Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - ANT...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANT ARG Mp.; 2) dubbelt bättre. Sdm. Af annat tokket, annat sådant, ə: en gång till så. ANTURA, v. a. 1, anfäkta, ansätta; i svordom. "Djäkeln antura!" Nk. "Hin anture dej!" Vl. ANTURAS, v. d. 1 bruka narri, gyckla med underliga åtbörder, antaga ovanliga later, göra sig till (i föraktlig bemärkelse). Vl., nk. Antura seg, v. r. id. "Ho anturar seg förfaseligt." Dls. — Smdr. af äfventyras. ANTVÅRLSLA, v. a. 1 öfverantvarda, öfverlemna. Sm. (Östbo). — Af sv. antvarda, v. a. id. <poem> Antvårsla, f. förvar, förvaring. Vg. Anvarsel, omvårdnad. Bhl. </poem> ANTÄPPA, anntäppä, f. ärttäppa; särskild inhägnad på trädesjorden för rofvor o. d. Nk., sdm. <poem> Antäppe-gärsgål, m. 1) gles stängsel kring en "antäppa," som upprifves hvarje år och flyttas; 2) fig. "Han ä som en antäppe-gärsgål, dä ä gammalt stöke, som knapt håller årä ut," säges om en gammal man, som lutar mot grafven. "Ho ä som en antäppegärsgål, en kommer in hvar en vill." Nk. </poem> ANVAKE-VÄR, n. ett sådant väder, då det om natten blåser och ej faller någon dagg. "Dä va anvakevär i natt." Vl., dls. — Fn. án, præp. utan, vökvi, f. vätska; fuktighet. ANVARA, s. vara. ANVED, m. vridningar invändigt i ett trä, hvarigenom det är svårt att hyfla. Hs. — N. andvid el. anve, id. <poem> Anveug, (n. anveutt), adj. som är vindt; om trä. Hs. — N. andvida, andvidd, adj., "vredet tværvoxet; om træ." Aasen, 6. </poem> ANVINTRING. m. fölunge, två vintrar gammal. Kl., sm. Två-åring, m. id. Kl. (Stranda). ANVÄRKE, anvirke, n. mat, föda. "Han har inte fått något anvärke i sitt liv." Bhl. (kring Uddevalla). APA. 1, v. n. 1 gapa, stirra, se förvånad på ngn. "Hva apa du pau!" Sm. (Östbo. Vestbo). Aba. Hl. APA 2, v. a. 1 1) hata, förfölja. Hs.; 2) visa ovilja emot, förolämpa. Fl. (Öb.). — Jfr nht. äfern, v. a. a) iterare; b) ulcisci; fht. afarôn, avâron, mht. ävern, äfern. (Ben. I. 73). APAL, m. apel, vildapel. Ul. Abull, m. Bl., S. Hl. Abúl, m. Sk., N. Hl. Abúlaträ, avlaträ, n. Sk. Abullaträ. Hl. Abel, m. Bhl. — Fsv. apald, f.; n. apall; fd. abild, m.; fn. apaldr, m. id. (epli, äpple); fe. apul, apuldre; fht. aphultrá, affaltrâ; gael. abhal, ubhal, wal. afall, (pl. efyll), bret. aval, lit. obelis. APAS MED, v. d. 1 gyckla, skämta, drifva gäck med. Kl. — Fn. apa, id.- af api, m. apa. <poem> Aperi, n. a) gäckeri, narri, gyckel. Vl., vg., kl. Abberi, n. Sm. (Östbo), ög. (Ydre); b) spöke. "Dai ha sett aperi." Sm. (Östbo). </poem> APPRE, v. a. & n. 1 påhitta, påfinna, vara fyndig. "Appre på", S. Sk. <poem> Apper, adj. a) fyndig, skicklig att efterhärma. S. Sk.; b) hastig, sticken. S. Sk. Appert, adv. oförmodadt skeende, hastigt. "Dä kom så appert på." S. Sk. — Jfr fr. à propos. </poem> APUNJA, f. apa. Vb. — Fn. apinia, f. id. APÅSYS, adj. näsvis, mal à propos. Sm. (Östbo) sällan brukl. enl. L—n). "Förlåt att ja ä så apåsys, ä kommer te er ve meddaen." AR 1, adv. tidigt, bittida. Arla, arä, alä, id. »Arä å sillä," bittida och sent. G. Deraf i skriftspråket: arlaregn, morgonregn. <poem> Ar-dags, adv. bittida på dagen. G. Ar-vaken, adj. 1) bittida vaken. G. — Fn. árvakr; d. årvågen', id.; 2) lättsöfd. G. — Fn. ár n. a) början: í árdaga, i dagarnes början, i tidens begynnelse. Völusp. 