Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det han då och då såg upp och med en
blick mätte afståndet, som ännu skilde oss åt.
Allt närmare och närmare kommo vi. Jones
skrek åt dem att stanna. Vi voro nu icke mera
än fyra båtlängder efter dem, båda alltjämt
rusande framåt i samma hejdlösa fart. Det var
vid en öppen sträcka af floden, med Barking
Level på ena sidan och de dystra Plumstead-träsken
på den andra. Vid vårt tillrop sprang
karlen i aktern upp och skakade sina knutna
händer emot oss, i det han utöste en ström af
svordomar med en gäll, sprucken röst. Han var
undersätsig och kraftigt byggd, och som han stod
där och vägde fram och tillbaka med benen
utspärrade, kunde jag se, att han på högra sidan
icke hade annat än en trästump nedanför låret.
Vid ljudet af hans skärande, ursinniga skrän, kom
det lif i det hoprullade byltet på däck. Det
rätade upp sig till en liten svart man — den minsta
jag någonsin sett — med stort, vanskapligt hufvud
och en skog af hoptrassladt, tofvigt hår.
Holmes hade redan dragit sin revolver, och jag
letade skyndsamt fram min vid åsynen af denna
vilda, barbariska gestalt. Han var insvept i någon
slags lång, mörk regnrock, som endast lämnade
ansiktet bart, men detta ansikte var nog för att
skaffa hvem som hälst en sömnlös natt. Aldrig
har jag sett anletsdrag så djupt stämplade af
den mest bestialiska grymhet. Hans små ögon
glödde af en dyster eld, och de tjocka läpparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
