- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
95

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dragg, m. 1) eg. litet ankare med tre eller
fyra armar; 2) en sup brännvin. ”Ta sej en
dragg”. Sdm.

Draglid, f. småningom sluttande backe. Sm.
Jfr lid.

Dragmyra, f. arbetsam menniska. Sdm.

Dragpåle, m. reslig karl. Sdm. (Enl. Ihre).

Drags-ol, f. dragrem på en kälke. Fl. (Gl.
Kb.). På andra ställen i Öb. dragso, f.;
dragsile, f. id. Fn. ól, f. rem; dragseil, f. dragrep,
dragrem; seil, f. rep, rem.

Dragspik, drajspik, m. 1) stor spik (öfver
5 tum), Sm.,ul.; 2) en menniska som man ofta
måste gifva något. Sm.; 3) snattaktig menniska.
Sdm. (Björkvik).

Dragspån, comm. person, som drager
tillsammans i huset. Ög.

Dra(g)sten, m. slipsten på axel med vef.
Bl. (Östra h.).

Dragsäng, m. den delen af sängen, som är
närmast golfvet, och drages ut som en låda.
Sängens öfre afdelning kallas häkken, m. def.
(ɔ: tarre i Vl:s Elfd.), till hvilken man klättrar
upp på en kort stege. Vl. (Gunnarskog).

Dragu el. drögu, f. lindraga; verktyg vid
linberedning. Vb.

Drahasa-li(d), f. långsluttande backe (der
man vid uppgåendet länge drager hasarne efter
sig). Bl. S. lid.

Drangnug, adj. blåsur; om mjölk. Dl.
(Garbergs by i Elfd.).

Drangän (ipf. drangnä), v. n. gå långsamt,
draga ut på tiden, räcka länge. Vb. Jfr fsv.
dragna, v. n. lente procedere, tardare. S. Bern.
f. 128 v.: ”mænniskian thænkte ok daghlika
wilia gøra synda bætring fore giordha syndher
ok draghnadhe swa framtil dødhin ok giordhe
enga synda bæthring”; dragnas, v. d. släpa.
Cod. A. 27, f. 78: ”hænne klædhisfald som
draghnadhis wppa iordhena”; n. dragna, v. n.
sträckas ut, blifva längre.

Dra-risp, f, morkulla: Scolopax rusticola.
Bl. (Mörums s:n). Benämningen lånad af lätet.

Drassa, v. a. & n. 1 freqv. 1) släpa med
sig. ”Drassa-mä se”. Sm.; 2) tråka. ”Han går
å drassar i smutsen”. Sdm. N. dragsa, drassa,
v. n. släpa, draga eller bära med möda.

Drassel, drass, n. allahanda besvärligheter,
krångel. Sm., ög.

Drassla, v. a. & n. 1 1) släpa, draga
mycket.”Hs., vg.; 2) bringa i oordning, draga i
kring. "Drassla i kring”. Nk., bl.; 3) bry sig
med något. ”Drassla inte mä dä”, befatta dig
ej dermed. Sm. (Östbo); 4) krångla. Ög. N.
drasla, v. n. släpa, draga.

Drassleri, n. onödigt göromål, oredighet,
uppskof. Sm. (Enl. L—n).

Dra-vaLe, m. klumpig, lat och sysslolös
mansperson. Sdm.

Dregt, m. tistel på en plog. Plogdregt. G.

Dråg, f. 1) dal, sluttande dalsänkning,
hvarest vattnet höst och vår framrinner; sidländ mark.
Vl.,dls.,vg.,nk.; deraf Betsdrågen, ett hemmans
namn. Vg.; 2) dalsträckning, beväxt med ringa
skog. Vl. Dråg, n. id. Sdm. (Ornö); 3)
sträcka, streck, trakt, som till jordmånens
beskaffenhet skiljer sig från den närmast tilliggande. ”Här
ä e dråga mä barästa knaperjol". Ö. Nk.

Dråg, n. 1) dalsänkning, sidländ mark
mellan höjder; 2) trakt som ofta passeras af
menniskor och djur; stråk. ”Elgar ha ett dråg i
allmänninga”; 3) i. q. dråg, f. V. Nk.