54; b) adverbialiter; tidigt, bittida; or, adv. bittida; árdegis, tidigt på dagen, bittida om morgonen; árliga, árla, adv. tidigt; (jfr fn. órr, adj. ung: parvo natu, juvenis, adolescens; øri, ørri, æri, adj. compar. yngre, fn. örla, v. n. att tidigt stå upp); d. årle, tidigt; e. early, id.; gr. ἠρι, id.; georg. adri, id.; moes. air, tidig. Jfr sanskr. aruna, m. a) i Indernes mythologi namnet på solens körsven; b) morgonrodnad; hindost. or, upprinnelse, arun, dagbräckning; lett. agrs, tidig; arm. or, dag; fe. ór, upprinnelse, början. </poem> AR 2, m. örn. Aren, m. def. örnen. Vb. An, m. G. — Fn. ari (def. arinn, pl. arar), örn (pl. ernir), m. örn; (måhända af fn. örr, adj. snabb; jfr skr. ara, adj. hastig); n. are; fht. aro,arin; nht. aar; fe. earn; e. ern; bret. er, erer; wal. eryr, erydd; moes. ara; pers. irûn, id. — Nht. adler, m. örn är smdr. af fht. adelaro, m. ädel-örn. ARAPA, m. tok, fjolle. Vb. — Ar, annan, fn. api, va. dåre, ə: annan dåre. ARBAJTÄ, arbodä, arbudä, v. n. 1 arbeta. G. Arbait. Vb; Arbejta. Fl. <poem> Arbejts-bråkklare, m. en som ifrigt sysselsätter sig med gröfre, särdeles landtmanna-arbete. Fl. (Ingo). Arbejts-girin, adj. mycket arbetsam. Fl. (Ingo). — Moes. arbaidjan, v. a. arbeta; arbaiþs, f. arbete; fn. erfidi, n. id.; fht. arapeit; mht. arebeit, arbeit, id. </poem> ARBYST, n. boge, armborst. Jtl. — Fn. arm-brysti, n.; n. armbyst, harbyst, armbyrse, n?; nht. armbrust, f. och n.; mht. armbrust, armborst, armbrost. Ordet förklaras vanligen af lat. arcubalista, med. lat. arbalista, prov. arbalesta; it. balestra; sp. ballesta; frans. arbaleste, arbalête; ffris. armburst, ermborst; holl. armborst, d. armbörst. ARDESS, v. d. brås på, artas. S. G. Adas. N. G. ARDR, s. ärja. ARDRA, v. n. 1, uppskjuta, framskjuta, dröja. "Ja har ardra' mä't i dä längsta." Nk. Jfr aldra. ARDUAR, adj. ifrig, bråd på något. S. G. — Jfr wal. ardres, "labour, toil, trouble," arddrud, adj. "intrepid, very bold," arddwl, "a prevailing passion or disposition." ARG, adj. 1) eg. ond; 2) dugtig, driftig, rask, duglig. Argare, compar.; argast, argest, superl., bättre, grannare, bäst, grannast. G. "Han ä en arg arbetare. E arg säd." Sm. "Arg att läsa", dugtig att läsa. "Hä var'n arg stint dill å arbait", det var en rask flicka till att arbeta. Nb., vb. "Arg te arbeta." Nk. "Arg i pennen", som skrifver väl och i passande ordalag. "Argt huvud", godt hufvud. Sm.; 3) liflig, qvick; om barn. Hs. (Db., Bj.). — Fn. argr, adj. a) veklig, feg; b) ond, elak. <poem> Argas, v. d. 1 1) retas. "Kva ska tu argas mä'n?"; 2) förvärras, blifva sämre; eg. om sår, som ej gerna låta läka sig. Fl. (Nyl.). — Fn. arga, v. a. reta, upphetsa; argaz, ergiaz, förvärras; fht. argirôn, v. a. förvärra. </poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
