- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
133

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FE ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


en hop kreatur som man drifver till ett
aflägset ställe.

Fehoved, n. dumhufvud. S.Sk.

Fekräg, fekräj, 1) n. ett nötkreatur; 2) n.
coll. nötboskap. S.Sk. Fä-kritter, n. Nk.

Fjås, fjös, n. fähus, ladugård. Dl. Af detta
ord förekomma många skiftningar: fjös. Hj.,
bhl.; fjäs, fäus (def. fjäse, fäuse), Jtl.; feus,
fos, fojs, fuus, föis.
Nb., åm.; fäus. Nb.; fjus.
V. dl.; fjus, fys, fyks. Vl.; föjs, fyks, fuks.
Hl.; fägs, fågs. Hs.; fägs, föugs. Åland; fäjs
(def- set). Nk.,ög.,sm.,kl.; fys. Vg.; fjos, fongs,
fängs, fakks
(def. ). Mp.; fäghus. Nk.;
fäghus, fäggus. Sdm. (Thoresund); föjs (det. -se).
Vm.; föngs. Åm. Fn. fjós, n. id.; n. fjos,
fjøs,
id.

Fjäs-glugg, m. glugg på en stall, genom
hvilken spillning utkastas på gödselhögen. Dl.
(Elfd., Mora). Fjäs-glugg. Dl. (Böle).
Fjösglugg. Dl. (Malung).

Fjås-lider, n. fähuslider. Dl. (Mora, Våmh.,
Elfd.).

Fjös-hjäll, m. fähusskulle. Hj. Fäus-hjäll,
m. lafve i fähuset; nu en slags öfvervåning i
fähuset. Jtl. Fjås-ill, en hylla vid en vägg i
fähuset, hvilken liknar en säng med botten och
bräddar. Dl. (Mora).

Fójs! fójs! lockelse på hästar. Sdm.
(Sorunda). På samma sätt är bås! bås! i Skåne
lockelseord på boskapen, då han skall in i stallen.

Feläs-väj, m. boskapsväg Vb.

Femat-taskä, -a, f. liten väska, hvari
vallhjon förvara salt till förplägning för boskapen.
Mp.

FläÐ, flä, n. boskap (kor, får, getter). Dl.
Deraf Fläds-’op, m. boskapshop, boskapshjord.
Dl. (Elfd., Ohre). Fsv. fælaþi, fileþi, n. fä,
fäkreatur. VML.SML.GL. Jfr här nedan fälad.

Fäfull, adj. högligen öfverlastad af starka
drycker. Kl.

Fä-gänta, f. ladugårdspiga. V. Dl. (R.
Dybeck, Sv. Vallv.). Jfr gänta.

Fä-have, m. 1) eg. fähage; 2) kringgärdad
gödselstad. S. Sk.

Fähave-dige, n. stengård eller jordvall kring
gödselstaden. S. Sk. (Ox.).

Fälad, m. 1) betesmark, utmark. ”Der ä
ingen fälad te den går(d)en”. Ög.,hl.,sk.
Fälled, m. id. S. Sk.; 2) trädesåker, gräsbevuxen
träda. Fälled. Sk. Af fn. láđ, n. gräsmark;
fin. laidun, betesmark; jfr ir. laidh eang, ”a
coast or border of the sea”. Det ofvan under
fläđ anförda fsv. falaþi, n. har ursprungligen
betydt betesmark, men sedermera användts för
att beteckna den derpå betande boskapen.

Fälas-bet, felas-bet, felas-bäit, feläs-bäit,
feles-bäit,
m. mulbete; felas-väj, feläs-sti(g),
m. stig eller väg för fä, boskap, hvilken af
boskapen upptrampas under vandringen genom
skogen från och till hemmet. Vb.

Feläs-tå, n. en på båda sidor afstängd väg
genom eller förbi åker för kreatur. Vb. S. tå.

Fälads-möte, n. möte af socknens åboar,
hvilka då öfverse alla på fäladen eller den
gemensamma betesmarken utsläppta kreatur för
att förvissa sig derom att inga obehöriga
kreatur derstädes befinna sig, i hvilket fall de
instängas i en s. k. in-nams-hage. Sk. (Ox,,
Skytts h.). Jfr nimma.

Fäskog, m. skog der kreatur beta. I
fäskog,
adv. i vall. ”Gå i fäskog”, gå bort med
kreaturen till betesmarken, eller hemta dem
derifrån. Kl.

