- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
246

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Inte? Nå, för att då göra det
tydligare för er, min herre, ber jag att få
underrätta er om, att när jag tillskrifver
en person en i passande ordalag affattad
anhållan, en enträgen anhållan, en
grann-laga anhållan om en liten ögonblicklig
hjelp, som lätt står i hans makt att gifva

— kom ihåg! lätt står i hans makt att
gifva — och när denna person skrifver
tillbaka och undskyller sig, anser jag att
han ej behandlar mig som en gentleman.

Marshalseas fader, som under tystnad
betraktat sin son, hörde ej förr slutet af
denna mening, än han med vredgad röst
började:

— Hur vågar du — Men hans son
afbröt honom.

— Fråga mig ej hur jag vågar, pappa,
för det är bara prat. Och hvad
beträffar det uppförande, som jag anser för
godt att iakttaga mot denne närvarande
person, så borde ni vara stolt öfver att
jag visar en passande sjelfkänsla.

— Jag skulle tro det! utropade Fanny.

— En passande sjelfkänsla? sade
fadern. Ja, en passande sjelfkänsla; en
rättmätig sjelfkänsla. Har det kommit så
långt att min son vill lära mig — mig

— sjelfkänsla!

— Se så, låt oss inte krångla om det.
pappa, eller disputera om den saken. Jag
har fullkomligt kommit till den slutsatsen,
att den här närvarande personen ej
behandlat mig som en gentleman. Och
dermed är det slut.

— Men dermed är det ej slut, svarade
hans far. Dermed skall det ej vara slut.
Du har kommit till den slutsatsen? Du
har kommit till den slutsatsen?

— Ja det har jag. Men hvad tjenar
det till att upprepa det?

— Emedan, svarade fadern med
största hetta, du ej har rätt att komma till
en slutsats, som är orimlig, som är — hum

— omoralisk, som är — hum —
van-vördig mot din far. Nej, nu- Clennam,
jag ber er, min herre. Bed mig ej
upphöra; en allmän princip — hum — som
till och med står öfver gästfrihetens lagar
är inbegripen häri. Jag bestrider min

sons påstående. Jag — hum —
förkastar den personligen.

— Hvarföre, hvad angår detta er, min
far? återtog sonen, blickande på honom
öfver axeln.

— livad angår det mig? Jag har —
hum — en sjelfkänsla, som ej kan
uthärda detta. Jag, han framtog en
nits-duk och torkade sig i ansigtet, jag är
derigenom förolämpad och skymfad. Lät
mig antaga, att jag någon gång — hum

— eller några gånger framfört en — hum

— en anhållan, en i passande ordalag
affattad anhållan, en grannlaga och
enträgen anhållan om en liten ögonblicklig
hjelp till någon person. Låt mig antaga,
att denna hjelp lätt kunnat beviljas, men
icke beviljades och att denne person
und-skyllde sig hos mig. Skall då min egen
son säga mig, att jag ej blifvit
behandlad med den aktning, som tillkommer en
gentleman och att jag •— hum — att jag
underkastat mig det.

Hans dotter Amy försökte med
mildhet att lugna honom, men han ville för
ingen del bli lugnad. Han sade, att hans
sjelfkänsla var sårad och att han ej
kunde uthärda detta.

Han ville veta, om hans egen son i
hans eget hem skulle säga honom det
midt i ansigtet? Skulle hans eget kött
och blod sålunda förödmjuka honom?

— Det är ni sjelf som tar det åt er,
pappa, och som med vett och vilja ådrar
er denna skymf, sade den unge
gentlemannen vresigt. Hvad har ni att göra
med de slutsatser, som jag kommit till?
Det, som jag sade, angår ej er.
Hvar-för tar ni åt er mer än ni behöfver?

•— Jag svarar dig, att det angår mig
på det närmaste, återtog fadern. Jag
utpekar för dig med harm, att — hum —
att — ha — det egna i din faders
ställning, att hans finkänslighet, borde
förstumma dig i uttalandet af dylika
grundsatser om — hum — du också ej frågar
efter något annat. Dessutom; om du också
ej har känslor af sonlig vördnad, om du
åsidosätter en pligt, är du då icke
åtminstone — hum — en Christen? Ar du —
hum — en atheist? Och låt mig fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free