Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 den gamla antikvitetshandeln
lat med varandra, på alla de prövningar och alla de stilla
fröjder, ni haft tillsammans.»
»Jag gör det. Jag tänker inte på någonting annat.»
»Jag ville inte att ni skulle tänka på någonting annat i
afton — på någonting annat än det, som kan lugna ert
hjärta, käre vän, och öppna det för gamla känslor och gamla
tider. Det är så hon själv skulle tala till er, och i hennes
namn är det, som jag talar nu.»
»Det är bäst ni talar sakta», sade gubben. »Vi få inte
väcka henne. Det skulle glädja 111ig att få se hennes ögon
igen och få se henne le. Det är nog ett leende nu också på
hennes unga ansikte, men det är orörligt och oföränderligt.
Jag ville att det skulle komma och gå. Det blir när Gud
vill. Vi få inte väcka henne.»
»Låt oss icke tala om henne, som om hon sov, utan som
hon brukade vara, då ni vandrade tillsammans — som hon
var hemma i det gamla huset — som hon var på den gamla,
glada tiden», sade skolmästaren.
»Hon var alltid glad — mycket glad!» utropade gubben
och betraktade honom fast. »Det låg någonting milt och
stilla hos henne ända från barndomen, det minnes jag; men
hon hade ett så lyckligt lynne.»
»Vi ha hört er säga», fortfor skolmästaren, »att hon häri
och i all sin godhet var lik sin mor. Kan ni komma ihåg
henne?»
Han bibehöll sin fasta blick, men gav intet svar.
»Eller till och med någon före henne», sade magistern.
»Det är många år sedan och lidande gör tiden lång, men
ni har ju inte glömt henne, vars död bidrog att göra detta
barn så dyrbart för er, även innan ni kände dess värde. Säg,
kan ni flytta edra tankar tillbaka — till er ungdom — då
ni, i motsats mot denna fagra blomma, icke tillbragte ert
liv ensam? Säg, kan ni påminna er för länge sedan ett
annat barn, som älskade er innerligt, då ni själv blott var ett
barn? Kommer ni ihåg att ni hade en broder, länge glömd,
länge skild från er, men som nu omsider i er yttersta nöd
kommit tillbaka för att stödja och trösta er —»
»För att vara för dig vad du en gång var för honom»,
utropade den yngre brodern och föll ned på knä framför
honom, »för att återgälda din gamla tillgivenhet, käre
broder, med beständig omsorg och kärlek, för att kalla hela
år av ensamhet till vittne om sin oförändrade trohet och
hågkomst av förflutna dagar. Visa blott med ett ord, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
