- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
51

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Hvad jag är olycklig! När prosten en gäng slutar sina
dagar, hvart skall den arma Greta då taga vägen?» —
Härmed blandade sig nu den häftigaste svartsjuka. Den
omtalade rusthållare-dottern var en rigtig pulver-hexa, ful,
fnasig i ansigtet, hade rödt hår och omenskligt stora’ (otter;
föröfrigt dum, högfärdig och elak. — »Hur är det möjligt,
att den förståndige magister Falallelej kan förälska sig i
ett dylikt hamptroll!» suckade hon, och slöt sig med hvar
dag allt mer inom sig sjelf, beständigt sorgbunden och dyster.

Slutligen bröt stormen lös. Det var en kulen
höstafton. Himmelen stod mörk som ett grafkor. Molnen lågo
som upplagda bårtäcken kring hvalfvet. Månen hängde som
en flämtande griftlampa på fastet, och spridde kring
föremålen sitt bleka och dystra skimmer. I likkistan hvilade
all sommarens herrlighet, äfvensom höstens. Vågen, fattad
i lockarne af blåsten, vräkte sig med våldsamhet mot
sjöstranden, bar, alldeles som en ruggig pudel, vass och
sjögräs i den fraggande munnen. Regnet piskade på de ännu
här och der qvarsittande bladen, och slog dem sönderrifna
till marken. Det gnisslade i buskarne på Hallon-ön. Den
långa randen af strimman från köksspiseln sken som ett
flammande spjut öfver böljan, och ur den gnistrande
skorstenen stod det som en kometsvans. På aftonen infann sig
lappskräddaren med den färdiggjorda klädespersedeln. I
största förtroende underrättade han mamsell Greta, att
magister Falallelej skulle söndagen derpå förlofva sig med
rust-hållaredottern. Greta återhöll för ögonblicket sin
förskräckelse; men den utbröt så mycket våldsammare, då hon
blef lemnad allena. Prosten och adjunkten voro ej hemma,
utan bortreste i husförbör. De väntades likväl hem till
aftonen. Lappskräddaren gick; men det oläkbara såret i
Gretas hjerta hade han lemnat qvar. I full förtviflan
skyndade hon ut i stormen och det kolsvarta mörkret. Hon
visste icke hvad hon gjorde, utan lopp oupphörligt’ långs
åt sjöstranden. Vildt spridde sig håret kring axlarne, och
att den nya kapotten här och der sönderrefs mot törnbuskar
och hagtorn, märkte eller aktade hon alls icke. Slutligen
nedsjönk hon nästan sanslös möten bergshäll. Ej en gång
månen hade nog hjerta att se på henne; hon drog sig in
i ett tjockt moln. Under tiden saknades mamsellen. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free