- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
1

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

A.



A 1, förstärkningspartikel. A-makje, adv.
makligt, sakta. "Kör amakje", köra sakta. Jtl.
Amulä, adv. mycket mulet, öfverallt mulet. G.
(sällan brukl.). D. d. a, å, t. ex. ameget, adyrt,
agod
(Mlb., DL. 1); fsv., fn. of.

A 2, præp. 1) på, till. "A haugi", på högen.
"A skogä", till skogs. G. ; 2) i. "A männä",
i morgon bittida. Dl. (Elfd.); 3) åt, till. Dl.
Fsv. a, på, i, till; fn. á; d. d. å.

A 3, obest. artik. f. en, "A bok, a piga, a
höstra." Vg. "A gait", en get. G. "A kóna". Vb.
"A toka". Sm. Jfr an 4.

A 4, pron. pers. 1) 1:a pers. jag. "Nu har a’t",
nu har jag det. Vg., nk., sdm. D. d. a; e. dial.
aw (Brocket, gloss. 9); 2) 3:e pers. nomin. f. hon.
Nyttjas ock inskjutet framför nomina propria och
några få ord, t. ex. mor, syster. "A syster Kass",
syster Katharina. "A mor", modern. "A söster",
systern. "A Brita, a Sara, a Lovisa". Vb., åm,
mp. På samma sätt brukas i norska munarterna
han och ho, t. ex. "han Per och ho Bergit"; 3)
3:e pers. dat. och accus. f., henne. "Säg’a", säg åt
henne. Mp. "De ha klent ner’a", de ha förtalat
henne. Vg., ög., sm. "Släpp ut’a". Sdm. "Jö
betàlar’a". Hs. (Db.); 4) 3:e pers. accus. n. det.
"Ain ska allri kuin tro’a, óm inn int ska sia ’ur
tokot ä gar manga gånger", en skulle aldrig
kunna tro det, om han ej skulle se det huru tokigt
det går många gånger. Fl. (Åland).

A 5, genitiv-ändelse i obestämda formen. "Kalla
mor, Lassa far, Svanta hustru, Andersa stuga.
la-lótt". Nästan allm.

Ǎ 6, slutändelse för substantivor, utmärkande
obest. formen plur. af de substantiver efter 2:a
böjningen, som i skriftspråket hafva ändelsen -ar,
t. ex. ”bänkă”, bänkar; "hästă", hästar. Vg.

Ā 7, slutändelse för substantivor, utmärkande
bestämda formen 1) sin g. fem. nom. och accus.,
t. ex. "gummā", gumman, "bokā", boken", sängā",
sängen. Nästan allm., undant. Sk., hl., g. och
trakten kring Stockholm; 2) plur., t. ex. "gummerã",
gummorna; "hästã", hästarne; "fätterã", fötterna;
"stökka", styckena; "krittera", kreaturen. Vg.
m. fl. andra göta-munarter.

AA 1, m. träck. Med detta ord uppmana
sköterskorna späda barn att göra deras naturbehof.
Allm. Aa 2 (el. aha, äa, äha), v. n. göra sitt
naturbehof; om små barn. "Mor, ja vill äa". Sm.,
bl. Aka, v. n. id. N. G. Ns. a, m. träck; aa,
v. n. cacare (Danneil. B. W. B. 1, 1); kärnt.
aa, m. träck (Lexer, 1).

ABBA, v. a. 1 o. abba ópp, reta, uppreta.
Abbas mä, retas med, reta till vrede. Götal. Arpa,
Hl.; arpas, id. Sk. Fn. abbask (vid), abbast.

ABBRA, v. n. 1 1) nappa (på kroken, såsom
fisk när man metar). Ög.; 2) lyckas. "Vill dä inte
abbra på"? Ög., vg. Jfr abra på.

ABBUR, m. aborre: Perea fluviatilis. G. Aburr,
Kl.; abbar, Nb., vb., åm. Fsv. aghborre. VGL.;
fd. agborræ.

Abbor-gräs, n. Potamogeton perfoliatum.
Ul., fl. (Öb.). Abórre-gräs, Ög.; abbar-gräs, n.
Vb.; abbórr-kål, m. Ul.

ABEDANK, adj. 1) afsigkommen, utarmad. Hl.;
2) utmattad. N. Sk. Nht. abgedankt.

ABE-KaTT, m. apa, markatta. Ape-katta, f.
HI. Abe-katt, ave-katt, ta. Sk. D. abekatt; isl.
apaköttr, m.

