Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HEJ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi inte tränge frammade dränga å töser”; säges
af de bönder, som hafva vuxna barn hemma.
Sk. (Ox., Bara); 2) en som jemnt varit i sina
föräldrars hus. Hemföding el. hemföinge. Sm.
D. d. hiemfødning.
Hem-för, adv. hemåt. Kl.,bl., m. fl. Jfr fn.
heimför, f. hemfärd.
Hem-huldt, adj. n. hemtrefligt, behagligt i
hemmet, husligt; om ett ställe. ”Här i huset ä
så hemhuldt”. S. Sk., hl. Hemålt el. hemmelt,
id. Bhl. (Elfs.). N. heimholdt, adj. n. ”hjemligt,
förtroligt, familiært; om omgang og opførsel”.
Aasen, 167).
Hem-kómma, f. det gästabud, som hålles
hemma, sedan ett nygift par kommit hem.
Hem-kómmst-el, n. id. Hs. (Db., Bj.).
Heimkómm-öl, n. id. Vb. Fn. o. n. heimkoma, f.
hemkomst; fsv. hemkoma, f. id.
Hem-ledes, adv. vid eller i hemmet. Hl.;
hemlees, hemvändes, id. Sk.; hemlöjs, id. Bl. D.
d. hjemleds.
Hemlig, adj. 1) hemmastadd; som uppförer
sig på ett främmande ställe, såsom vore han i
sitt eget hem. ”Han ä hemlig der i huset”. Ul.,
vg. Himsliger, adj. hemmastadd, husvan. Fl.
(Nl.); 2) bekant, förtrolig. ”Han ä så hemli;
hu ä så hemlia”, han, hon är så förtrolig. Sm.
(Östbo). Häimli, id. Fl. (Nerpes). Fsv.
hemele, n. hem, boningsort. S.F.S. 6, 373; (fn.
heimili, n.; mht. heimliche, id. Ben. 1, 654);
hemeliker, hemelikr, adj. a) eg. hörande till
huset; förtrogen, förtrolig. S.S. 1, 14, 38, 43, 50,
51 &c.; 2, 27, 153; 3, 17. Fr. af N. v. 748,
1533. Cod. A. 13, f. 155: ”mista gudhz høllist
oc hemelikan kærlek”. Kg. St. s. 93, 99. Hor.
æt. sap., f. 71; b) särskild, enskild: ”taka i
hemeik waern”, in singularem protectionem
accipere. K. Magnus förordn, af år 1280; c)
hemlig, fördold. Biærk. R. Kg. St. s. 99; hemelika,
hæmelika, adv. a) förtroligt. S.S. 1, 62, 170,
215, 217. Fr. af N. v. 1075. Sv. Bib. K. f.
76. Kg. St. s. 41; b) hemligt. S.S. 1, 36.
Kg. St. s. 176; hemelikhet, hemmelighet, f.
vänskap, förtrolighet. Sv. Pr. K. f. 113: ”han hafde
swa storan kærlek ok hemelikhet thil en præst”.
Hor. æt. sap. f. 176 v. Cod. A. 27, f. 88. S.
Marg. s. 96: ”wil man ey wardha fatadher i
skørlifnatz snaru, tha flye quinno hemelikhet oc
lioftalan”. Kg. St. s. 93; hemol, hemul, adj.
förtrogen. S. Marg. f. 175: ”ey for thy at han ær
thik meer hemul æller kunnogher”; fn.
heimilegr, adj. förtrolig. Barl. o. Ios. 87, 179; mht.
heimelich, heimlich, adj. ”zum hause gehörend,
nicht fremd, vertraut” (Ben. 1, 653); fht.
haimelicher, adj. domesticus (Graff 4, 951); swx.
heimelig, heimelich, ”freundlich, traut, wohl
bekannt” (Stalder 2, 34); bay. haimlich, adj. a)
förtrogen, förtrolig; b) tam (Schmeller 2, 194);
d. hiemlig, som hörer till, passar för hemmet.
Hemlighet, f. könsdelar. Fl. (Nl.).
Hemmans-lagar, -n, m. delegare i ett
hemman; en som har hemman i lag med en annan.
Vb. Fn. -lagi, m. af laginn, p.p. af verbet
leggja, t. ex. felagi, m.
Hemma-titet, m. öknamn. Hl. (Enl.
Möller, s. 72).
HemmeLs-tyg, n. (brukas nästan endast i
plur. def. hemmels-tyga), testiklarne, scrotum.
”Hemmelstyga ha sullnä”. Nk. Hemmelty(g),
n. genitalia. Sdm. Gl. sv. hemmelting, n. coles
membrum genitale.
Hemsker, hemsk, adj. 1) något förskräckt,
försagd, modstulen, bäfvande för något okändt.
Vg.,ög.,nk.,ul.,vl. Hemsker, heimsker, id. Sm.
(Östbo); 2) fånig. Hs.; 3) illamående, matt i
följd af en qväfvande tryckning öfver bröstet,
åtföljd af ångest och kallsvett. Ög. ”Ja vet ej
hur dä ä fatt; ja ä så hemsker å dan”. Kl.
”Han va litta hemsker (hemskjer), fast han ej
va riktig sjug”. Sk. Fsv. hemskr, adj. a) blyg,
S.S. 1, 140; b) underlig till mods. Iw. o. Gaw.
v. 430 ff.; c) dum, slö, dåraktig. L. c. v. 4173.
S.F.S. 4, 9, 500, 613; hemska (hemsca), f. a)
blygsamhet. S.S. 1, 57, 182; b) dumhet,
dåraktighet. Iw. o. Gaw. v. 4219; hemskas, v. d.
blifva blyg, förlägen. S.S. 1, 96; fn. heimskr,
adj. dåraktig, oförståndig. Hávam. 20;
heimskligr, adj. ”som tyder (eller synes at tyde) på
dumhed”. Gislason, Dropl. saga. Vocab. s. 72;
fd. hæmsk, pavore stupens: ”war iek swa
rædughe ock hæmsk”. Cod. Reg. 4:o, 1586, f. 50
b.; d. dial. hemsk, hiemsk, adj. stolt, högmodig.
Hem-söka (ipf. -kte), v. a. besöka, helsa på.
Sdm. Fn. heimsækja, id. (enl. Eg.).
Henta, hänta, v. a. 1 hemta, föra hem. Sk.,
hl. Fsv. hæmpta, hæmta, hænta, id. VML. UL.
ÖGL.; n. henta; d. hente, id.; fn. heimta,
draga till sig, få igen.
O-hemsker, o-hemmelskr, adj. främmande,
obekant. Nk.
Hena, v. a. 2 hvässa, bryna (lien) med hen
eller brynsticka. Ul.,nk.,kl. (Stranda). N.
heina, id.
Henigt, adj. n. degrandigt, stålbakadt, segt;
om bröd. ”Henigt brö”. Nk.,kl. Hajnigt, id.
G. (F.); hajnbakt, id. G. Henugt, id. Sdm,nk.
Flammi(g)t, id. Kl. (Stranda). Jfr Mlb., DL.
s. 224.
Het-fotad, adj. snabbfotad; om hästar och
menniskor. Hs. (Db., Bj.).
Het-nät, -ä, f. brännässla: Urtica urens.
Mp. S. nätla, Nht. dial. heiter-, hitter-,
eiternessel, id. (Dief. 2, 548).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