Fästing, (fässting), m. en insekt på boskapen:
Acarus reduvius. Linn. G.,sdm. Fässing, m. id.
Sm. Jfr krak-plat.

Fä-vett, n. litet vett. ”Du har la fävettet”.
du har så mycket vett som ett fä. Sm.

Fa-vuLen, adj. fäaktig. Sdm.

FEBB, m. 1) svans. Sk. (Skytts h.; jfr
Nicolovius, s. 185); 2) timpen på lappskor. Fibb,
Lappskofibb,
m. id. Åm.; 3) en rak, kort ståltrådsbit,
hvassad åt båda ändar, att dermed meta småfisk.
Ög. Fibb, m. kort spets t. ex. på en halsduk. Ul.

Fibbul, m. svans, enkannerligen pä hundar.
Fl. (Ingo).

FEBBA, fibba, v. n. 1 1) bära sig futtigt åt;
gå tanklös. ”Ja tror du går å fibbar i
fåramånaden”, säges när man går i tankarne och gör
något bakvändt. Sk. (Ox.).

Febb, 1) m. den som bär sig futtigt åt; 2)
n. futtighet. Sk. (Ox.).

Febbel, m. fubblare. Vb.

Febbla, v. n. 1 stappla. Dls. Febbla,
feppla, fabbla,
v. n. 1) snafva, falla; 2) fela. Hs.,
vl. Febbäl (ipf. feppäl el. fippäll, v. n.
uppföra sig otympligt. Vb. Fipla, v. n. 1) vara
ovig i händerna, darra i händerna när man vill
taga på eller i något; 2) smått skälfva under
det man rörer sig. Dl. (Mora).

Feppelhändt, adj. ovig i händerna. Hs.,hj.

Fabbel, febbel, feppel, fippel, n. fubblare,
tafatt person. Vb. Jfr fn. fift, n. fåne;
galning; fifilskr, adj. narraktig; fifla, v. a. göra
narr af; fipla, v. a. röra vid.

FED, fedebånn, fedja, fedje, fedjeband, s. fittje.

FEG, s. fejg.

FEGA, f. 1) duk, handduk. Raisfega, f. G.
Han(d)klä, n. id. S. Sk.; 2) omgång af
nattvardsfolk vid altardisken. G.; 3) omskiftning (paroxysm)
från feber till köld. N. G. Jfr fagä, fäja,

FEGG (pl. -ar), m. 1) man: vir. Wormsö,
Nuckö; 2) pojke. Hj. Jfr bigger.

FEGGA, v. a. 1 reda ut garn, då det är
tofvigt eller hoptrassladt och icke genast från
härfvan kan spolas (”spiltas”). Hl. Fekka, v. a. id.
Hl. (Värö). Jfr fäja.

Fegga, f. en sådan med händerna utredd
garnhärfva. Hl. (Kongsbacka).

FEGIN, adj. glad, innerligt förnöjd, såvida
glädjen visar sig i yttre åtbörder. Fl. (Nl.).
Fegen, fägen, 1) id. Åm.,sdm.,ul.,vg.,sm,,g. Fegjen.
Jtl.,hs.,vl.,dls.,ög. Fägjän, fägjin. Vb.,mp.v.dl.,
vm.,nk. Fagjin, id. N. vb., ö. dl. Fägjin. Fl.
(Öb.). Fejer, adj. ifrig, liflig. Sm.,bl. (Östra h.).
Fn. feginn, adj. glad; fsv. fæghin, id. S.S. 1, 20,
217. Sv. Pr. L. XX, s. 91. Sv. Bib. K. f. 8
v.; n. fegjen, fegen, feien; fe. fægen; e. dial.
fain, id. (Halliwel, 1, 345; Grose, Glossary).
Jfr fsv. fæghins budh, n. glädjebudskap. S.F.S. 6,
252; fæghinsæmia, f. glad sinnesstämning. Sv. Pr.
L. XX, s. 284: tha sagdhe fadherin j rætto
fæghinsæmia til syna swena, snarlica hemptir mik
fram”; fæghnis tidhande, f. fägnesam tidning, glad
underrättelse. S.F.S. 4, 257; fht. gafehan, glädja
sig; gafeho, m. glädje; gafag, förnögd, glad (Graff
3, 417—419); moes. fahêds, f. glädje: faginôn.
glädja sig; fe. fægnian; fn. fagna, id.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:48:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free