Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hop kreatur som man drifver till ett
aflägset ställe.
Fehoved, n. dumhufvud. S.Sk.
Fekräg, fekräj, 1) n. ett nötkreatur; 2) n.
coll. nötboskap. S.Sk. Fä-kritter, n. Nk.
Fjås, fjös, n. fähus, ladugård. Dl. Af detta
ord förekomma många skiftningar: fjös. Hj.,
bhl.; fjäs, fäus (def. fjäse, fäuse), Jtl.; feus,
fos, fojs, fuus, föis. Nb., åm.; fäus. Nb.; fjus.
V. dl.; fjus, fys, fyks. Vl.; föjs, fyks, fuks.
Hl.; fägs, fågs. Hs.; fägs, föugs. Åland; fäjs
(def- set). Nk.,ög.,sm.,kl.; fys. Vg.; fjos, fongs,
fängs, fakks (def. -ä). Mp.; fäghus. Nk.;
fäghus, fäggus. Sdm. (Thoresund); föjs (det. -se).
Vm.; föngs. Åm. Fn. fjós, n. id.; n. fjos,
fjøs, id.
Fjäs-glugg, m. glugg på en stall, genom
hvilken spillning utkastas på gödselhögen. Dl.
(Elfd., Mora). Fjäs-glugg. Dl. (Böle).
Fjösglugg. Dl. (Malung).
Fjås-lider, n. fähuslider. Dl. (Mora, Våmh.,
Elfd.).
Fjös-hjäll, m. fähusskulle. Hj. Fäus-hjäll,
m. lafve i fähuset; nu en slags öfvervåning i
fähuset. Jtl. Fjås-ill, en hylla vid en vägg i
fähuset, hvilken liknar en säng med botten och
bräddar. Dl. (Mora).
Fójs! fójs! lockelse på hästar. Sdm.
(Sorunda). På samma sätt är bås! bås! i Skåne
lockelseord på boskapen, då han skall in i stallen.
Feläs-väj, m. boskapsväg Vb.
Femat-taskä, -a, f. liten väska, hvari
vallhjon förvara salt till förplägning för boskapen.
Mp.
FläÐ, flä, n. boskap (kor, får, getter). Dl.
Deraf Fläds-’op, m. boskapshop, boskapshjord.
Dl. (Elfd., Ohre). Fsv. fælaþi, fileþi, n. fä,
fäkreatur. VML.SML.GL. Jfr här nedan fälad.
Fäfull, adj. högligen öfverlastad af starka
drycker. Kl.
Fä-gänta, f. ladugårdspiga. V. Dl. (R.
Dybeck, Sv. Vallv.). Jfr gänta.
Fä-have, m. 1) eg. fähage; 2) kringgärdad
gödselstad. S. Sk.
Fähave-dige, n. stengård eller jordvall kring
gödselstaden. S. Sk. (Ox.).
Fälad, m. 1) betesmark, utmark. ”Der ä
ingen fälad te den går(d)en”. Ög.,hl.,sk.
Fälled, m. id. S. Sk.; 2) trädesåker, gräsbevuxen
träda. Fälled. Sk. Af fn. láđ, n. gräsmark;
fin. laidun, betesmark; jfr ir. laidh eang, ”a
coast or border of the sea”. Det ofvan under
fläđ anförda fsv. falaþi, n. har ursprungligen
betydt betesmark, men sedermera användts för
att beteckna den derpå betande boskapen.
Fälas-bet, felas-bet, felas-bäit, feläs-bäit,
feles-bäit, m. mulbete; felas-väj, feläs-sti(g),
m. stig eller väg för fä, boskap, hvilken af
boskapen upptrampas under vandringen genom
skogen från och till hemmet. Vb.
Feläs-tå, n. en på båda sidor afstängd väg
genom eller förbi åker för kreatur. Vb. S. tå.
Fälads-möte, n. möte af socknens åboar,
hvilka då öfverse alla på fäladen eller den
gemensamma betesmarken utsläppta kreatur för
att förvissa sig derom att inga obehöriga
kreatur derstädes befinna sig, i hvilket fall de
instängas i en s. k. in-nams-hage. Sk. (Ox,,
Skytts h.). Jfr nimma.
Fäskog, m. skog der kreatur beta. I
fäskog, adv. i vall. ”Gå i fäskog”, gå bort med
kreaturen till betesmarken, eller hemta dem
derifrån. Kl.
Fästing, (fässting), m. en insekt på boskapen:
Acarus reduvius. Linn. G.,sdm. Fässing, m. id.
Sm. Jfr krak-plat.
Fä-vett, n. litet vett. ”Du har la fävettet”.
du har så mycket vett som ett fä. Sm.
Fa-vuLen, adj. fäaktig. Sdm.
Fibbul, m. svans, enkannerligen pä hundar.
Fl. (Ingo).
Febb, 1) m. den som bär sig futtigt åt; 2)
n. futtighet. Sk. (Ox.).
Febbel, m. fubblare. Vb.
Febbla, v. n. 1 stappla. Dls. Febbla,
feppla, fabbla, v. n. 1) snafva, falla; 2) fela. Hs.,
vl. Febbäl (ipf. feppäl el. fippäll, v. n.
uppföra sig otympligt. Vb. Fipla, v. n. 1) vara
ovig i händerna, darra i händerna när man vill
taga på eller i något; 2) smått skälfva under
det man rörer sig. Dl. (Mora).
Feppelhändt, adj. ovig i händerna. Hs.,hj.
Fabbel, febbel, feppel, fippel, n. fubblare,
tafatt person. Vb. Jfr fn. fift, n. fåne;
galning; fifilskr, adj. narraktig; fifla, v. a. göra
narr af; fipla, v. a. röra vid.
Fegga, f. en sådan med händerna utredd
garnhärfva. Hl. (Kongsbacka).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
