- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
59

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


n. buller, gny. (Alex. M.); ns. brâschen, v. n.
”laut und lärmend sprechen, so dass man die
anderen überschreit”. (Schambach).

BRUSNA, v. n. 1 brista. ”Äd brusnär å fe
mig”, det bristar i tu för mig. Dl. (Mora). Jfr
brista.

BRUSTA, s. brudr.

BRUSUG, adj. 1) rö(d)brusug, röd och
uppblåst i ansigtet; 2) fribrusug, a) id.; b) munter
till sinnelaget. Sdm.

BRUTKRYDDI, pl. konfektsaker i gästabod. G.

BRUTTA, s. briota.

BRUTTEBONDE, bruttur, bruttöverskä,
bruttöverstä,
s. brudr.

BRUTTÄUN, s. tun.

BRY, v. a. 2 besvära, göra omak, förtret,
hinder. Allm. 1). bryde, id.; nfris. bruien, brüien,
"necken, aufziehen". (Outzen, 34); ns. brüen. (B.
W. B.); bräden. (Richey 25, Schütze 1. 167);
holl. bruijen.

Bry, m. o. n. bekymmer, bryderi. Sk.,bl.
N. bry, n.; bret. bré; ns. brüderey. (Richey 25);
brüderee. (Schütze 1, 168).

Brygd, adj. brydd, förlägen. Vb.,mp.,dl.

Brylla, brilla, v. a. 1 freqv. göra bryderi,
förbrylla. ”Dä bryllär ja inte mä”, det bryr
jag mig icke om. Sdm.,dl.

Bröjdä, v. n. o. a. 1 bry, skämta. G.

BRYA, bryä el. bröjä, f. en liten brunn eller
en sådan grop, som göres på marken för att
samla vatten åt boskapen. Jfr gr. βρύ-ειν, v. n.
vara full af något, rinna, svalla öfver; bay. brüel,
brähl,
m. träsk, kärr. (Schmcller 1, 257).
Antager man, såsom sannolikt synes, med Grimm att
sv. brunn bör härledas af brinna (jfr brunn, s. 58),
så är troligt att gutamålets brya, i. är beslägtadt
med mht. brüejen (ipf. bruote), v. n. & a. a)
brinna, vara het; b) bränna; bräeje, f.; nht. brähe,
f. het vätska. (Ben. 1, 267).

BRYDA SEJ, s. briota.

BRYDDJS-TUPPUR, f. pl. Achillæa
millefolium. Per i bakka, id. Dl. (Elfd.). Lass i tompt,
id. Dl. (Våmh.).

BRYDEHODDA, brydföre, s. briota.

BRYDE-GALLT, s. gallt.

BRYDSEL, m. omvårdnad. ”Der ä ingen
brydsel om honom”. Hl. Jfr sv. bry sig om, vårda
sig om.

BRYGDÄ el. bryggä, v. a. vika. ”Brygg opp
böxan”. Mp. Fn. bregda, v. a. veckla.

BRYGGERAS, v. d. brottas, öfva styrka. Dl.
(Elfd.).

BRYNA, v. a. 1 och 2 medelst bryne göra
hvass. Riksspr. Fn. brýna, id.

Brójn-stikk-åmårr, m. eg.
brynstickshammare; hammare att slå fast lien vid skaftet. Dl.
(Våmh.).

Brun-stikka, f. sticka att bryna lien på.
Dl. (Mora.).

Bröjn-stikka, f. Dl. (Elfd., Våmh.).

BRYNA FRAMM, v. n. 2 1) springa fram, gå
fram raskt, med fart; om starka hästar, som äro
raska springare. ”De ä rara ög; de bryna framm”.
Sk. (Onsjö, Ox.); 2) bryta sig fram, i synnerhet
genom hinder och svårigheter. Sk. (Ox.). Fn.
bruna, v. n. fara fram med fart; bruna fram, id.

Brynare, m. 1) kraftigt och starkt djur; häst,
som är stark och dugtig springare; stark oxe.
”Dä va nåra riktiga brynare te hästa”. Sk.
(Onsjö). ”Dä ä dugtiga brynare, dessa studa”.
Sk. (Tygelsjö s:n); 2) en som trotsar hinder.
Sk. (Ox.).

