod vid fönstret med min
af en vänlig och tillgifven suverän och
att då någon af hans folk dernere på
gården såg upp hans besvarande af deras
helsningar hade mycket tycke af en
välsignelse.
Då lilla Dorrit satt sig vid bordet med
sitt arbete och Maggy vid sängen med
sitt, började Fanny knyta på sig sin hatt
såsom en förberedelse till hennes
bortgående. Arthur, som ville vinna sin
afsigt, qvardröjde ännu. Utan någon
knackning öppnades dörren och mr Tip
inträdde. Han kysste Amy, då hon steg upp
för att möta honom, nickade åt Fanny,
nickade åt sin far, blickade mörkt på
gästen, utan någon vidare helsning och
satte sig.
— Bäste Tip, sade lilla Dorrit mildt,
förlägen öfver hans uppförande, ser du
inte —
— Jo, jag ser Amy. Om du menar
närvaron af en fremmande här — jag
säger, om du menar det, svarade Tip med
eftertryck i det han gjorde en föraktlig
knyck med hufvudet åt Clennam, så ser jag!
— Ar det allt hvad du säger?
— Det är allt hvad jag säger. Och
jag förmodar, tillade den högdragne unge
mannen, efter ett ögonblicks paus, att den
fremmande förstår mig, då jag säger att
det är allt hvad jag säger. Kortligen jag
förmodar, att den fremmande skall förstå,
att han ej behandlat mig som en
gentleman.
— Jag förstår ej det, svarade den
anklagade ganska lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