ABER, adj. stark, skarp; mest om lukt. Sk.
(Ö. Göinge). Moes. abrs, stark; jfr. fe. abal, styrka.

Abra på (el. appra pâ), v. n. 1 anstränga
sig, gripa sig an i sina göromål. Sk. (Ox.,
Skytts h.). D. d. abre på.

A-BóL (el. å-ból), f. gröda, afkastning af åker
och äng, i synnerhet råg och korn, som blifvit
inbergade, men ännu icke tröskade. "Stor åból i
åkrom". Vb., nb. N. åbur. Af, bära.

AB-SKÓNS, 1) m. ljusskärm. Vg. (enl. Hof;
nu föråldr.); 2) n. a) afskyvärdt ting, något
förfärligt, vidunderligt. Ul (Rosl.); b) en till seder
och uppförande högst föraktlig qvinna. Vb., ög. ;
3) adv. afsides. Vg. (Skarab.). Fsv. abscons,
ljusskärm. S. S. 1, 91, af It. abscondere.

’AD, pron. acc, det. "Ja fikk ’ad. Ha ’ad".
Sk. I andra munarter ’at.

ADADEN, adj. svår, obehaglig. »Den vägen ä
så adaden. Träet ä så adadet att lässa». Hl.
Adalt, adj. dålig. Bhl. Fn. atadr, nedsmutsad.

ADAL, adj. ädel, äkta, gammal. Vg., g. Fsv.
aþal, adhal; fu. adall; d. d. adel, ail, ypperlig.

ADER, pron. indef. o. räkneord, annan. "Hin
adre", den andre. "Di adre (el. d’adre)", plur.
de andre. G. "Ejn ader gango", en annan gång.
Fl. (Nl.). Are (f. ara), plur. andre, andra, Ara
f. sing. andra. "Uti ara stuvan". Ul., sdm., nk.,
vg., ög., bl. Ar, annan. "Den are hästen. Hin
are". Kl., bl. Annar el. sammandr. ar (plur.
adär, arän). "Hä va int han, hä var ain ar.
Giva arom". Vb., nb, Anin (f. aron, n. anna, plur.
ar). "Aron kvärnen. Aron sidon". Fl. Åder ,
åder
el. änner, annan, andra. Ådern, den andra.
Dl. Andar och andarn, den andra. G. Fsv.
annar (f. annur, n. annat; plur. nom. m. aþrir,
dat. m. aþrum, acc. m aþra); fn, annar; fht.
andar; fsax. ôdar; fe. odor, oder; v. other; höll.
ander; d. anden; lett. ohtrs; lit. antras; moes.
anþar; gr. ἕτερσς; skr. anjatara.

Aderst, ar-stass, ar-stassum, adv.
annorstädes. Vb. Ar-stans, Fl. (Öb.); anner-stans,
annor-stäns, ann-stäns, ann-stäs.
Svea-, Götal.
Fn. annarstadar.

Ader-viller el. ar-viller, adj. vida bättre
(än) en annan; förträfflig; som vill anses
bättre och förnämare än undra. Vb. Arä-viller,
ar-viller
. Hs. (Bj.); åder-villdär el. oder-villder,
Ö. Dl.; ar-viller, Dl.; annä-viller, Mp.;
anner-hvor-viller, Jtl.; anner-viller, S. Åm.;
arom-viller, UI. Jfr villder, sid. 807 a.

Adru-väis, adv. på annat vis, annorlunda.
G. Åder-vais, Ö. Dl.; ar-vis, Vl. (Elfd.,Fryksd.);
anners-ves, anner-vessa’re, Vg., hi. Fsv.
aþruvis (VGL. I); fn. ödruvis; e. otherwise.

Andring, m. yngling af andra årets
beväring. Ög.

Anin-hólin, pron. m. endera. Fl. (Öb.).

Anna-dagen el. äi anna-dagen, adv.
härom-dagen. G. (F.).

Annar-hvar, adj. hvarannan. Hs. (Bj.).
Anna-hvòr (n. anna-hvorst), Hs. (Db.);
anna-hvar, Gstr.; anne-hvar, Vb.; ann-hvar, N. Åm.
Fn. annar-hvör, annar hvárr, en af två.

Annars-ve, adj. rädd, häpen. Vg.

Ann-daner el. anner-daner, adj. olika,
annorlunda beskaffad. Kl. Annerdan, HI., sk.

Annda’s i går, adv. i förgår. Ö. Bl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free