- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
171

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fet hos denna uppåtsträfvande själ. Icke en gång den
hår-a tillrättavisning, om det hör kallas så, som nan erhöll
1813, kunde något afleda hans lidelse åt ett annat håll;
ännu vid lefnadens gräns befinnas hans tankar fästa på
militära ärenden, hvilka han anbefalde åt sonens
uppmärksamhet.

Han kunde, såsom sagdt är, likväl vara glad öfver, att hans
krigiska verksamhet under de korta tider, han fått tillfälle
att utöfva den, ej gått spårlöst förlorad för fäderneslandet och
dess ära. Hans inflytande äfven i fredstider på de trupper,
vid hvilka han tj enade, har i det föregående något
påpekats. Det var ganska stort, kändes genast välgörande, och
både förmäns pris och underlydandes tacksamhet skördades
derför. Hans vackra uppträdande i Savolax 1789, som fick
ett så. hastigt och smärtsamt slut, kan någorlunda följas af
hans egna uppteckningar, hvilka äfven väl skildra mannens
sinnesart. Dess betydelse har ocksä Stedingk vitsordat.
Men det var i senaste finska kriget, strax efter det han
erhållit egen brigad, som hans hjeltekraft synnerligen skulle
yppa sig under det olycksdigra 1808. Erån första stunden,
då v. Döbeln tidigt om morgonen till Sikaj okidagen kom
och tog befälet öfver Bjömeborgarne, märkte officerarne med
beundran hans förmåga att ordna truppers rörelser samt
den säkra aning och blick, han hade angående fiendens
af-sigter.* Hans irver och hänförelse visade sig nu (liksom vid
det första pröfvande återtåget, t. ex. i striden vid Viret) vid
framträngandet mot Nykarleby, der Ryssames »inläsning»,
skickligt uppgjord, endast misslyckades genom oberäkneliga
hinder, som vanligen tillstöta vid dylika sammansatta
företag eller uppgjorda stridsmöten.** Hans beslutsamma an-

* Gamla Björneborgare hafva äfven veiat åt 2:a brigaden tillvälla en
god anpart, om ej den förnämsta, af äran för den dagen. De hade,
menade de, i liflig strid intill kl. 6 på aftonen tillbakaslagit och så
mattat fienden, att han vid Björneborgarnes aftåg endast förmådde
göra ett lamt motstånd, när Adlercreutz då fintligt vidtog det anfall,
som bestämde segern. Detta deras påstående förringar dock ingalunda
hedern för Adlercreotz af denna opåtänkta segerfröjd, hvarmed han
lysande begynte sin bana som arméns generaladjutant, och för hvilken
konung och folk höllo honom fortjent räkning. Året 1809 erhöll han
besittningsrätt till Leckö kungsgård, under namnet Sikajoki, på 60 år.
Större skäl för sig har kanske Björneborgarnes klagan, att deras långa
mödor och kamp d 16 April icke blefvo mer, än som skedde, iakttagna
i den berättelse, som ingick till kungen. De hade dock dragit tyngsta
bördan och med mesta blodet färgat is och snödrifvor i denna sega
fäktning. Bedan här kunde v. Döbeln säga: »Finska armén måste
man beundra.»

** Man hade, säges det, företagit bröstanfallet en half timme för
tidigt och icke afvaktat signalen, som v. Döbeln skulle gifra. v.
Ot-ter vågade ej heller nog beslutsamt utsätta sin trupp framför de flyende
Byssarne. Annars hade troligen striden här blifvit en bland krigets
vackraste bragder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free