- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
120

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - EN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Entomma, f. ensamhet. ”Sitta i min entomma”.
Kl. Entomme, n. 1) ensamhet. "”I mitt
entomme”; 2) enrum. Ög. ”I entomme”, a)
mellan fyra ögon. Ög.,vg.,nk.; b) i ensamhet.
”Ja gikk i entomme”, jag gick ensam och tankfull
för att ostörd begrunda något. Entomhet,
f. id. ”Ja gikk i min entomhet”. Sdm. Jfr
tom, n. ledig tid.

Entrå, entråen, entrån, adj. enträgen, envis.
Vg. Enträ. Mp. Enträten. Nk.,ög. Enträten,
enträtten,
id. Sm. Ejnträten, ajnträten, hårdnackad.
Vb. Träjir, enträgen. Dl. (Mora). Fsv.
enthra, einthra, adj. envis. Sv. Bib. K. f. 79:
”bantzat wardhe thera wredhe, thy at hon ær
hardh oc einthra”; entræten, entrætin, enthrætten,
adj. enträgen, envis. S.S. 1, 127: 3, 96.
Sv. Pr. K. f. 20. S.F.S. 7, 208. Cod. A. 27, f.
32, v., enthrætta, f. enträgenhet. S.S. 1, 93,
127; trætten, trættin, thrættin, thræten, adj.
enträgen. Hor. æt. sap. f. 57 v.: ”trættit oc
idhkit ærwodhe windher all tingh”. S. Bern. f.
178 v.: ”for thy at thu æst mykit thrættin skalt
thu fa af gudhz mildhet hwat thu bedhis”;
trættelika, adv. enträget. S.S. 1, 140: 3, 112. Hor.
æt. sap. f. 57 v. S. Bern. f. 108 v. Cod. A.
49, f. 153; thrætteliker, adj. enträgen. S.S. 1,
14; thrættelikhet, f. enträgenhet. S.S. 1, 93;
fn. þrá, n. hårdnackenhet, envishet; þrár, adj.
envis; þrátta, att träta; þræta, f. kif; skot. thra,
genstridig.

Enträgsen (enträjsen), adj. envis, omedgörlig,
alltför enträgen. Nk.

Entänd, adj. (väf) som har blott en tråd
till hvar tand. Bl.

Entänning, m. väf med en tråd i tand. Sm.,
sk., bl. m. fl.

Entömd, adj. (häst) som vill gå vid ena
sidan af vägen; om en illa inkörd häst, som vill
gå blott på ena sidan af vägen. Hs. (Ljusdal).
Entöm. Mp. Entemd. Hs. (Bj.). Eintömd,
eintömu, eintömeli.
Vb. Ejntäumen, id. Jtl. Af
sv. töm, m.

En-uk, enuks-oxe, s. uk.

Enveten, adj. envis. Dls., ög., öl., kl., bl.
Enveten, ereten. Vl.,vg. Enveten, eveten,
evetten.
Nk. Enveten, enveden, ingveden,
ingvidden.
Sk. Enveten, ójnveten. Sm. Ainveten. G.
D. enveden.

Envetenhet, ójnvójtenhójt, f. envishet. Sm.,
hl.,bl. Envedenhed. Sk.

Envetnas, v. d. 1 envisas. Sm., hl.

Enveting, m. envis menniska. Dls.,vg.,hl.

Envintring, comm. 1) ett års gammalt
kreatur. Ög.; 2) en årsgammal bock. Rosl. (En,
vinter). Tvägga-vintring, trevintring, m. kreatur
som är två, tre vintrar gammalt. Ög.

Envisa, einvisa, f. envishet. Sm.

EnväLig, evälig, eväli(g), adj. mycket
tjenlig, utvald till något enkom. Vg. Af sv. välja,
v. a. eligere.

Enväring, m. (oxe) som dragit ett år (eller
eg. en vår) )( tveväring. Rosl.

Esum, esummen, adj. ensam. Dl. (Mora).
Jésum, id. Dl. (Elfd.). Eismen, id. Fl. (Öb.).

EN, än, äm (n. -t), adj. fadd, motbjudande
till smaken. Sk. En, em. G. Äner, äm. Sdm.
Äner, äjn. Hl. En, id. ”Dä smakar så ent”. Ög.
D. dial. enne, ann; n. æm, æmen, æmmen, evjen,
id. Jfr åmt.

