Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FIR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Firi-kävl (pl. -lar, hårdt k), m. pinne: 1)
selpinne, selsticka. Dl. (Elfd.). Silå-stikka, f.
id. Dl. (Våmh.); 2) pinne att hopfasta banden
på en skinnsäck. Dl. (Elfd., Våmh.).
Firrå, f. kalas, tillställning. Fl. (GK., Kb.
i Öb.).
Aske-fäis, m. 1) stackare, som sitter
hemma vid spisen och gör intet. G. Askefis, m.
Sdm.,ög. Askfajs, m. den som vill sitta i eller
vid spisen och värma sig; eg. den som vill
sitta med fötterna i spisen. Dl. (Mora); 2) det
yngsta bland barnen i ett hus, hvarmed kelas.
G. Askefis. Vg.,hl.,sm.,sk. (Om härledningen
se Verelius, Göthriks Saga, s. 70). Askepjesk,
m. Sk. (Ingelst.); askepjask. Sk. (Vemm.),
ög. (Ydre). Askepjesk, askepjesker, m.;
kärringgrisen, m. def. id. Sm. (Östra h.). Askepjäkks,
m. id. Kl. Askfis, m. liten stackare; om barn.
Fl. (Nl.). Jfr frans, cadet cendrillon; 3) buse.
Man brukar i Dalarne (Elfd.) säga till barnen
att de skola akta sig, så att ej ”askfäisen” tar
dem. Nht. aschenfister, m. ciniflo, homo
sordidus; holl. aschevijster, id.; schwab, aschenfidle,
n. ”ein kuchenjunge, der in der asche brodelt
und sudelt” [af fidle, füdle, podex; jfr sv. dial.
fo(d)].
Bo-fis el. bo-skit, m. den senast födde af
hvalpar, kattungar, kycklingar m. fl. husdjur.
Fl. (Nl.).
Fes, m. 1) fjärt. Fess, n. id. Hs. (Bj.); 2)
träck. Ög. Ns. fiest, fjärt (B. W. B. 1, 399);
bay. feist, fish, m. id. (Schm. 1, 571); gr.
φῡσα f. fjärt.
Fes-kärve, m. skämtsam benämning på en
nämndeman, heldst om han är fet. Sdm.
Fes-nyttu, adj. noggrann, laggrann i
småsaker; som i otid och onödigt föreskrifver eller
klandrar; säges i smädlig mening. Vb.
Fäis-blaikur, adj. blek (i ansigtet) af
sjukdom eller räddhoge. G.
Fäis-flakkä, fäiflakkå, f. sadeldyna. S. G.
Fejs-flakkä, f. id. Kl. (Stranda, Tjust).
Fes-flakk, comm. ett skällsord. Ög.
Fäsnått, adj. illaluktande. Åland. (Kökar).
Fiskansdrake, m. en uppstoppad andhanne
fästad på en brädlapp, för att i vatten nyttjas
som lockfogel vid jagt. Nk.
Fiska-nåpa, f. fiskmåse: Larus canus. Sm.
Af sv. nappa, v. a. räptare.
Fiskare-piltarne, m. pl. def. fiskarnes
stjernbild på himlen. Bhl.
Fiskdagar, m. pl., så kallas de dagar, då
man börjar binda näten och sköta om
fiskbragderna, i synnerhet då någon fisk, heldst i ny,
står i almanackan, aldraheldst i februari, då
solen går in i ”fiskarne”. G.
Fisket (utt. fiskjet), n. def. eg. fisket; den
årliga fisketiden om efterhösten, slutet af
oktober och början af november. ”Han ä född i
fisket. Ja ska betala pengarna igen te fisket”
Sk. (Ingelstad). Benämningen deraf att ålfisket
då eger rum. D. dial. fiskendet, n. def. i ”den
årlige fisketid; den årstid, hvori havfiskeriet
især falder”. Mlb., D.L. 113; fn. fiski, f. fiske,
fiskfångst; fsv. fiski, fiske, f. S.F.S. 4, 307.
VML.; holl. vischje, n.
Fiskjar-nät, n. pl. glesare nät, med hvilka
s. k. bad-fisk instänges i vikarna och der
fångas. Fl. (Öarne i Qv.).
Fiskjis-góbb, m. eg. fisk-gubbe; fiskare. Fl.
(Ibm.). Fn. fiskimadr.
Fiskji-spö (utt. fistji-spö), n. metspö. V.Dl.
Fiskjä (pl, def. -ännän), n. fiskställe. Åland.
(Kökar). ”Fiskjännän je hiskapin på nun óg sök
brödbitan”, fiskställena är husfolket nu på att
söka brödbitarne.
Fisk-måke, m. fiskmåse: Larus canus. Nk.
Fisk-måns (åå), m. id. Vm.
Fiskolt, fiskhölt, adj. fiskrik, hvarest
mycken fisk är. Bhl. Fiskjälä el. fiskjäli (n. -ät),
adj. tjenlig för fiske. ”Fiskjälä sjö”, en sjö,
hvari fisk finnes och kan fångas. ”Fiskjälä
vär”, tjenlig väderlek för fiske. Vb. (Löfånger
och öfriga socknar i N. Vb.).
Fisk-res, m. 1) innanmäte i fisk; 2) fiskfjäll.
Vb. (Skellefte). S. räs.
Fisk-tjuv (fisch-tjuv), m. Falco haliætus. Vb.
Fisk-tjäder, m. ett träkärl, som användes
vid fiskens rensning. Dl. (Elfd.).
Fisk-ånn, f. Mergus merganser. Nk.
Fisla, f. trassla (t, ex. på garn).
Fislun (n. -ut), adj. trasslig. Dl. (Mora).
Fisse-möte, n. otuktigt samqväm, umgänge
med lättfärdigt folk. Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
