- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
99

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRO ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dritsjoka, f. utsot. Dl.

Dritun, adj. träckig, smutsig. Dl. Dritug,
adj. id. Dl. (Ohre). Fn. dritinn, adj. (eg. p. p.
af drita), (Lokaglepsa. stroph. 57); n. driten;
skot. dirtin, id.

Drunt, m. 1) träck, smuts, orenlighet. Hs.
(Bj.), vg., ög., sm.; 2) fjärt. Vb., mp., hs. (Bj.),
vm., sdm. (Ornö), nk.; 3) grof, ohyfsad
mansperson. Bon(d)drunt, Sdm. Drunt, m. tjock
lunsig karl. Ög. Jfr dremma, drämma.

Drunta 1, v. n. fjärta: pedere, tormentum
podice explodere. Mp., hs., sdm., vm., nk., vg.
(Redevägs h.). Drunnt (ipf. -tä), id. Vb.

Drunta, f. tjock, lunsig qvinna. Ög.

Elgdrit, m. spillning efter elg. Dl. (Våmh.).

DRODDA, v. n. 1 gå långaamt, ej skynda sig.
S. Sk.

Dródd, m. sölare, långsam menniska. S. Sk.

Dróddekar, n. senfärdigt fruntimmer. S. Sk.

Druddele, n. senfärdigt fruntimmer. "Dä
va ett räktit druddele". Sk. (Ox.).

DROGNÄ TILL, v. n. 1 1) mulna; om himlen;
2) grumlas; om vatten. G.

DROKSEL, m. trast, koltrast. Bl. (Östra h.).
Nht. drossel, droschel, drostel, m. turdus musicus;
fht. drosca, drossela, drosgila. (Graff 5, 265); mht.
droschel. (Ben. 1, 399); bay. droschel. (Schmeller
1, 416); swz. drostla, drostel. (Tobler 156); österr.
draschel. (Höfer 1, 164); fe. þrostle; e. thrush,
throstle;
fn. þröstr; ryss. drost; lat. turdus.

DROL, n. sumpig, våtaktig äng. Jtl. Drol,
dröl,
f. vattenpuss, vattensamling. Vb.

Ladrol, n. sank laduäng, sank äng
omkring en hölada. Jtl.

Vöttu-dröl, f. vattensamling efter regn,
vattenpuss. Vb.

DROLL, m. djefvul, ond ande. Sk. Jfr fn. tröll,
n. troll; fris. troal, m. djefvul.

DROMMEL, m. 1) lätting, odugling. Vb.; 2)
fähund, drummel, drumlig menniska; skällsord.
Nästan allm. Drömlare, m. id. Sk. (Ing.).
Drummer, drummeli drumm, m. dum menniska. Sm.
Jfr fn. drumbr, m. a) träkloss; b) bondtölp.

Drómmlug, adj. senfärdig och långsam i
sina göromål. Hs. Drumblun (n. -ut). "Äd e jett
drumblut fok", det är ett dåsigt folk. Dl. (Mora).
Drömlig, id. Åm. Drummelvulen, adj.
slarfaktig. Hs. Drummli, adj. tafatt, ovig. Ög.—bl.
Jfr fn. dræmr, adj. senfärdig.

Drómlä, v. n. 1 gå långsamt och vårdslöst,
gå långsamt till verket; lättjas, slå dank. Åm.
Drommäl (ipf. dromlä), v. n. id. Vb.

DROMMEDARIUS, m. dum menniska. Vl., bl.
Drummedari, m. lat, senfärdig menniska. Sm., bl.
Dumedari, m. id. Sm. (Östbo). Holl.
dromedaris, id.

DROMPEL, s. dremma, drämma.

DRONN, m. djefvul. "Dronn ska ta dej". Sk.
Drån, m. id. "Drån ta mej!" Hl., sk. "Ih, dä
va drån!" Sk. (Ox.). Jfr fn. draugr, m. spöke;
n. drog, m. id.; nfris. dros, m. djefvul. (Outzen,
49); droos, m. (B. W. B. 1, 257); holl. drommel,
m. id.; zend. druks, adj. grym; druks, m. ond
ande; fpers. druga, m. id.; skr. daruna, adj.
fruktansvärd, förfärlig.

DRONNINGA-NÅL, f. eg. drottninganål; stor
synål eller knappnål. Sm.

DROPASKJUL, dropplug, s. drjopa.

