- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
329

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KLI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Klysna i ett trä”, då det från stammen
klyfver elg i stora uppgående grenar. Vm.

Klåmn (ipf. o. sup. -a), v. n. spricka sönder,
gå upp i sina fogningar. ”Ho klåmuar ypi”.
Fl. (K.). Fn. klofna, findi.

Klöft-hage, m. klufven haka. Sk. (Ox.).

KLöv-hallta, f. sjukdom i klöfvarne (på
hornboskap), som yttrar sig i en haltande gång.
Vm. Klöv-hällta, f. Sdm.,nk.

Klövvna, v. a. 1 freqv. klyfva i flera smärre
delar. ”Klövvne bränns”. S. Sk.

Klövning (pl. -ar), f. 1) frånklufvet stycke,
klufven del. Sk. Klöving, id. Bl.; 2) i
allmänhet stycke. ”En dugt klövning”; om ett
stort stycke bröd. S. Sk. Fe. cleófung, f.
sectio.

Tsvi-klöuvä, adj. tveklöfvad. Vb.

KLIPA el. klip’ (pr. klip, ipf. klep, conj.
kleppe, sup. kleppi), v. a. knipa. Hs. (Hogdal, enl.
C. Säve, st. verb., s. 21). Kliip (ipf. kleip, sup.
klepi), v. a. nypa hårdt, klämma till. ”Klip i
hop”, hålla igen hårdt, t. ex. munnen. Jtl. Fn.
klipa (kleip, klipit), v. a. knipa; n. klipe, v. n.
id. (sv. böjn.); swz. klupen, id. (Stalder 2, 111).

Klepped, kläpped, adj. Hörer detta ord hit?
Betydelsen är: nödställd, fattig, stadd i
penningknipa; säges om den som fattas penningar till
dagligt bröd. ”Ja ä så kläpped i denna tiden;
ja kan ej hjelpe min gamla mor”. Sk.
(Tygelsjö).

Klippé, f. liten halmkärfve, sammanbunden
efter tröskningen. Sk.,hl. Kläpp, m. otröskad
sädeskärfve. Fl. (Öb.). N. klipe, f. en
handfull.

Kläpp (pl. -ar), m. 1) fotboja, ett järn,
hvarmed en hilla fastbindes om benet på en häst;
2) träklafve om halsen på boskapskreatur, då
de äro tjudrade på marken. Sk.; 3) hake,
hvarmed fiskare hugga i fisken, då han fångas. Bhl.
(Elfs.).

KLIPPA (ipf. klapp, sup. kluppit), v. a. 1)
klippa. Sdm., m. fl. Klyppa (ipf. klöpp el. kliffte,
sup. kluppit el. klifft, p. p. kluppen), id. Nk.
Klippa (ipf. kliffte). Hs. (Db.); 2) klippa te, slå
till. Svag böjn. Fl. (Sjundeå i Nl.). ”Ja klippte
te’n, så han vände benen i väret. När han
klippte te på óljeverket, va dä så fönstern ville gå ut”.
Ög. Kleppa te, trycka af (ett gevär). Sm. Fsv.

klippa, v. a. a) klippa. GL.; b) afhugga. St.
Rimkr. 208: ”jak kliffte ok hufvud aff så mången
man”; fn. klippa, v. a. klippa; klippa, f.
segmentum; n. klippa el. kluppe; d. klippe; fe. clypan;
e. clip; skot. clepe, klippa.

Klippning, m. skinn, hvarifrån ullen eller
håret är afklippt. Vb. Fn. klippingr, m. id.

KLIRPA 1 (pl. -por), f. liten trästicka, som barn
bruka klämma fast vid ögonlocken för att kunna
hålla sig vakna. Sm.,bl. Jfr klippa.

KLIRPA 2, v. n. klinka, sakta spela; spela
dåligt på fiol eller klaver. ”Klirpa på”. Sm.,sk.
(Onsjö), bl.,g. Ns. klimpern (B. W. B. 2, 804);
d. klimpre, id.

KLIRRA, v. n. 1 svagt skrälla. G. D. klirre;
nht. klirren.

KLISPR, adj. slug, klippsk, listig; klok,
förfaren. Nk.

KLISSA, kliv, s. klaiva.

KLISSE, s. klifsa.

KLISSEL, s. kläja.

