Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- F
- FÄS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästmö, bestående af ring, silfverdosa, psalmbok
m. m. efter råd och lägenhet. Vb.
Fästpi(g)a, f. fästmö. Kl. (Stranda). N.
festapika.
Fäst-tykkla el. fest-tykkla, f. eldslef, med
hvilken, sedan brasan är utbrunnen, askan
fästes öfver de glödande kolen, på det att elden
må lefva öfver natten. Dl. (Elfd.).
Fäst-panna, f. id. Dl. (Mora, Våmh., Ohre). Jfr
bakutykkla.
Fäst-öl, n. det öl, som brygges för de
trolofvades bröllop. Bl.
FÄSTA 2, v. a. 2 tända, antända. ”Fäst i
stikku!” tänd på stickan. Dl. (Elfd., Våmh.), hj.,
Af fn. fasti, m. eld; jfr gr. φώς, n. ljus.
Fäststikka (pl. -kur), f. tändsticka. Dl.
(Våmh.).
FÄ-STING, s. fe.
FÄTE. fättja, s. fjäte 1.
FÄTT, adv. 1) hastigt, skyndsamt. ”Dä
kommer för fätt på”; 2) brådtom. ”Dä ä ej så fätt
åt”. Sdm. (enl. Ihre, D.L. 401). Jfr femmer.
FÄTTE, m. ullpelsen sådan den avklippes fåret
och hoprullas. ”En fätt ull. Hela fätten”. Sk.,hl.,
vg.,ög. Deraf ullefätte, m. Ög.,vg. Fät, ullfät,
m. Kl. Fäte, ullfäte, m. Dls. Fet, m. G. (F.).
Fättling, m. (demin.), id. Vg. Fsv. <i>ullafæt, ullefæt
(ullafææt), m. id. S.S. 2, 184. S.F.S. 7, 87, 88,
178. J. M. Yrtag., s. 178: ”ræghnet nidherfyøl i
wllafætten”; l. c.: ”gedeon fan wllafætten allan
fullan mz dag”. Spec. Virg., s. 100: ”j törra
wllafættenom”; fd. ulfæth, wllæfæt, id. (Mlb.,
Bib. Ov.); fæth, m. id. (Mlb., Herr Michaels
Riimv.); d. dial. fæt, m. id. (Mlb., DL. 144);
holl. vacht, f. id.
FÄUK, m. 1) stund, liten stund, sista
arbetsstunden på aftonen. Deraf kvällsfäuk, m. Vb.
Fäuk, fööjk, fäuke (def. fäuka), f. liten stund,
kort stund. ”Du kan fäll staan i lita fööjk”, du
kan väl stanna en liten stund. Jtl. Fök (def. -a),
f. en arbetsstund. Öl.,vl.; 2) ett arbete som man
skyndar att medhinna på aftonen. Vb. Monne
fäuk är beslägtadt med fauk, feuk? S. fjuk.
FÄUKÄ el. fukä, m. o. f. glimmande falaska.
G. (Ordet är dock ej rätt säkert, ej heller genus).
Antingen af fäuka, fyka, v. n. flyga lätt såsom
dam, dun eller måhända befryndadt med fn.
feykir, m. eld; skr. pâvaka, m. id.
Fäukä, v. n. glimma under askan. G.
FÄUL, fäulanded, fäulbäjnt, s. ful.
FÄUL-FLÄKKUGUR, s. fugel.
FÄVETT, fävulen, s. fe.
FÄVRA, f. litenn blemma, blåsa. Vg.,ög.
(Gullbergs h.), sm. (Östra h.). Deraf blo(d)fävra, f.
liten blodblåsa, såsom t. ex, då man slår sig med
en hammare. Vg. (Skarab.).
FÖA-FÖLLA, f. nödtorftig föda. Vg.
FÖDSLA, f. matrix, cunnus. Sdm.,ög. N.
fødsel.
FÖES-VÅN, f. födoämne, mat. Sm. S. vån.
FÖGANN, föganna, adv. nästan. Åm.,mp.,hs.
Fögann, fögannä. Nb.,vb. Feganna, id. ”Feganna
så stort”. Hs. (Bj.). Smdr. af föga annat än.
FÖG-ÄTEN (föj-äten), adj. som äter föga.
Sm. (Vestbo).
FÖJS, s. fös.
FÖL, s. fjäla.
