Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- D
- DYP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dynkelgod, adj. egenkär, inbilsk. G.
Dinkelgod. Hl. Gynkelgod, adj, inbilsk. som
handlar efter tycke. "Han gör sej gynkelgod". Sk.
(Kellstorp i Vemmenhögs h.).
DYPLA, s. dippa.
DYR, s. djur.
DYRANDEFULL, adj. till brädden full. Vl.
Jfr piggfull, dör, dyrende.
DYRENDAL, på dyrendal, adv. för dyrt pris.
"Ja måste köpa dem på dyrendal". Sk. (Ox.).
DYRHUS, n. hedniskt altare. N. Bhl.
DYRING, m. 1) person, som säljer dyrt; som
vill hafva väl betaldt för sina saker. "Dä ä en
dyring, han tar artan riksdaler för rogen"; 2) sak
eller vara som är dyr i inköp. A. "Hva ha du
gett för hästen?" B. "Ash! dä ä’n dyring; han
kostar tre hun(d)ra". V. Nk.
DYRKJE, f. 1) dyrhet, högt pris; 2) dyr tid.
S. Sk. D. dial. dyrke, f. dyr tid.
DYRKÄ, v. a. 1 odla; om jord. Mp. Fn. dyrka,
v. a. splendidum reddere, ornare.
DYRNDOM, m. dyrhet. Sm. (Östra h.). D.
dyredomme, id.: "betale noget i dyredomme"; =
isl. i dýrum domum. (Gislason, Orb. 91).
DYRVAS, dörvs, v. d. 1) drista, våga, "Ja
dörvs int gråt"; 2) blygas. "Dörvs thu int gär
hä!" skäms du icke för att göra det! Fl. (Värö
i Öb.). Fsv. dirfvas, dyrfvas, dyrvas, v. d.
djerfvas, drista. S.S. 3, 45. Cod. A. 29, f. 131; fn.
dirfast, id.; djarjligr, djerf, dristig; djarf el.
dirfinn, id. Jfr fht. præt. gidar, getar, pl.
gidurrun, geturrun, våga, drista, töras; gaturstig.
djerf (Graff 5, 442, 443); fsax. gidarr, gidarr;
fe. dearr, dyrstig, djerf; nht. dial. (Aachen)
dors, drista. (Dieff. 2, 619); moes. ga—daursan;
ns. dorsten (Dähnert); fpers, dars, id.; lit. drasus,
dristig; gr. ϑρασύς, id.; ϑαῤῥεῖν, våga; skr.
dhar, id.
Dörve el. durv, f. djerfhet, raskhet. "Der ä
ingen dörve (el. durv) i honom; han har ingen
dörve i sej". Bl. (Bräkne). Dörve, f. raskhet,
duglighet, kraft. Kl. Fsv. dirfve, dyrve, f.
djerfhet. S.S. 1, 41, 179; fn. dirfi, djarfi, m.;
fd. dyrffwe, id. (Mlb., Gloss.).
DYSI, dyssia, s. dös, döss.
DYSSTÄ, v. a. 1 skuffa. G. Jfr dust 2.
DYTT, m. liten sup. Åm.
DYVLA, s. divla.
DÅ, n. åkerblindnässla; Galeopsis Tetrahit. Hs.
Dån, n. id. Vb. N. dæ, i. id.; bay. daun, m. id.
(Schmeller 1, 375).
DÅ, dåga, s. duga.
DÅDLÖS, dåläus, s. do 1.
DÅDRA, f. Camelina fœtida. Nk.
DÅFTA, s. dåva 1.
DÅGGE, m. en mask i huden på händerna, som
förorsakar klåda. Hs. (Db.).
DÅGN (dångn) n. dun. Dl. Fn. dúnn, m.
(Egils.); dún, id. (Hald.).
Dågnkuppe, m. bolster. Dl. (Mora).
Daunkupp, id. Dl. (Våmh.).
DÅKA 1, v. n. 1 ånga, lukta. "Hä dåkar så
illa å dunkelt". Fl. (Nl.).
Dåka, f. ånga, lukt. Fl. (Nl.).
Dåkande el. dåkane, adj. el. adv., i
talesätten: "i dåkande svett". U1.; dåkane svettig,
mycket svettig. Hs. (Db.).
