- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
98

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapsord haft stark böjning dremma, (dramm,
drummit).

Drumm, m. halfrund låda bakpå vagns- eller
kärrstolar. Vg. Drumm, drom, drummel, m. id.
Nk. Drummel, m. id. Sdm. Drómmel, m. id.
Bl. Pukkel, m. id. Sk. Fht. drum, thrum, m.
ände, gräns, rand. (Graff 5, 260); mht. drum,
n. ändstycke, ände, gräns. (Ben. 1, 391); fn.
drumbr, m. kort, tjockt trästycke.

Drumma, v. a. 1 1) slå, piska. "Drumma te».
Vm., nk.; 2) slå någon i marken, så att han
faller tungt. Nk. Jfr mht. drumen, drümen, a)
v. n. gå, springa i tu, sönder; b) v. a. göra att
något går i tu, krossa, spillra; deraf mht.
erdrumen, underdrumen, verdrumen, zerdrumen.
(Ben. 1, 392).

Drump, m. den tjocka ändan på en slaga,
hvarmed man tröskar. Ög. Slagdrómp, m. Sm.
(Östra h.). Slagdrómp, slagdramp, drumpel,
m. Kl. (Tjust, Stranda). Drómpel,
slagdrumpel,
m. Bl. (Östra h). Anm. Ändelsen -el i
drumpel, drompel är fn. völr, m. käpp, staf. S.
drapel, slagval.

Drunt, m. i. q. drummp. Slagdrunnt, m.
Sm. (Östbo, enl. L—n).

Drunta, v. a. o. n. 1 1) slå någon med
knytnäfven. Sdm.; 2) åstadkomma ett doft ljud. Fl.
(GK., Kb., Pedersöre i Öb.).

Dräma-drunt, m. stark fjärt. Nk. Jfr
drita.

DRET. s. draga, drita

DRETTA, drettla, s. dratta 2.

DREV, drevja, s. draiva.

DREVVEL, m. ett slags utvext ("knävel")
under halsen på somliga svin och får. S. Sk.

DRIBB, dribba, dribbenos, s. draiva.

DR1KKABALERING, drikksval, s. drekka.

DRILLA 1, 1) v. a. 1 a) vrida, vända. Drill
(ipf. drillä). Vb.: b) locka. "Drilla mä’n". Ög.,
bl., m. fl.; 2) v. n. snärja någon i talet (t. ex.
såsom en advokat, "abekat"). S. Sk.; 3) drilla
skank,
dansa. Ög. Mht. drillen (dral, drullen,
gedrollen),
v. a. vrida. (Ben. 1, 391); nht. drillen,
v. a. & n. vrida, vända; holl. drillen; e. to drill,
id.: fe. þyrljan.

DRILLA 2 (pl. -ler), f. jufver hos suggor. "Son
färjar snart, hon har så stora driller". Sk. (Lugg.).
Jfr del.

DRIOG, adj. 1) eg. dryg, som räcker länge.
Drug (comp. drugänä, sup. drugest). Vb.: 2) dryg,
högfärdig. Dl. Drug. Vb. Dröj, adj. a) dryg.
"Dröj görä", drygt arbete; b) stor, tung. "Dröjt
bylte"; c) fet, tjock; d) inbilsk, grötmyndig. Sk.
Ha drygt, icke trifvas. Fl. (Öb.). Fn. drjúgr, adj.
a) tillräcklig, talrik: "drjúg þing", res copiosa.
(Egils.); b) inbilsk, högfärdig; drýgja, att förlänga;
fsv. driaugr, adj. kraftig, gällande; n. drug, drjug’e,
dryg,
adj. a) dryg; b) dristig; jfr frans. dru, adj.
tjock: "ces blés sont fort drus"; dru, adv. i stor
mängd: "la plui tombait dru et menu"; fn. drjúgt,
adv. a) högligen; b) ofta: drjúgum, adv. häftigt,
starkt: "fara drjúgum", gå med stora steg.
(Hýmiskviða, stroph. 6).

Dryga, f. drygsel. Ög. N. drygjelse, id.

Drygt el. drögt (ipf. -tä), 1) v. a. förlänga,
förnöta (tiden), roa sig "Drögt bort ti(d)en",
förnöta tiden. "Drögt däg ’n stånn!" roa dig
en stund. Vb. Drögte bort, v. a. roa (barn)
lugna (dem). Nb. (Råne, Lule). "Du kan drögt
bordht tiin en stånn när mäg", du kan roa dig
en stund hos mig, att din väntan ej må blifva
för lång och tråkig. Vb. Denna ordets
bemärkelse förekommer nu föga. 2) v. n. dröja,
vänta. "Jäg få fäll drygt en stånn", jag får väl
vänta en stund. Vb.