ENER, m. enris. ”Repa ener”. S. Sverige enl.
Rdq. 2, 47. Jene, m. en: Juniperus communis.
Hs.,mp. Ain, id. G. Fn. einir, m. Juniperus;
d. ener; n. eine, id.

Ena, v. a. 1 beströ med enris. ”Ett enadt
golv”. Bl.,sm. m. fl.

Enekorn, n. fröhus på enrisbusken. Sdm.

Enestare, m. solsvärta. Bl.

ENGER (pl. engrer), m. mask (i kött och
andra matvaror). Dl. (Mora), vb. Engr, m. id. Fl.
(Öb.). Änger (pl. -grar), m. id. Vl.,ög.,sdm.,ul.,
bl. Fht. angar, engirinc, m, kornmask (Graff
1, 350); mht. anger, engerlinc, engerling, m. (Ben,
1, 45, 434): nht. engerling, m. id.

ENGÅTT, n. örngått. Hs. (Db., Bj.).
Ovdkuppe, m. id.; eg. hufvudpåse, af óvd el. óvud, n.
hufvud och kuppe, m. påse. Dl. (Mora, Våmh.).
Fsv. örnegaat, örnegat, n. S.S. 2, 1, 15,
örnagat, n. id. S. Bern. f. 134 v.: ”sit örnagat ok
dunhøghinde”. Af sv. öra (gen. pl, örna), n. öra
och fn. gát, n. omsorg.

Engåtts-var, engåss-var, n. örngåttsvar,
öfverdrag på hufvudkudde. Hs. Var =
betäckning, skydd, af sv. värja, v. a. skydda.

ENING, f. ände, slut, utgång. ”När dä kom te
sista eninga, så va han inte mä”. Sm.

ENN, änn, conj. att. ”Han ba’ enn ja sku gå
ti”, han bad att jag skulle gå dit. Enn’n, 1) att
han; 2) att man. Fl. (Ingo kring moderkyrkan).
Jfr fn. en el. enn, conj. då, när (Egils. 136);
fsv. æn, en, conj. 1) om. L.L. S.S. 3, 66; 2)
att: ”en barn vari”. GL.

ENTEN, conj. antingen. Ög.,sm.,sk.,hl. Entan.
Sk. (Ing., Harj.). D. enten.

EPIKURIG, el. epikuré, adj. 1) falsk; om
menniskor; 2) skygg; om hästar. Vb. (Löfånger,
Burträsk, Skellefte). Anledningen till att detta från
den ryktbare grekiske tänkarens namn härledda
ord, i allmogens mun har den anförda betydelsen,
är okänd.

EPPARE, eppast, s. ypper.

EPPSINGAR, näppsingar, m. pl. efsingar,
afklippta sluttrådar af varpen till en väf. S. G. Af
fn. efsa, v. a. afskära: ”efsa skör hjörvi”, afhugga
hufvudet med svärd. Olafs Saga hins Helga
(Heims kr. Hafn. in f:o, kap. 192; (af præp. af);
nfris. eef: ”der abfall, als von gekämmter wolle,
was abgeschnitten oder weggeworfen wird”.
(Outzen, 54); fe. efesian, v. a. afklippa, afskära;
efesung, f. afklippning.

ER’ 1, v. n. ro, föra årorna ifrån sig åt det
håll, dit man vill, med båtens bakstam vänd
framåt. Jtl. Fn. æra (ærda, ært) v. a. ro, (af
ár, f. åra). Jfr åra, v. a. ro.

ER 2, pron. ni; brukas såsom tilltal, äfven till
föräldrar. G., V. Dl. Fn. er (nom. plur. af pron.
þu), ”vituð er?” förstån I? Volusp. 25, 26; fht.
îr, pron. pers. I; mht. ir, id.

-ER, -en. Dessa ändelser i slutet af hemmans
eller lägenheters namn utmärka egaren. Då
by- eller hemmansnamnet följer omedelbart efter
hvartannnat, förkortas gemenligen bynamnet. Sålunda
kallas bonden på Hemmingshemman i Rankila by:
Rankil Hemminger; på Knuts hemman derstädes:
Rankil Knuter; på Smedshemman äfven
derstädes: Smessen eller Smess’n. Fl. (Ingo).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free