Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 CHARLES DICKENS
av de små skrikhalsarna. Vad skulle icke jag velat giva, om
jag varit en bland dem! Men jag hade aldrig kunnat
vara så hårdhänt, nej, nej! För allt guld i världen
skulle jag icke velat rycka i detta slätkammade hår
eller riva ner den rika flätan; och den nätta lilla skon,
den skulle jag icke velat slita av hennes fot, om jag
än därmed kunnat rädda mitt liv. Och att övermodigt
mäta omfånget av hennes smärta liv som de djärva
ungarna gjorde, det skulle jag icke kunnat; jag skulle
väntat mig att min arm till straff blivit krokig i all
min tid och aldrig rätat ut sig mer. Och likväl skulle
jag erkänna att jag gärna velat vidröra hennes läppar;
gärna velat göra henne en fråga, så att hon måst öppna
dem; gärna skulle jag velat se det löst, detta böljande
hår, av vilket en enda tum var en ovärderlig skatt; —
med ett ord, jag skulle varit nöjd, om jag fått ta mig
den minsta av de friheter de små tilläto sig, men likväl
varit man för att känna värdet därav.
Men nu hördes en knackning på dörren, och då blev
det en sådan skockning ditåt, att hon med det leende
ansiktet och den nedskrynklade klädningen fördes med
mitt i den larmande och upphettade gruppen för att
hälsa familjens fader som nu kom hem, åtföljd av en
karl, belastad med julklappar och leksaker. Men nu
skulle man ha sett den vilda stormlöpning som gjordes
på den försvarslösa: bäraren. De klättrade upp på
honom, nyttjade stolar i stället för stegar, dykte ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