Dräga-syslo, f. ett arbete som uppskjutes
från dag till dag eller icke fulländas. Fl. (Öb.).

Drägsa, f. dragerska; så kallas i kulspel den
förnämsta och bästa kulan, som drager i bo en
mängd andra. Bl.

Drägsle, n. litet lass, så mycket man kan
draga med sig. Vg.

Drägt 1, f. 1) eg. dragning; deraf notdrägt.
Riksspr.; 2) pustbete. Sm.

Drägt 2, f, skaklar m. m. hvarmed åkdon
och redskap dragas; deraf harvsdrägt. Ög.

Drägå, adj. rymlig, stor. Fl. (Öb.).

Drätt 1, m. 1) drag, dragning, uppdragning.
”Ja körde hela fåran i en drätt. Vi fikk bra
fisk i andra drätten”. Sk.,hl. Jfr fsv. dræt, f.
dragande; deraf fiska-, kælka-, notadræt; fn.
dráttr, m.; fd. dræt. (Mlb., Gloss.); 2) dragstång
för oxar vid plog eller harf; vagntistel. Vg.,dls.,
hl.,sk.,kl. Drätte, m. id. S. Sk.; 3)
draginrättning, skaklar med tillbehör. Drätt, drätta, f.
Nk. Drätt, m. skaklar till kälke. Ul.,sdm.;
deraf pardrätta, f. Nk. Drätte el. drette, n.
draglina, dragtyg, ett stycke rep eller töm,
hvarmed man drager en kälke eller mindre släde.
Repet är vanligen dubbelt, så att yglan deraf
lägges öfver ena axeln och under den andra
armen. Vb. N. drætte, n.; d. dræt; 4) oskodd
släde. Bl. N. drætte, n. kort släde,
timmersläde; 5) ett stycke väg, som man kör.
Oxdrätt. Sm.

Drätt 2 (pl.-ter), m. 1) hvita, stundom blå
och hvita eller blommiga, större linnedukar,
hvilka begagnas såsom tapeter i bondstugor. Sk.,
hl. Deraf a) bänkadrätt, m. Sk.; b) drättadug,
m. Sk. (Göinge). Anm. Öfver dessa drätter
fästes hängklädet, n. def. Hl.; hangkläet. Sk. (N.
Åsbo, Göinge) och förhåller sig drätten till
hängkläet som tapeten till borden. Dra
stugan,
kläda stugan med drätter och hängkläde.
S.Hl. Jfr fsv. dragha, v. a. öfverdraga. Rimkr.
68: ”Thera rænna wand war draghet med
ikkorna skin”; bladragning, f. klädsel af rum med
blått tyg. GL.; fd. dragning, f.
(Kolderup-Rosenvinge. Gl. D. Love 4, 294); 2) matta. ”Dä va
en vakker drätt på gullet”. Sk. (Ing.); 3) foder
(af linne eller ylle) i kläder. Sk. (N. Åsbo);
deraf a) unnerdrätt, m. en sådan fodring i
kläder. Sk. (Ox., Ing.); b) drätta, v. a. fodra
(kläder) med lärft. ”Böjserna ä drättade”. Sk.
(Ox., Lugg., N. Åsbo, Frosta). D. dial.
drætted, id.: ”et par drættede buxer”. (Mlb., DL.
680).

Drätts-oxe, m. dragoxe. )( gy(d)oxe. Nk.,kl.,
Se drätt 1 2).

Drättug, adj. drägtig; om stokreatur. Sdm.

Drög, f. kälke, grof oskodd arbetssläde,
dragkälke att forsla stockar, sten, kol o. d. Nb.,vb.,
åm.,hs.,vl.,vg.,sdm.,nk.,kl.,fl. Dreg, id. Hs. (Db.,
Bj.). Drög, f. 1) vedsläde; 2) handsläde,
hvarmed hö drages från vattensjuka ängar. Dls.
Dråg, -a, lång släde. Jtl.mp. Deraf stakadråg,
f. Jtl. Drög, dröj, f.; deraf veddröj. Sm., sk.
(N. Åsbo), bl. Drög, n. oskodd kälke med
grind att köra hö med under slåttern. G. Jfr
n. drog, f. kort timmersläde; e. dray, släde: it.
treggia; lat. traha, tragula, f. släpdon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free