- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
246

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Harr-kar(l), m. 1) herreman; 2) dugtig,
förträfflig karl. Vb.

Harr-stu, f. herrestuga, sal. Vb.

Herr, på herr, präktig. Ul. (Rosl.).

Herra-don, n. något förträffligt. Ul. (Rosl.).

Herrans händer, f. pl. Orchis maculata.
Sk.,bl.

Herra-tyg, n. någonting utmärkt. ”Dä ä
herra-tyg te hórs”. Sm.,bl.

Herredag, m. riksdag. Vg.

Herre dö! interj. utrop af förvåning och
smärta. Kl. Eg. (vår) Herre(s) dö(d)!

Herre-gårds träl, m. torpare under en
herregård. Sdm. (Björkvik).

Herre-kål, m. Ophioglossum vulgatum. Nk.
Läke-tunga, f. id. G.

Herrä-säj, n. krystadt, mindre naturligt
språk; ett slags efterapning af de bildades, med
främmande ord späckade, samtalsspråk. Nk.

Hersk el. härsk (ipf. o. sup. ), v. n. tala
förnäm svenska, efterapa herrskapsspråket. Fl.
(GK., K., P. i Öb.). Jfr mht. hêrisch, hêrsch,
herrisch,
adj. ”nach art der herren” (Ben. 1,
668).

Hersk, adj. 1) pyntad; 2) behjertad. Sk. D.
d. hersk, pyntad, prålande.

Herrskaplig, adj. präktig. ”Dä blir en
herrskaplig äring i år. Dä ä herrskapliga vägar
vi nu ha”. Äfven: ”dä ä herrskap te vägar”.
Sk.,kl.

HARRD-NOM, s. nimma.

HARRD-TRAVEN, s. hård.

HARSA SÄ, v. r. 1 på sätet långsamt släpa sig
fram. nästan i sittande ställning. Ul.,sdm. Eg.
arsa sä, af ars, q. v.

HARSTEN, s. hal.

HARTER, harnter, adj. förargad, förtretad.
Blir du harnter?” Vg.

HARTKORN, n. Benämningen förekommer
ännu vid bestämmandet af qvarnräntor och löses
hartkornet efter 17 skilling banko tunnan. Jfr
1778 års rusttjenstbok på Malmö landskontor.

HARTT (ipf. o. sup. hartta), v. a. afskala (bark
på trän). Fl. (P. i Öb.).

HARV (pl. -ar), m. rifva, räfsa till hö. Ul.
Härv (pl. härvo), m. id. Sdm. (Ö. Rek.). Harra,
f. räfsa. Jtl., hs. Härv, f. id. Vb. Harre, m.
harf. Sk. Fsv. harva, f. harf. ÖGL. VML. SML.;
harver, m. id.; deraf akerharver, m. åkerharf.
SML.; harva, v. a. harfva. UL.; harvukialki, m.
kälke, på hvilken harfven föres. ÖGL.; harru
tindi,
m. harfpinne. ÖGL.; hærri, f.? harf, räfsa;

anhærvi, f.? räfsa (till hopsamlandet af höet).
SML.; fn. herfi. herv, n. harf; d. harv; n. horv;
e. harrow; gr. ἁρπάγη, f. harf (af ἃρπάζειν).

Harka, f. kratta, ett slags räfsa (att
nedkratta rågen på svedjeland). Hs.,sm. Harkä
(def. harka), f. id. Mp. Harkla, f. id. Gstr.
Harklä, f. stor, grof trägårdsräfsa med järntänder.
G. Harklå, f. id. Fl. (Nl.). Härska, f. grof
räfsa (för spånor, kol o. d.); deraf spånhärska, f.
Hs.; kåharkla, f. Fl. (Nl). N. harka, f. rifva;
ns. harke, f. räfsa (B. W. B. 2, 598. Richey, 88);
holl. hark, f.

Haark (ipf. ), v. a. kratta bort, undan. Vb.
Freqvent. af sv. harfva, v. a. Fn. harka saman,
sammanskrapa; ns. harken, v. a. räfsa (B. W.
B. 2, 598. Richey, 88).

Harre-tann, m. pinne på en harf. S. Sk.