DÅKA 2, s. doka.
DÅL, adj. 1) dum. Sdm,; 2) lat, trög. Dol.
Kl. Dol, tol, liknöjd och tillika dum eller slö.
Dl. (Elfd.). Tol, id. Dl. (Mora). Fsv. dol, dul,
a) trög. S.S. 1, 129. Cod. A. 27, f. 15; b) galen.
S.F.S. 5, 51; jfr fn. dul, f. a) inbilskhet; b)
dårskap; dælskr, tölpaktig; e. dull, slö, dum; moes.
dvals, narraktig; ns. dol, doll, galen; fe. dole,
dåraktig; skot. doild, id.
Dol (oo), ipf. o. sup. dolä, v. n. vara trög,
lat, liknöjd. Vb. (Bjurträsk, Löfånger, Nysätra).
Dålk, adj. dum. JtL, vg.
Dål-måns, m. (i tilltal) drummel!
dummer-Måns! dummer-Jöns! Vb., ul. Dål-måns. Mp.
Din dål-måns! din stackare! Jtl.
Döling, m. 1) dum och oskicklig person. Vb.;
2) trög, långsam menniska. Gstr., ul.. sdm.
Dåling, dåjling, m. lathund. G.
DÅL, dåler, dåll, s. däl, däll.
DÅLJA, s. dårga.
DÅLLI(G) (n. dållet), adj. dålig, svag, sjuk.
Dölli(g), döli(g), id. "Dä ä en döli häst som
inte rår mä å bära salen". Ordspr. Sk. Fn.
dálegr, adj. usel, eländig (af dá, n. doning, vanmagt).
Den dålige, m. hin onde, djefvulen. Sm.
Den döllige, m. Sk. (Onsjö).
Dållåsk, adj. något dålig. Hs. (Db.).
Dölliga, adv. dåligt. Sk. (Onsjö). Fn.
dálega, adv. (Egils.).
DÅLER, s. dylä.
DÅLSGOD, adj. envis, inbunden, som ej frågar
eller rättar sig efter andra; vanligen om djur, t.
ex. tjurar, men äfven om menniskor. Sdm.
Troligen af dylä.
DÅLSK, dålsker, adj. 1) lat, trög, försumlig,
vårdslös. Vm., ul., sdm., sm.; 2) olustig. Sk. (Onsjö);
3) högfärdig. Vl.; 4) egensinnig. Sk. Fn. dælskr,
adj. tölpaktig, dum och stolt; dóli, m. lat, trög
menniska; d. dial. dolsk, adj. "dorsk, uden liv og
arbeidslyst". (Mlb., D. L. 78); fsv. döler, adj.
vårdslös. St. Rimkr. 69; dylsker, dulsker, adj.
vårdslös. S.S. 1, 9; dylska, dolska, f. vårdslöshet.
Sv. Pr. K. f. 27, 95. S.S. 3, 153. Horol. æt. sap.
f. 94 v. Jfr fsv. dylia, v. a. dölja, förneka.
DÅLÄUS, dålös, s. do 1.
DÅM, dåmbjälla, s. dimba.
DÅN 1, s. då.
DÅN 2, s. dimba.
DÅNAS, v. d. 1 dåna, svimma. Sm., kl.
(Ryssby). Af fn. dá, n. dåning, vanmagt.
DÅNGLA, s. dangla.
DÅNKA, dånkbaler, s. danka 1.
DÅN-ÖJD, s. dimba.
DÅR 1, n. takfönster. Hl. (Frillesås). Dur, n.
Hl. (Värö). Dör, n. Hl. (Morup), vg. (föråldr.).
Jfr moes. áuga-dauro, fönster.
Dårlur, m. ram för takfönstret. Hl. (Värö).
Dörskru(v), m. trattformig ram kring
takfönster. N. Hl.
DÅR 2, s. dör.
DÅRE, m. stultus. Riksspr. Sidda dåre, sitta
på understolen; en jullek. Sk. (Luggude). Isl.
dári, m. dåre, narr.
Dåra, v. a. 1 1) eg. göra narr af. Fn. dára;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0139.html