Brynja, v. n. skjuta lätt fram (genom
vattnet); om en båt. ”Båten brynjar bra”, båten
skär lätt fram genom vattnet. Fl. (Hütis kapell
af Kimito, socken).


BRYNGBÄR, bryngebär, brynglebär, s. branbär.

BRYNGEL, n. pr. Brynolf. Vg.

BRYSKA, s. briota.

BRYST, bryst-duk, -lapp, s. brista.

BRYT, bryte, s. briota.

BRÅ 1, v. a. 3 1) öfverstryka med tjära. ”Brå
en båt”. Vl.,dls.,nk. Tjärbrå, v. a. id. ”Ja får
lóv te tjärbrå kälken”. Nk.; 2) brå kyrkan, plikta
till kyrkan för otidigt sänglag. Vl. Fn. bráda
och bræda, v. a. öfverstryka med tjära (af brád),
f. a) fett; b) beck, tjära; n. bråd, brå, n. kokt
tjära, hvarmed fartyg och båtar bestrykas; jfr
frans. brai, tjära att bestryka fartyg med; skr.
pradeha, m. smörjelse, af pra, præf. och dih,
att smörja.

BRÅ 2, v. a. 3 1) beslå, belägga, panela. ”Han
brår stuga mä nya brär”: 2) ansätta, anfäkta,
beherrska. ”Dä ä högfäla som brår’n. Le(d)heta
brår pojken”. Nk.

BRÅ 3, v. n. slägtas på, likna. Brå på (ipf.
-dde på). Jtl.,åm.,hs. ”Hä skin som skull ä brå
på grönt”, det ser ut som skulle det likna grönt.
Vb. Bråda, v. n. id. I vissa munarter, enl.
Rdq. 1, 129. S. bråd’ op. N. brå, v. n. likna;
skot. brade, braid, likna till utseende och seder;
jfr brägda.

På-brående, n. ärfd likhet eller fallenhet
till kroppen eller själen; säges om vissa
egenheter, som inom en slägt fortplantas på efter
efterkommande. ”Han har lungsot å dä ä felle
ett påbrående etter morbror’n. Han har rödt
hår, krokug näsa. lynning te sjungä, å dä ä ett
påbrående etter farfar’n”. Sdm. Påbrå, n. id. Jtl.

BRÅ 4, f. vrå. Nk.

BRÅ(D) (n. brått), adj. 1) tidig, hastig, mycket
tidig, förtidig. ”Han är sä bråd om morna”, han
stiger tidigt upp om morgnarne. Vb. ”Han ä inte
brå åv sej”, han har ej brådtom. ”Du ska inte
vara så brå åv dej!”. Sdm.; 2) (om det) som bör
uträttas förr än något annat. ”Dä ä bråäre te
körä i åkern än te åkä åt stan”. Sdm.; 3) häftig,
som lätt förifrar sig. Mp.,vl.,nk.,sm. ”Var inte
så brå på gröten”. Ordspr. Fsv. braþer, bradher,
bradr,
adj. a) hastig, oöfverlagd. S. Bern. f. 75;
b) häftig, hastig till sinnet. S. Bern. f. 11:
”bradher til wredhe”; c) brådskande. Kon. styr. 109;
fn. bráđr, adj. hastig, skyndsam; n. brå, adj. a)
hastig; b) häftig (till sinnet); jfr skot. brade el.
braid, att skynda sig; gr. πρωὶ, adv. tidigt.

Bradur-bane, m. hastig död. Sm. (Föråldr.,
enl. L—n). Fn. bani, m. död.

Bradä, i bradä, adv. brådt, hastigt. G.

Brat, adv. 1) hastigt. G. Brå. Åm. Fsv.
brat, adv. id.; fn. brátt, id.; 2) brått, adv. för
tidigt, fort. ”Klokka går brått”. Vb. mp.,hs.

Bråas, v. d. 1) hasta, skynda, hafva
brådtom. Sm.; 2) vara parlysten; om suggor. ”Soan
bråas”. Sm. (Östbo, Vestbo). Brå, v. n. id.
Sm.; 3) vara lättfärdig, kåt; om qvinnor. Brå,
v. n. id. Sm.

Bråbehövän, adj. tidigt i behof af. Vb,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free