Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÖ
FLA
FJÖNT [öö], (ipf. o. sup. tä). v; a. slå till
sakta, stöta till helt lätt och hastigt. "Han fjöntä
dill ’om vä piska, nävanom", han gaf honom ett
lindrigt slag med piskan, näfven. "Han fjöntä’n
ti öjrä", han gaf honom ett lätt slag vid örat. Vb.
FJÖNT, fjönta, s. fane.
FJÖS; m. s. fjås 1.
FJÖSBENT, adj. 1) (om fogel) som har fjädrar
på benen. "Fjösbent duva, höna". Sk., hl.; 2) som
har vida byxor eller strumpor. Hl. D. fös, fan
på fjäder; fe. fæs, frans.; nht. fäserchen, n.
fibrilla, floccus.
FLA, f. tjock bark på tall, flarn. G. Flar, m.
bark på träd. Hs. (Db., Bj.). Flader, m. id. Hs.
(Lj.). Flår, n. 1) tallbark på träd, då han begagnas
till flöte pä nät. Vg., sm.; 2) solgrand, fint dam.
Sm. Flån, n. flöte på nät. Nk., ög., kl., bl. Flan,
n. G. (F.). Flånar, m. pl. flöten på en not,
vanligen af bark eller horn. Nk. Flanar, m. pl.
Runö. Flår, m. 1) tallbark. Vb.: 2) flöte, en af
bark eller trä gjord skifva, som fästes vid öfre
delen af ett nät. Nb., vb.; 3) en liten träplätt,
trästycke, som fästes om boskapens hals med
egarens märke inbrändt. Kb., vb. Flar, m. id. Nb., mp.
Flar (pl. flaer), f. flöte af bark. Dl. (Elfd.). Flä,
n. lätt flöte af trä till nät. Sk. (Bjäre h.). Flä,
f. fläträ(d), n. id. "Fläna gör att näringen
vakar". Hl. Fläde, fiskfläde, m. flöte på fiskredskap.
Kl. (Stranda). Fn. flá, f. ett litet stycke trä, som
bindes vid ena kanten af ett fiskgarn, för att
hålla det uppe i vattnet; flátrè; n. flå, flæ (pl. flær),
f.; flø, m. flöte; flæ, n. bark, i synnerhet af gran
och tall; d. dial. (Jutland) flo, flæ, flotræ, n. flöte
af lätta träbrickor (Seland); flydholt, flodholt
(Mlb., D.L. 120, 121); ns. flott-holt, id. (Richey,
Id. Hamb. 60). Fla, bark, synes vara beslägtadt
med fn. fljóta, flyta.
Flar-bark, m. yttre bark på träd. Vl.
Flåna, v. a. 1 använda tallbark till flöte. Ög.
(Ydre).
Nät-flå, f. flöte, flytande märke på nät. Hj.
Flabba, v. n. 1 vara stor i truten. Sk. (Ox.).
Flabba, f. osnyggt fruntimmer. Sm. (Vestbo).
Flabba sej, v. r. öppna munnen; om djur.
S. Sk.
Flabba-dra(g), n. kyss. Sk.
Flabbaska, v. a. kyssa. Sk. (Skytts h.). Ns.
flabben, id. "sik likken un flabben" (B. W. B.
1,401).
Flabba-tórklä, n. kläde att binda om
munnen, när det är kallt. Sk.
Flabber, m. osnygg menniska. Sm. (Vestbo).
Flabbiger, adj. a) bredmundt. Sdm.
Flabbi Mp.; b) storpratig, som pratar oskickligt.
Nk. Flabbig. Sdm., sm; (Vestbo);
Fläbb, m. 1) hängande underläpp; eg. om
djur. "Hänga fläbb", vara gråtfärdig. "Ta te
fläbben", börja att gråta. Dl. (Elfd.), fl. (Nl.)
—sk. Flip, m. munläpp. Vb.; 2) flik, t. ex. i
kanten på kläder, schabrak, stöfvelkragar. Sk.,
fl.; 3) slok, t. ex. om nedhängande
hufvudbonad. S. Sk. Fn. flepi, m. hästens underläpp;
ns. fliepe, hängande underläpp: "de fliepe
hangen laten"; e. flabby.
Fläbba, v. n. 1) hänga med underläppen,
vara nära att gråta. Sk,, bl. Fläbba, flåba, v.
n. id. "Han fläbbar för ingenting", Hl. D.
flæbe; n. fleipe, id. Jfr flipa 2; 2) sitta löst
och nedhängande, t. ex. om en klädesflik,
hufvudbonad o. d. S. Sk.
Häng-fläbbad, adj. som är nära att
gråta. Sk.
Flarrig, adj. sladderaktig. Ög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