KLISTER (ipf. o. sup. klistra), v. descript.
”Hä klistrar å snögar”. Fl (K.).

KLIT, s. klie.

KLITA, f. krita. Nb.,mp.,jtl.,dl.,gstr.,fl.
(Sjundeå). Klit (def. ), n. krita; eg. ett stycke krita.
”Giv mäg klitä!” Vb. Klit (def. -a), f. id. Vb.
(Nordmaling). Nht. kreide; fin. kliitu; lapp. klit;
lat. creta, f.

Kliit (ipf. klitä), v. a. hvitlimma med krita.
Vb. Fin. kliituan.

Klit-haus, m. kritpipa. Vb. S. hös.

KLITTA, v. n. 1 gräla, kifva, gnata. Hl.
(Getinge). Fn. klida, på ett oangenämt sätt ofta
upprepa samma sak. Jfr kreta 2.

KLODRAG, klóv, klóva, klóve, klóvländ,
klóvna, klyfta, klyftefall, klåmn, klöfthage, klövning,
klövvna,
s. kliova.

KLOA, v. a. urhålka. Deraf klo-stólpe, m.
urhålkad stolpe. Ög. (Ydre).

KLOBB-HJUL, s. bullthjul.

KLODD, klodda, kloddog, s. kladd.

KLOKKA el. klåkka, v. n. 1 1) skrocka; om
hönor, som ligga på ägg eller kalla på sina
kycklingar. Vg.,sm.,bl. Klukka, id. S. Sk. Klykka,
id.; om hönor, då de vilja ligga på ägg. Nk.; 2)
om grodors bubblande i vattnet. Ög. Fe. cloccjan,
glocire (Somn., dict. agl.); d. klukke; ns. klukken
(Schütze 2, 287); e. to clucke, skrocka.

Klukk-sjauk, adj. eg. liggsjuk; pjunkig, G.

KLóKKA, 1) eg. klocka. Riksspr.; 2) kolt;
fruntimmers- eller barn-klädning utan ärmar. Bhl.,hl.,
sk. D. d. klokke; swz. klosche, id. Fsv., fn.
klokka, klukka, f. klocka.

Klókkare m. 1) eg. klockare. Riksapr. Af
sv. klocka, i. campana; 2) träbommen under en
väf, hvarpå det väfda upprullas. Sdm.(Värmdö).
Klókkar, -n, m. id. Fl. (Öb.); klókkar-stókken,
m. def. id. Fl. (Ingo). Under-revan, m. id. Ibm.

Klókkar-tuppur, f. pl. blåklockor:
Campanula. Dl. (Floda). Skäll-tuppor, f. pl. Dl.
(Järna). Salu-klukkur, f. pl. Dl. (Elfd.).
Salu-skälla, f. Dl. (Mora).

KLOKKNA, s. kläkka.

KLOKLING, m; en som inbillar sig vara
mycket klok. Sm.

KLOMMA, s. krodda.

KLOMP (pl. -ar), m. klabb, stockände; klump.
Åm. Fn. klumbr, m. klump.

Klómmer, m. otymplig, tafatt menniska;
drummel. Vb.,mp.

Klómmer-gär(d)sgår(d), m. gärdesgård,
bestående af stora grofva, korsvis satta, vedträn,
hvarpå grofva stockar läggas. Sk. (N. Åsbo).

Klómmru, adj. drumlig, otymplig. Vb.

Klómmär (ipf. klommrä), v. n. drumla, bära
sig otympligt åt; försöka att göra något, hvilket
dock blir odugligt. ”Han klómmrä fäll vä di,
men hä vadt int nan ting bothi di”. Vb.,jtl.

Klomsakk, m. 1) en som bär sig dumt och
tafatt åt; 2) fuskare. S. Sk.

KLOMSEN, klomsin, klomsoter, klumsun, s.
klämma.

KLONGA, v. n. 1 klänga, klättra, draga sig
eller sträfva upp på något högt. ”Klonga uppför
väggen”. Vg.,vl.,bl. Klongra, klungra, v. n. 1
klättra, klifva. ”Herana klungra i träet”. Sm.,hl.
Klynga, id. ”Klynga se ópp ad nåen”. S. Sk.
Klongär (ipf. -grä), v. n. 1 1) med möda och i
fattigdom draga sig fram; 2) vara i rörelse, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free