Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt bragte äfven den svaga finska fördelningen i säkerket
utan förlust, hvilket allt Wrede skattade för mer än en
vunnen seger.
Detta är ungefärligen hufvudpunkterna i hans lysande
verksamhet under de skiftesrika åren, eljest så digra på
motgångar och gäckade förhoppningar. Häfdatecknaren skall,
bland andra drag af fosterlandskänsla, hjeltemod och snille,
finna dem värdige att framhålla, medan han om det
olyckliga kriget annars har nog att berätta om vacklande och
misströstan, motgångar och misstag, som bragte Svenskars
hjertan nära till hopplöshet och förtviflan om sin fosteijords
frälsande undan förtryck. Den ädla sångmön har redan
smyckat hans sårade panna med en oförvansklig
äre-krans, och historiens stränga gudinna skall ej jäfva den
sköna systerns snabba hängifvenhet, utan veta bevara
hågkomsten om honom till föresyn i nit och trohet och till
uppmuntran att icke ens i de värsta belägenheter fälla
modet. Samma känsla af rättvisa och tacksamhet åt hans
minne har ock lifvat medborgare och stridsbröder, då de
satte en vacker vårdsten på hans obemärkta graf på
Johannes kyrkogård i Stockholm,
Af sina konungar var han ock väl sedd och aktad. De
viste, att hans trohet mot dem stod på orubblig grund och
att, ehvad personligt eller i saker utom hans yrke
liggande, som han kunde anse sig ha skäl att hos dem beklaga
sig öfver, detta ändock ej i rmgaste mån minskade den
tjen-steifver och det nit, som han var pligtig dem och det
allmänna. Häri satte han sin krigarestoltnet. Men ett nog
framskymtande sjelfständighetslynne gjorde, att han aldrig
kom i någon synnerlig förtrolighet eller gunst hos dem,
hvilken han ej heller synes hafva eftertraktat; det tyckes ock
hafva försenat hans framkomst på befordringsbanan. När han
efter kriget uppvaktade Gustaf 3 och bar sin
svärdsordens-stjeraa med påskriften Pro patria vänd utåt, märkte konungen
detta och vred den sjelf om på bröstet; (en berättare säger detta
hafva gjorts af Gustaf Adolf). Detta hindrade ej, att v. Döbeln
vid nästa företräde bar henne på samma vis. Troligen var
han då mot konungen, hvars snille i flera stycken han
beundrade, något afvog blifven för åtgärderna i Finland, för
gäfves. Men generalen menade, att medel dock måste finnas härför,
såsom mot allt ondt, och bad honom på stället utfinna något träffande*
som skulle befallas Officern påstod åter det vara omöjligt att pår
hitta och anförde, att när bön der ne nattetid skulle ut under åtskil
liga förevändningar, såsom att tillse och fodra kreaturen, svängde de*
sig upp på hästryggen och smögo in i skogarne. Efter något
ögonblicks besinnande säger v. Döbeln: sMen kan I då ej ta ifrån dem
byxorna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
