- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
314

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAT ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


talesätt: flå katt, häftigt kräka, särdeles under
rusigt tillstånd. Fl. (Ingo). Fsv. katter, m. katt.
ÖGL. UL.; fn. köttr, m.; fht. chazza, f.; mht., nht.
katze, f., kater, m.; lit. katas; lett. kattins; georg.
kati; lt. catus (Palladius); bret. kaz, m.; gael.
cat; fr. chat; it. gatto; ryss., pol. kot; turk.
kady; arm. citto; fin. katti; lapp. katto, id.; ns.
katte, f. a) katt; b) lång penningpung af skinn
(B. W. B. 2, 752); d. kat, pengekat. id.; schwab.
katze, f. penninggördel (Schmid, 307).

Katta-stövla(r), m. pl. Primula veris. Sk.
(Luggude, N. Åsbo).

Katt-ballar, m. pl. Geum rivale. Retzius,
Fl. oec.

Katte-gull, n. 1) eg. kattguld,
guldskimrande glimmer. Allm.; 2) brons eller annan
metall, hvilken lyser som guld. Nk.

Katte-leka, f. 1) Valeriana officinalis; 2)
Nepeta Cataria. Wahlenberg, Fl. suec.

Katt-flinta, -n, f. qvartssten, hvit flinta.
Ul.,sdm.,nk.

Katt-kall, m. katt-hane. Vb.

Katt-klókkor, f. pl. blåklockor; Campanula.
Fl.(K.,P.).

Katt-os, n. ett litet bröllop, som firas på
lördagsafton med några få gäster. Fl. (Öb.).

Katt-rakande, katte-rakanne, n. buller,
stoj, förföljande och jagande på skämt och
allvar. Sdm.,sm. (Vestra h.). Katterak, n. id.
Sm. (Ibm).

Katt-rómpa, f. Verbascum nigrum. Sk.
Wahlenb., Fl. suec.

Katt-sur, adj. stinkande såsom katt-piss;
om illa skött osyradt bröd. Fl. (Nl.).

Katt-yven, n. pl. 1) eg. kattögon; 2)
Myosotis scorpioides. Sk. (Ox.).

Katt-ögel, f.- kattuggla: Strix Aluco. Vb.
Katt-egla, f. Hs. (Db.).

Kiss (def.-a, hårdt k), f. katthona. Kiss
(def. -en), m. katthane. Vb., jtl. Kisse, kiss
(hårdt k), m. katt; smeknamn, då man lockar
på en katt. Allm. Kissa (hårdt k), f.
katthona. Åm.,vg. Fn. kisa, f. katt; n. kiss,
lockenamn på katt; d. kis; fin. kiss, id.; kissa el.
kissi, katt; nht. dial. kitze, f. id. (Grimm, gr.
2, 341).

Kissel-full, adj. drägtig; om kattor. G.

Kisse-pusen, katte-pusen, katte-pysen, m. def.
kattunge. Sm. S. pyse.

Kiss-ong (hårdt k), m. kattunge. Vb.

Källa, v. n. 1 källa, föda,ungar; om kattor.
Sm.,sk.,bl. Kässla, kissla, Ög.: kesla, kittsla,
Sdm.; kässla, Nk.; kissla, Ul.,sdm.; käkksla,
Nk.,sm. (Vestbo); kisslinga, id. Vm. Öfverallt
mjukt k. N. kjetla, kjisle, kjøtle, id.

Kätta, f. katthona. Sk.,hl.,bl. Kattisa, f.
id. Hs. Fn. kétta, f.; n. kjetta, f. id.

Kättel. ”Vara i kättel”, vara med ungar;
om kattor. Sm.

KATTA, Kata, Kåta, nom. pr. Kathrina. Nb.
Kärnt. Katte.

KAUM, n. jämmer, olåt. G.

Kauma (ipf. kaumdä), v. n. jämra sig. F.

KAUPÄ, v. a. 2 köpa. G. Kèpa (ipf. kjóffte,
sup. kjófft), id. Hs. (Db.).

