Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTIOTREDJE KAPITLET
339
gåvo sig till flickans hus, där de voro i fullt samtal om sin
lycka, då en ny vän kom till dem.
Det var en gammal liten herre, som bodde i pastorshuset
och hade vistats där allt sedan kyrkoherdens hustru dött,
vilket hade inträffat femton år förut. Han hade varit
skolkamrat till kyrkoherden och städse varit dennes förtrogne
vän; under det första utbrottet av dennes sorg hade han
kommit för att trösta honom, och från denna stund hade
han aldrig skilts från honom. Den gamle, lille herrn var
den livande själen på stället, allas medlare, tröstare och
vän. Ingen av de okonstlade sockenborna hade brytt sig
om att fråga efter hans namn. Kanske därför att ett
obestämt rykte hade spritt sig om hans akademiska värdighet,
hade han blivit kallad magistern. Namnet passade honom
lika bra som något annat och magistern hade han allt sedan
dess förblivit.
Magistern lyfte nu klinkan och steg in i rummet såsom
en person, den där icke var någon främling där.
»Ni är mr Marton, den nye skolmästaren?» sade han och
hälsade på Nells goda vän.
»Ja, sir.»
»Ni har vackra rekommendationer och det gläder mig
att få träffa er. Jag skulle ha varit er till mötes i går, då
vi väntade er, men jag var borta i ett ärende från en sjuk
mor till hennes dotter, som tjänar några mil härifrån och
har nyss kommit tillbaka. Det här är vår unga
kyrkvak-terska? Ni är inte mindre välkommen för hennes skull,
min vän, eller för gubbens skull här, och ni är inte sämre
lärare, därför att ni lärt er människovänlighet!»
»Hon har helt nyligen varit sjuk, sir», sade skolmästaren
till svar på den blick, varmed främlingen betraktade Nell,
då han hade kysst henne på kinden.
»Ja, ja. Jag vet det», svarade han. »Hon har haft
lidande och hjärtekval.»
»Ja, det har hon haft, sir.»
Den gamle lille herrn kastade en blick på morfadern och
därifrån på flickan, vilkens hand han ömt tog och höll i
sin.
»Ni skall bli lyckligare här», sade han. Ni har vidtagit
stora förbättringar här redan. Är det edra händers verk?»
»Ja, sir?»
»Vi skola vidtaga ännu några till», sade magistern. »Låt
oss se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