FÖLA, v. a. 2 1) känna med handen, söka
efter med handen. Sm.,hl.,sk.,bl. ”Föle höns”,
känna efter om hönsen hafva ägg, snart skola värpa.
Sk.(Ox.); 2) i nekande sats: vara slö. ”Han fölar
inte”, han är slö; om äldre eller mycket dumma
menniskor. Sm.,sk. (N. Åsbo). Fsv. föla, v. a.
o. n. känna: palpare, sentire. Sv. Bib. K. f. 24:
”aller likamen skal wara blöter och lin att føla
mz‴. S.F.S. 6, 79: ”siælin skal hawa thæskyns
andbudh at føla mz oc kænna”; d. føle; fe.
fêlan; e. to feel; ffris. fela (Richth. 731); fsax.
gifolian el. gifulian; fht. fôljan (Graff 3, 476);
ns. fölen (Schütze 1, 330); nht. fühlen;holl.
foolen, id. Ordet, som saknas i fn., har kommit till
oss från våra fränder på andra sidan Östersjön.
Fellra, v. a. freqvent. 1 sakta och ofta
vidröra, pillra. Hs. (Bj.). Fjellra, id. Ul.
Föl, adj. mjuk, tunn att känna på. Hl. D.
dial. føl id. (Mlb., DL. 145).
Föleslös, adj. känslolös, som ej har någon
känsel. Sk. (N. Åsbo).
FÖLA SEJ, s. fjäla, fjela.
FÖLHUS, föllja, föllsa, fölmärr, fölsing,
fölstan, s. fólå.
FÖLJES-PIA, f. brudtärna. Rogö.
FÖLJES-POJKE, m. brudsven, marskalk vid
bröllop. Rogö. Russwurm, § 289.
FÖNSKE, m. den hinna eller jordskorpa, som
ligger qvar öfver marken om våren, sedan snön
smält undan. Kl.(Stranda). Fjunske. Kl.(Tjust).
Jfr moes. fani, m. smuts, träck; mlat. phanus,
fangus; it., sp. fango; frans. fange, f.; provenç.
fane, fanha, id.; bret. fank, m. ”fange, ordure”;
skr. panka, dy, gyttja.
FÖR, förlek, förna, s. fara 2.
FÖR, förstärkningspartikel, tjenar i sammans,
att öka ordets bemärkelse, t. ex. författig,
ganska fattig. Sm.; förilla, ganska illa. Vg.,sm.;
försnäll, mycket snäll; förväl, ganska väl. Sm.
FÖRAGA SEJ, s. aga.
FÖRAKT, m. uppsåt, öfverläggning. ”Han
gjorde dä inte mä förakt”. Sk.,hl. Fsv. foragt,
forakt, föreakt, n. a) öfverläggning. VGL.; b)
betänksamhet, klokhet. Kg. St 295. S.S. 1, 166;
fil. foragt, foracht, öfverläggning, berådt mod
(Mlb., Gl. 215); fsv. föreakta, v. a. tilltänka,
hafva för afsigt. S.S. 2, 23; föreaktuger, föraktuger,
adj. omtänksam, klok. Kg. St. 215, 210.
Oförakt, n. utan uppsåt. Sk.,hl.
FÖRBARMELI(G)T, adv. bedröfligt, uselt. Vb.
FÖRBASAD, adj. afskyvärd, förbannad.
”Förbasad skälm”. Hs. (Bj.).
FÖRBEHÅLLEN, adj. förbehållsam. Hl.(Värö).
FÖRBOFFA SEJ, s. blota.
FÖRBOFFA, förbuffa, v. a. 1 1) förvåna. Hs.
(Bj.); 2) skrämma, göra bestört. Sk.
FÖRBRÄNNA, s. brinna.
FÖRBÅL, förbålt, s. bål, bol.
FÖRBÅLSAM, förbolsam, adj. 1) blyg,
grannlaga, förbehållsam, som ej vill att andra hafva
besvär för honom; som undanbeder sig en tjenst.
Vb. —hs. Äfven förborsam, förbärsam, förbersam,
förbåsam, förbösjam. Norrl.; 2) som vid måltider
ej vill taga för sig, utan ofta låter bjuda sig.
”Vörän int så förbärsam! sätten je!” Vb. Af
sv. förbehållsam.
FÖRDA’N adv, i förgår. Hs. (Bj.).
FÖRDANAD, s. dan.
FÖRDERVADT, adv. lägges till adjektiver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0208.html