DROSIG, drottig, adj. 1) tung, lunsig, ovig: 2)
hafvande: gravida. Sm. (Vestbo). Jfr drösa 2.

DROV, n. grummel (i vin). Sdm. (Sorunda, enl.
D.D.). Jfr fe. drabbe, fæx; dröf, adj. turbidus,
sordidus; fsax. drobi, id.; fht. tröbi, druve,
turbidus, feculentus: "druve nuin". (Graff 5, 488); moes.
drôbjan, v. a. att uppröra; holl. droeven, id.

Drovugur, adj. grumlig, oklar. N. G. Fht.
trüblicher, turbidus. (Graff 5, 489).

DROVVARE, m, huggare: nyttjas om mankön
antingen med föregående adjektiv eller med
efterföljande substantiv, hvars bemärkelse derigenom
förstärkes. "En lång drovvare, en drovvare te
kar". S. Sk.

DRUDA, f. liderligt fruntimmer; skällsord. Sk.
(Göinge h., enl. Lovén, de Gothungia, 13). Jfr
nht. drude, drud, f. hexa, mara; mht. trute. (Ben.
3, 124), id. (S. Grimm, wb. v. drude); ir. druadh,
drud’,
m. trollkarl; gael. drûth, f. sköka.

DRUFF, m. stöt, slag, skakande stöt; dock ej
om sådana stötar hvaraf blånad och blodvite följa.
"Han fikk en druff så han trillä ikull". Sdm.

DRUFFSA, v. n. 1 springa långsamt och tungt.
N. Hl. Jfr drössa.

Draffs, m. långsam, saktfärdig menniska.
Hl. (Släp). Jfr. dröss.

Druffs, m. so-lunk, lunk. "Köra på druffs".
Hl. (Ljungby).

Druffser, m. senfärdig menniska, som går
sakta till väga med något. Kl. (Ryssby s;n).

Druffsig, adj. tung och klumpig i sina
rörelser, ovig och tafatt, senfärdig. Sm., bl.

DRUKKA drukkna, dråkkna, s. drekka.

DRULA, dröla, v. n. 1 1) söla, uppskjuta med
verkställandet af en sak, vara lat, håglös. "Han
drulade mä’et". "Komma drulandes", komma med
benen efter sig. Vb.—bl. Druul (ipf. drulä). Vb.
Drila, id. Vm., sdm. Dräulä, v. n. vara lat,
sofva af lättja. G.; 2) vara butter och tvär. Ög. Fn.
drolla, v. n. söla, dröja, stå och hänga; drila, v.
n. id.; holl. druilen, dralen, v. n. dröja; nht.
drollen, drolen, trolen, v. a. & n. a) välta, vända; b)
vara trög, lat; frans. trôler, a) v. a. släpa eller
föra med sig; b) v. n. vara lat, slå dank: "elle ne
fait que trôler tout le long du jour"; e. to troll
about,
id.

Drul, drul, druler, m. 1) senfärdig,
långsam, lat, hoglös menniska. Vb.—nk.; 2) tjock,
ovig, lunsig menniska. Mp., vm., ul., sdm., nk. Drul,
dröl, dröler.
Ög., sm., kl., bl. Dröll, m. Sk.
(Vemm.): 3) sluten, tvär och förarglig karl. Hl.
Nht. drol, m. tölp; plump, grof karl. (Grimm,
wb.); bay. troll, m. id. (Schmeller 1,489): schwab.
drol, droll, m. skälm. (Schmid, schwäb, wb.
142); ns. troll, m. kloss: truncus; ett skällsord.
(B. W. B. 5, 117); holl. draler, druiler,
drailoor,
m. sölare; drol, m. kort, undersätsig
menniska; fn. drjóli, m. stor och stark träl: e. droll,
m. gyckelmakare; odugling; gael. droll, m. trög,
tölpaktig drömmare. (Macleod, Gaelic
dictionary 1, 255).

Drulig, drulug, adj. trög, långsam,
senfärdig. Sdm. Drulig. Mp., sm, bl. m. fl. Dröli(g);
id, Jtl., ög. Drölinn, adj. drumlig, dum. Vb.
(Nordmaling). Fn. drollsamr, adj. senfärdig;
holl. druiloorig, id.

Drylt’ (ipf. -ta), v. n. vara långsam,
senfärdig. Fl. (Nerpes i Öb.). Nyttjas stundom
såsom ett verbum descriptivum: "han dryltar å


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free