Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - A - ATA...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ATA ATU <poem> <sc>At-at</sc> el. åt-at, præp. 1) tillika med; 2) bredvid. Mp. <sc>Åt-för</sc> el. åt-för, adv. i vägen, till hinders. "Varä atför, ligga åtför". Mp. <sc>At-mä,</sc> adv. bredvid, jemte. Mp. <sc>Atte,</sc> konj. förrän, innan. N. Åm. Atte = at de, till det, till dess. </poem> ATA, v. n. 1 klia smått. Hs. (Db.), fl. (Degerby kapell). Fn. etia (ipf. atti), reta. ATALL (atal, atoll), adj. 1) motbjudande, förarglig; 2) ytterligt ful. Vl. (Jösse h.). Fn. atall, stygg, förtretlig; n. atall. Jfr fn. etja. ATAR-HÄLLDE, n. återhållsjärn på en vagntistel (för hästar). G. Af hallda. ATAR-KAITENN, adj. som går och lutar sig bakåt, sätter magen ut; om menniskor. S. G. Jfr atur-kaivt. AT-EDE, s. aede. ATER-GLÅJMÄ, f. gammal flicka; eg. som är glömd. G. N. atte-gløyma. AT-FOL, s. åt-fo. AT-FÅNG (def. -je), n. nödhjelpsfoder för boskap, t. ex. björkris, löf, bark af tall, asp, lönn. Jtl. Fn. atfang, n. anskaffande af förnödenheter (i synnerhet lifsmedel). ATING, m. gästabud efter ett ladugårdstaks halmtäckning eller efter slåttern; taktäckningsslåtter-gille. "Han har ating". N. G. Häus-ating, m. S. G. Jfr fsv. ata, f. mat. S. Bernh. f. 42; s. eta. ATLA, v. n. 1. Fara å atla, sträfva, springa hit och dit. Kl. (S. Möre). Fn. atla, ætla, v. n. vara i begrepp med, hafva för afsigt, ämna. AT-NENNEN, at-nämen, s. nimma. AT-SIEN (el. åt-sien), adj. seende sig före, uppmärksam på, försigtig. N. Vb. Jfr siå. ATT, præp. tillbaka. Dl. N. att; fn. aftr, aptr. <poem> <sc>Atanå,</sc> præp. strax bakom. Dl. (Lima). <sc>At-óppa,</sc> præp. närmast. Vb. (Nysätra). <sc>Atravu,</sc> adv. baklänges. Vm. (V. Bergsl.). <sc>Atta,</sc> præp. bakom. V. Dl. N. atta. <sc>Attare,</sc> adj. efterste, ytterste, siste. Vl. <sc>Atta-te,</sc> præp. längre bakom, Dl. (Lima). <sc>At-atter-anner,</sc> bredvid hvarandra. Vl. (Elfd.). <sc>Atter-að,</sc> præp. tillika med, derjemte. Dl. (Mora). <sc>Attmin,</sc> præp. bak med. Attånað, id. "'An stand attånað mi". Dl. (Mora). N. attmæ. <sc>Attåmin,</sc> præp. bakom. Dl. <sc>Attär,</sc> præp. tillbaka. Dl. </poem> ATTE, s. at. ATTÄ (el. atä), num. åtta. G. I några munarter åtte. Fsv. atta; fn. átta; fht. ahtô; nht. acht; d. otte; e. eight; lt. octo; moes. ahtau; skr. astau. <poem> <sc>Attan,</sc> num. 1) aderton. Allm. I några munarter: atan, attän, artan, i Dalarne åttiå; 2) brukas såsom ed. "Dä hva attan hvad du kör"! Götal. Fsv. attertan, atertan, aþertan; fn. átian (áttján). <sc>Attan-mark,</sc> aderton mark, 75 öre. Bl. <sc>Åttan-väggja-rums-hua</sc> (attanväddjarumshua), f. ett slags mössa hopsydd af 18 klädeslappar. Bl., sk. (Frosta). <sc>Attene,</sc> ord. adertonde. S. Sk. Attne, Kl., bl. Fsv. attartandi, atertandi; fn. átiándi, áttjándi, d. attende. </poem> ATUL, m. åtel. G. (F.). Atul, m. S.G. "Han har atul der", säges om någon som ofta går till ett ställe (der han liksom har något i hemlighet förborgadt). Fsv. atol el. atel, m. Med. Bib. II, 115. Birg. Upp. II, 210. Gl. Ordspr. 