- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
94

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTONDE KAPITLET.

Pat rim

Mr Casbys namn upplifvade åter i
Clen-nams minne, de halfslocknade glöd af
nyfikenhet och intresse, hvarpå mrs
Flint-winch blåst samma qväll han hemkom.
Flora Casby hade varit hans gossårs
älskarinna och Flora var dotter och enda
barn af det gamla trädhufvudet
Christoffer (som han ännu stundom vanvördigt
nog kallades af några sällar, som haft
affärer med honom och hos hvilka
förtroligheten alstrat dess vanliga resultat*);
han ansågs rik på vecko-hyresgäster och
troddes kunna utpressa ett temligen stort
qvantum blod ur stenarne af flera
gårdar och gränder med ett mindre lofvande
yttre.

Sedan Arthur Clennam användt ännu
några dagar på förfrågningar och
efterforskningar, blef han slutligen öfvertygad
om, att Marshalseas faders sak verkligen
var hopplös, och med beklämdt hjerta
afstod han från tanken att söka förskaffa
honom friheten. Han hade för
närvarande ej heller några förhoppningsfulla
förfrågningar att göra, angående lilla Dorrit;
men han resonerade med sig sjelf att det
kunde, att det möjligen kunde vara af
någon nytta för henne, om han fortsatte
bekantskapen. Det är knappt nödvändigt
att tillägga, att han utan tvifvel skulle
hafva infunnit sig hos mr Casby, så vida
ingen liten Dorrit funnits till; ty vi veta
alla huru vi bedraga oss sjelfva — det
vill säga hur folk i allmänhet, vårt eget
klyftiga jag undantaget, bedraga sig
sjelfva — i afseende på bevekelsegrunderna
till deras handlingar.

Med den angenäma tron, som ock hos
honom var fullkomligt uppriktig, att han
vore verksam för lilla Dorrit, äfven då
han gjorde det, som ej hade någon
gemenskap med henne, befann han sig en
afton vid hörnet af mr Casbys gata. Mr
Casby bodde på en gata vid Gray’s Inn
Road, som en gång begifvit sig af från
denna stråkväg i afsigt att med ett enda

*) Syftar på ett engelskt ordspråk:
Förtrolig-bet alstrar förakt. Of v. anm.

■hatiskt.

| språng rusa ned i dalen och åter upp till
höjden af Pentonville Hill; men sprungit
sig andtruten på tretti alnar och
förblif-vit stillastående alltsedan. Nu finnes det
[ ej något sådant ställe i den delen af
staden; men det fanns der många år och
brukade då titta med en ganska flat
fysionomi på den vildmark med lappar af
; ofruktbara trädgårdar och karbunklar af
> uppstickande lusthus, som det på några
minuter ämnat springa öfver.

Då Clennam kom till porten, tänkte han:
— Detta hus är lika oförändradt, som
min mors och ser nästan lika otrefligt ut.
Men likheten slutar utanföre. Jag
känner till lugnet och stillheten derinne. Det
förefaller mig nästan, som om jag redan
märkte lukten från potpourri- och
lavendelkrukorna.

! Då han klappade på med den blanka
messings-portklappen af uråldrig form och
dörren öppnades af en tjenstflicka,
helsa-des han verkligen af denna förtvinande
vällukt, som liknade en vinterfläkt med
svaga minnen från flydda vårar. Han
steg in i det allvarsamma, tysta, lufttäta
huset — man kunde nästan tro att det
blifvit strypt af eunucker på österländskt
sätt — och porten, som åter tillslöts,
tycktes utestänga både ljud och rörelse.
Möblerna voro stela, allvarliga, qväkarlika,
men välbehållna och hade ett så
intagande utseende, som någonting möjligen kan
hafva, ända från en mensklig varelse till
en trädstol, hvilket är ämnadt till mycken
nytta och gömmes till ringa. En
allvarsam klocka pickade någorstädes en trappa
upp och i samma riktning hördes en stum
fogel hacka på sin bur, som om han
också hade pickat. Förmakselden sprakade
och pickade i kaminen. Framför den fanns
endast en person och det stora uret i
hans ficka pickade hörbart.

Tjenstflickan hade pickat fram de två
orden: “mr Clennam,1’ så sakta, att hon
ej blifvit hörd; och följaktligen stod
gästen obemärkt innanför den dörr hon
tillslutit efter honom. I en ländstol satt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free