Kaup, n. köp. G. Köup, id. Fl. (Nl.). Fsv.
köp, kaup, n. a) köp och skifte; b) värde, pris;
c) den köpta saken. VGL. ÖGL. UL. GL.;
deraf kaupmanna skapr, m. köpmansvaror;
kaupmaþr, m. köpman. GL.; köpman, m. id. UL,
SML. S.S. 1, 175; (fn. kaupmadr, id.);
kaupskip, n. handelsfartyg. GL.; kaupungr, m.
handelsställe. GL.; köpunger, m. id. UL. ÖGL.;
kaupa, köpa, v. a. a) i allmänhet afsluta köp
eller skifte, och således äfven föryttra; b) i
synnerhet köpa eller tillskifta sig; c) leja, betala;
d) i inskränktaste bemärkelse, köpa. LL.; fn.
kaupa; fht. kaufjan (Graff 4, 372); nht. kaufen;
fe. ceápjan (Luc. 19, 13. Oros. 5, 7); cêpan,
cŷpan,
id. (Ps. 43, 14. Joh. 2, 16); jfr It.
caupo, m. krämare; gr. ϰάπηλος, m. id.
(Benfey 2, 158); köpamal, köpmal, m. mål som
angår köp; köpari, m. köpare. ÖGL.; köpavin, m.
vin som var närvarande vid köp; köpa vitni, n.
vitnesbörd om lagligen förrättadt köp; köpe
(köpæ), m. köpare (fn. kaupi, id.); köpe iorþ,
köpo iorþ,
f, genom köp förvärfvad jord. VGL.;
köpenskaper, köpskaper, m. köpenskap, handel.
UL. J. M. Yrt., s. 333. Kg. St. 109 (fn.
kaupskapr, id.); köperska, f. köparinna. Cod. A. 27,
f. 81 v. Horol. f. 87; köpfastar, m. pl. gode
män (fastar), som voro tillstädes vid köp
angående jord. UL.; köpfærþ, f. resa i
handelsärender (fn. kaupferđ, id.); köpfest, f.
stadfästelse af jordköp med föreskrifna formaliteter.
VGL.; köpgilder, adj. a) berättigad att afsluta
köp. ÖGL.; b) gångbar i köp, kurant; om
mynt: mark köpgild. UL.; köpi, m. a) i
allmänhet en som deltager i ett köp; således
äfven säljare och köpvitne; b) i synnerhet köpare.
LL.; köplagh, n. pl. lagar angående köp. Sm.
Kb.; köpskatter (köpinskater), m. a)
handelsvaror, handelsgods. UL. Cod. A. 27, f. 185 v.; b)
köpenskap, handel. ÖGL. S.S. 1, 107; köpvitni,
n. vitne vid köp (och skifte). UL. SML.; köpu
eghn,
f. köpt jord. ÖGL.; köpþing, n. a)
sammankomst för att handla, torgdag, troligen
hållen på en viss dag i veckan. UL.; b) marknad;
köpþinga friþer, m. marknadsfred i Strengnäs
från fredagsaftonen efter askonsdagen till
aftonen första söndagen i fastan. SML.; köpörar, m.
pl. saker, som köpas; varor. UL. (fn.
kaupeyrir), id.); fn. o. n. kaup, n. köp; fht. chouf;
mht. kouf; nht. kauf, id.

Kaup-slagä, v. a. köpslaga. G. Fsv.
köpslaga, id. S.S. 3, 118. Alex. M. v. 3693 (fn.
kaupslaga, id.); deraf köpslagan, f. handel,
köpslagan. S.S. 3, 146. Spec. Virg. s. 67.

Köb-man, m. köpare. ”Der va i hin ugan en
köbman te gåren”. Sk. (Ox.). Fsv. köpu man,
köpa man,
m. köpare )( sæluman. VML.; n.
kaupar, m. köpare; fe. ceápmann, m. mercator.
Älfr. 30.

Köp-rev, n. upprifvande af köp, brytande af
ett afslutadt köp. Bl. Fsv. köpruf, n. id. VGL.

Köp-sta(d)s-gods, n. all grannlåt, som ej
fås hemma. Hs. Fsv. köpstaþer (köpstadh,
köpstad
), m. a) handelsställe; b) stad. VGL. UL.
Sv. Pr. L. LIX, s. 41 (fn. kaupstađr); deraf
köpstaþs maþer, m. stadsbo. SML.; köpstads
man,
m. id. St. Rimkr. 74.

Köpsta-klädd, adj. herreklädd, klädd såsom
stadsbor eller ståndspersoner. Sk.,hl.,bl.
”Köpstaklädd i monnen (mongen)”, talande såsom
ståndspersoner. Sk. (Ox., Onsjö).

Köpstelig, köpsted, adj. köpstadslik; såsom
ståndspersoner äro och hafva för sedvana. Sk.
(Ox., Skytts h.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free