307. Jfr eta. ATUR-KAIVT (el. atur-kait), adv. (adj., n.) baklänges (liggande). G. ATER-KAIKTUR adj. baklänges, vidöppen (liggande). G. Fn. keikr, adj. med tillbakaböjd öfver-kropp. AU-BóR, s. hav-borg, sid. 286 a. AUDING el. audung, m. gödsel, dynga. G. Fn. audr, m. rikedom, är troligen roten till detta ord. Samma tanke ligger då uti detta ord, som när man i flera landskap kallar en gödselhög för en gull-hög (Gotl. gull-haug) eller på Gotland säger kåira gull pa akurn, köra gödsel på åkern. AUGE (pl.-n), n. öga. Vb., jtl. Augä (pl. augu), G.; åga, oga, Dl.; aua (pl. auen), ua (pl. uen), yva (pl. yven), öva (pl. öven), Hl.; ya, ye, iva, öa (pl. yen, iven, öen), Sk.; öja (pl. öjen), Bl. (Östra h.); yge (pl. yga), Nb.; e'ga, Hs. (Db.). Fsv. auga, ögha; fn. auga; fht. auga, ouga; ffris. ôge; nht. auge; d. øje; holl. oog; fsax. ôga; fe. eáge; e. eye; e. dial. ee (pl. een, eyne); moes. augô; lit. akis; fpreuss. ackis, f.; lett. azs; ryss. okko; böhm. oci; gr. ὄϰος, ὄϰϰος; It. oculus (demin. och förutsättande ocus); it. occhio; sp. ojo; frans, oeil; skr. aksi (akshi). Jfr öga. <poem> <sc>Aug-hvass,</sc> adj. som har sträng uppsyn. Vb. <sc>Aug-laus,</sc> adj. blind. Vb. Mht. augenlos; holl. oogenlos; e. eyeless. <sc>Augnä-räng,</sc> f. ögonvrå. G. <sc>Aug-stark,</sc> adj. som har starka ögon. Vb <sc>Aug-stinn,</sc> adj. stirrande. Vb. <sc>Egn-lapp,</sc> m. eg. ögonlapp; ansigte. Hs. (Db., Bj.). <sc>Ye-lóg,</sc> n. ögonlock. S. Sk. Fn. augnalok d. øjelåg. <sc>Öja-glas,</sc> n. pl. glasögon. Öl. </poem> AUKÄ, v. a. öka. G. Auk (ipf. auktä, sup. aukt), Vb. Fsv. auka (GL.); fn., n. auka; moes. aukan, id.; lt. aug-ere, föröka; lit. aukti, växa. <poem> <sc>Auk,</sc> m. ökning på (utsådd) säd; gröda. Auka-korn, n. id. G. (F.), Fn. auki, m. a) tillväxt, förökelse; b) gröda, hvad den i jorden nedlagda säden afkastar. N. aukje. </poem> AUL, m. ål (muræna). Bl. Jfr ål 1. AUMBER (f. aumb, n. aumt), adj. ond. G. Aum, adj. öm, ömtålig, lidande af värk. Vb. <sc>Fsv.</sc> aumbr (GL.), ömber (SML. Alex. 2901), dålig, usel, olycklig; fn. aumr, id. Jfr öm, sid. 853. <poem> <sc>Aum</sc> (ipf. -ä), v. n. 1) ömma, hysa ömhet; 2) känna ömhet, värk i någon kroppslem. Vb. <sc>Aum-kyl(d),</sc> adj. ömkyld. Aum-kyl (ipf. -ä), v. a. förorsaka att man blir ömkyld. "Ji hav aumkylt mäg". Vb. <sc>Ema sej</sc> (el. emma sej), v. r. 1 känna ömhet, värk i kroppen. "Kon emar sej i benet". S. Sk. </poem> AUN, f. i q. ån, f. 1) Bl. (Eringsboda). AUR 1, m. ör, grus, grof sand, torr grusjord, småsten i åkrar. G. Öger, m. stenig strand. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
