Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon öppnade sin morgonrock och såg
det fina, hvita, sammetslena skinnet,
som gick i mjuka vågor under linnet,
där barmen svällande, jungfrulig låg.
Af stolthet häfdes den, och blicken smög
sig längs med kroppens linjer, kvinnligt veka,
och öfver hennes drag, vällustigt bleka,
en brännhet rodnad vid den synen flög.
Hon träla kanske för ett stycke bröd,
hon, som var skapt för lyckans ljusa höjder!
Väl stängde ödet dörrn för lifvets fröjder,
men med sin skönhet trots hon ödet bjöd.
Det lif, hon kunde lefva, var blott det
hon under vintern fört i hufvudstaden —
ett härligt lif, så ljust som slottsfasaden,
när hofbal gifves af Hans Majestät.
Ut till det lif vet! Hon var skön och ung,
sin man, den stackarn, gaf hon nu på båten,
själf fick han solo spela klagolåten:
hon valde sig en annan hjärterkung.
Så gick hon lugn att kläda sig till bal
i dräkt af lilasfärgad silkessammet.
”Jag reser” stod det blott i telegrammet,
hon sände mannen, ”ställ ej till skandal!”
1887.
Vid vaggan.
I spetsar bäddad, under sidentak
den lille sofver i sitt korggemak.
Och mamma stilla står bredvid och drömmer
och hela världen för sin älskling glömmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