Drygt, druvt, adj. n. tråkigt, ledsamt. Fl.
Öb.).

Drygtesam, drögtesam, drögtsam, adj.
nöjsam, roande, underhållande, umgängsam, treflig.
"Hän är sä drögtsam å vara la vä", han är så
treflig att vara tillsammans med. Vb.

Drögt sä, v. r. roa sig genom att förnöta
tiden. Nb., vb.


DRJOPA (pr. drjop, pl. drjopum, ipf. drop, pl.
drupum, sup. drupiđ), v. n. drypa. Ö. Dl. Draupa
(ipf. draup, pl. drupu, sup. drupi). G. Dryp el.
druup (ipf. draup, dräup, dröp, dröip, dröup el.
drop, sup. drupi, dröpä, druppä, drope el. druppi).
Vb. Dröup el. dreup (ipf. dräup el. dropa, sup.
drupi). Nb. (Calix). I Vb. brukas verbet äfven
aktivt, t. ex.: "druup ein dropa ti skeda", dryp
en droppe i skeden. Fn. drjúpa (pr. drýp, ipf.
draup, sup. dropit), v. n. drypa; fsv. drypa,
dröpa,
id.; drup, drop, n. dropp: stillicidium. Cod.
A, 27, f. 265: "drupit utkøre(r) mannin v huseno";
1. c: "mannin utgar v sino huse for drop ok røk";
drupi, m. droppe: gutta. S. S. 1, 110; 2, 39; 3,
89; n. drjupa (draup, drope), v. n. droppa; fht.
triofan (ipf. trouf), v. n. id.; fe. dreópan (dreóp,
drupon, dropen),
id.; skr. dru, att. droppa, flyta.

Drópplug, adj. fläckig. Hs. (Ljusdal), hj.
Drepplug, id. Hs. (Db., Bj.). Dröppli, id.; om
boskap. Mp.

Drupe, m. droppe. Dl. (Våmh.). Drupå
(pl. -pär), m. id. Dl. (Elfd.). Fe. dropa.

Drupränna (pl. -nur), f. takränna. Dl. (Elfd.).

Drupå, v. n. 1 1) droppa; 2) regna. Dl. Fe.
dropjan, droppa.

Dröpa, v. a. mjölka. "Dröpa koera". Kl.,
öl. Fn. dreypa, v. a. låta droppa; n. drøypa, id.

Dröpplä, n. vanligt namn på spräckliga kor.
Mp.

Dröpa-skjul, drópaskjul, n. ett ställe
hvarest man är fri från takdropp. "Dä ä inte
drópaskjul i huset", säges när taket ej är tätt. Vg.

DRIV, drivanne, drivane, driven, drivmat, s.
draiva.

DRITA (dret, dretit), v. n. göra sitt
naturbehof. Vl. Draita (pr. drait, ipf. dret, pl. dritum el.
dretum, sup. dritið), id. Dl. Dritå (pr. driter, ipf.
dritäd, sup. dritåð), v. a. orena (med träck, smuts).
Dl. (Elfd., Mora). Dreta, drida (ipf. dret eller
dred; supin. förekommor icke), v. n. cacare. Bhl.
Fn. drita (pr. drit, ipf. dreit, sup. dritið), cacare,
cacando conspureare; dreita, v. a. "dreita e-n
inni", obsessos cogere, ut intra ædes alvum
exonerent. (Egils.); d. dial. dritte, v. n. cacare; n.
drita (dreit, drite), id.; holl. drijten (dreet,
gedreten);
ffris. dryten; fe. dritan (drát, driton,
driten, gedritan);
skot. to drite; lett. dirst, id.; jfr
beng. d’erite, v. n. att hafva löst lif, laxera.

Drit, m. träck, smuts. Ö. Dl., mp. Dret, m.
1) träck, smuts; 2) strunt, struntkarl, skit. Vl.
Fn. drit, n. träck, exkrementer; n. drit, m. id.; e.
dirt, id.; skot. dirt, a) "exkrement; b) a mean
insignificant person". (Jamiesson).

Dritsjok, adj. som har utsot; om kreatur.
Dl. (Elfd., Våmh,). Liv-sjok, adj. id.; om
menniskor. Dl. (Mora, Våmh.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free