- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
122

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på Svenskarne och deras beteende. Han trodde ej, det
ro-ler i politiken så Hastigt kunna (eller böra) ombytas, som
teaterns; han lydde de känslor, som herskade i haus bröst,
och fasthöll ensidigt den gifha och föreliggande militära
synpunkten, stadens frälsning, utan att vilja nog akta på eUer
visa undfallenhet för de fordringar, som politiken för
tillfället kräfde, de vinkar, den gaf. Skada sedan, att v.
Dö-beln för egen del ej velat på Hamburgssaken tillämpa nå-

fot litet politik, hvaraf han annars var mägtig; han skulle
å tör hända undgått att lida och se sin bana afskuren vid
ett det största tidskifte, som historien kunnat framte. Men
ridderligt hade han på förhand erbjudit sig som offret, för
eget, vapenbröders och en lidande mensklighets längtan och
hopp; sin karakter trogen, blef han det ock. Ty politiken ’
hämnades hårdt, af flera hänseenden. På henne ensamt, eller
på hvad han benämner, »den krångliga världspolitikens
ränker», kastade han skulden till sitt fall. — Af denna långa
berättelse, jemte de talrika handlingar, vi meddelat, får den
uppmärksamme läsaren, och den kommande historien, lätt
att bilda sig ett omdöme om saken; de kunna göra rättvisa
åt både den ena och den andra handlande personerna, der
dessa, hvar på sitt håll, voro stadda i ett kinkigt val, och
båda sökte, efter bästa fattning, upplifvandet af Sveriges

famla magt och anseende. Syftandet åt detta högre mål
ör äfven få tjena de handlande till ursäkt, eller till
mil-drrng i domslutet, om något missgrepp skett, och om de,
rörande tiden och sättet, råkade i förvexlingar. Både fursten
och generalen voro hugstore män; och, i känslan häraf och
af det gemensamma kära syftet aktande hvar andra högt,
försonades de snart. Vår omständlighet i detta mål, som
ändå blott vidrört dess väsendtliga sidor, bör förlåtas oss,
enär det har gält förklara den märkligaste tilldragelsen i
generalens lefnad och en af dem, som för sin tid väckte den
fifligaste uppmärksamhet. Medan vi för många andra
generalens kngsvärf knappast ega några torftiga
uppteckningar,finnes till denna sak ett öfverflöd af handlingar, om
hvilkas bevarande han varit öm, och som det kostat någon
möda att sammanställa.

Hamburgssaken, som tog en för många så ledsam
vändning och åstadkom så mycken grämelse, har gifvdt
anledning till ett vackert drag, hvilket förtjenar att minnas.
Björnstjema hade under kriget i Finland 1808 tillvunnit
sig v. Döbelns synnerliga uppmärksamhet, såsom en både
tapper och kunnig officer. Sedan generalen (efter mötet i
Kauhava) sport hans klokhet och ridderliga sinnelag,
uppkom dem emellan god förtrolighet, så att v. Döbeln, såsom
vi sett, meddelade nonom, hvilken då var kapten och stabs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free