Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Jag gick igenom tyst och ödslig skog,
såg ofvan granar himlens stjärnljus glimma;
i något fjärran kyrktorn klockan slog
det gamla årets allra sista timma.
Så djup var klangen. Nästan andaktsfull
jag lyssnade i skogens djup till slagen,
som bådade, när solen rann i gull,
det nya året med den nya dagen.
Det nya året. Jag i tanken såg
ett tusental af hem, där nu i natten
en stämningsfull och vek sordin det låg
på ord af allvar — tystnat hade skratten.
Det nya året genom hemmen gick —
osynligt väl, men hvarje hjärta kände
betydelsen af detta ögonblick,
och samma fråga allas läppar brände:
”Hvad skall du ge?” Och sedan kom det: ’gif!’
En bön, som icke taltes ut, blott tänktes.
”Gif guld... gif ära . .. blott min vän förblif!”
Och hoppets färger öfver lifvet stänktes.
En hvar sin dröm såg fyllas af det år,
som kommit nyss vid klockors klang till världen;
det skulle hela djupa hjärtesår,
det skulle tända eld på fattighärden.
Det skulle skänka ordnar åt ett bröst,
ge bleka kinder hälsans skimmer åter,
det skulle trösta med en moders röst
ett vilsefaret stackars barn, som gråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