Harva, v. a. 1 1) eg. harfva. Riksspr.
Harra, id.; 2) räfsa. ”Harva (el. harra) joren
i haven”. Sk. Häärv (ipf. ), v. a. räfsa (hö).
Vb.

Harv-böle, n. träverket i en åkerharf, utom
träpinnarne. Sdm. Harv-kjäl, n. id. Ul.

Harv-kringlä, f. ett träredskap, hvarmed
hästarne spännas för en harf. G.

HARVETA, herveta, v. a. 2 banna, gifva
förebråelser, tillrättavisningar. ”Herveta ópp en”.
Sdm. (Björkvik), ög.,vl.,sk. Harvaja, v. a. 1
hårdt näpsa, aga, tillrättavisa. ”Om du inte tiger,
ska ja harvaja dej”. Kl. Fn. hardr, adj. hård;
vita, v. a. tadla, förebrå.

HARVETRÄ, harvträ, n. härfvel. Hs.,vg.
Harrträ, n. id. Vg. Häre-trä, n. 1) ett bräde med 2
uppstående pinnar, som fruntimren fordom
brukade i st. f. haspan för att härfva spunnet lingarn;
2) sqvalleraktig menniska. ”Dä va ett häreträ te
kärring; hon häre omkring å köre å se så meed
hon ved”. Sk. (N. Åsbo h.). Jfr fn. hverfa,
vända, sno omkring.

HARÄ, n. mellangärdet (diaphragma) i ett
kreatur. G. Jfr moes. hairþra, n. pl. inelfvor.

HAS 1 (pl. -ar), m. 1) knäveck. Sdm.,sm.
(Vestbo), sk. ”Han ä styv i hasana”; 2) smalben.
Vg.; 3) ben. ”Dra hasera, efter sej”. Sm. ”Gå
inte å dra på hasera!” Ög. ”Dra på hasana”.
Sk. Fsv. hase, f. knäveck vid bakfötterna (på
hästar). Didr. af B. 188: ”hæstin bugnade wider
nider i hasen”; fn. hásinar, | pl. knähasar: nervi
poplitis; n. hase, m. a) knäsenor, hälsenor; b)
knäledet på djurs bakben; mht. hahse, f. ”kniebug
an den hinterfüssen, namentlieh der pferde”;
hähsenen, v. a. ”die sehnen an den füssen
durchschneiden” (Ben. 1, 612); fht. hahsanôn, v. a.
subnervare (Graff 4, 800); fe. hôhsin (pl. -a), nervi
poplitis (hôh, poplex, calx, sin, nervus).

Dra-hasa-li(d), f. långsluttande backe (vid
uppgåendet för hvilken man liksom drager eller
släpar på benen [hasarne]). Bl.

Hasa (ipf. o. sup. hasa), v. a. afskära
senorna i den bakåt böjda delen af ett djurs
bakben. Vb.

Hasa, 1) v. n. 1 gå och draga fötterna efter
sig. ”Den hasande kóm lik fort sóm den
rasande”. Ordspr. Vb.,ul. ”Du går å hasar mä
dina gamla skor”. Kl. (Tjust). Hasa (ipf. o.
sup. hasa), 1) v. n. a) gå illa, dra fötterna efter
sig; b) gå i strumplästen. Vb.; 2) v. a. 1 a)
sätta fängsle på boskapens fötter (att hindra
honom från att flöja). Ög.,sm.; b) köra bort,
drifva på (boskap). ”Hasa getterna”. Vg.,vl.,
åm.

Hasa (pl. hasor el. haser), t gamla utslitna
skor (på hvilka baklädret är nedtrampadt). ”Dä
va gamla haser te skor”. Kl. (Tjust). Hasur,
f. pl id. Sdm.

Smal-hased, adj. smalbent; om menniskor.
Sk.(Ox.).

HAS 2, slut. ”Nu har ja fått has på’et”.
Hass, id. Sk. (Ox.). D. d. has, ”at få has på
noget”, få slut på, få bugt med något; n. has,
”att få has på nogen”, betvinga någon; hæs,
hvila, stillhet.

HAS 3, adj. sträf; om ull. ”Ullen ä så has”. Ul.

HAS 4, s. hams.

HASA el. häsä, m. gärdesgård af öfver
hvarandra fällda oqvistade trän. Trashage, m. id. Jtl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free