Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 21
in, fladdrade den döende lågan upp som ville den ropa:
" — Jag känner honom! Marleys ande! och sjönk tillbaka.
Samma ansikte: alldeles samma Marley i sin pisk-
peruk, sin vanliga rock, åtsittande byxor och höga
stövlar; tofsarna på de senare reste sig på ända liksom
stångpiskan, rockskörten, håret på hans hjässa. Kedjan
som han släpade på var bunden kring midjan. Hon
var lång och slingrade sig efter honom som en svans;
hon var förfärdigad (Scrooge såg det mycket tydligt)
av kassakistor, nycklar, hänglås, kontorsböcker, re-
verser och penningpåsar, allt arbetat i stål. Hans
kropp var genomskinlig; så att Scrooge, då han såg
skarpt på honom, tvärs igenom västen kunde urskilja
de båda knapparna i ryggen på hans rock.
Serooge hade ofta hört sägas att Marley icke hade
något» hjärta i bröstet, men han skulle aldrig ha trott
det förrän nu.
Men nej, han trodde det icke heller nu. Fastän han
såg tvärs igenom skepnaden och hade den tydligt stå-
ende framför sig; fastän han kände en iskyla strömma
mot sig ur dess döda ögon och kunde urskilja vävnaden
i den duk. som var vecklad kring dess haka och huvud
— han hade icke märkt den förut — var han fort-
farande klentrogen och stred med sina egna sinnens
vittnesbörd.
— Vad nu då? sade Scrooge torrt och vasst som
alltid. — Vad kan du vilja mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
