- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
338

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KNO ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benknota; 2) i allmänhet hvarje framstående kant
eller upphöjning; knöl. S.Sk.

Knokkel el. knökkäl (imp. -klä), v. a.
gnugga tillsammans, hopskrynkla. Knoväl el.
knòvälipf. -vlä), id. Vb. Knukkla, v. a. 1
skrynkla ned, ihop. Vg. Knukkla, knókkla, knykla,
knykkla,
Kl.,sm.; knokkla, Vm.; knykkla, Ög.;
knögla, id. Nk.

Knoktjin, adj. frusen om händerna),
knogarna Gstr. (Årsunda).

Knokä, f. benknota. G. Fsv. knoka, f.
benknota. S.S. 1, 125. Kg. St. 198; d. knok,
knogie
el. knokkel, m.; fe. cnucl; holl. knokkel, m.;
mht. knocke, m.; nht. knocken, m.

Knos (ipf. knoddes), v. d. slås med
knogarne eller knytnäfven; vid knytnäfvekamp. S.Sk.

Knukklig, adj. skrynklig. Vl.,dls.,vg.

Knykkla, f. skrynkla. Fl. (Ingo).

Knykel, knykling, m. en mager stackare. G.

Knykked, adj. mycket mager. Sk.(Ox.).

Kkyklä ner. v. a. 1 alldeles nedslå till
marken, gifva stryk. G. E. to knuckle.

Knöga-valen, adj. frusen om knogarne,
händerna. Bl.

KNO 2 (pl. kno), n. afståndet mellan
långfingerns knoge och mellanled; långfingerns halfva
längd. ”Ja binger trille fira kno om dan”, jag
stickar tre eller fyra halfva fingerlängder. S.Hl.
I Halmstad-trakten utgöres ett kno af 24 hvarf
kring strumpan. Noä, n. ett mått ifrån
tummnageln till första leden. G. Knoge, m. ett mått
från en led till en annan på en finger; vid
strumpstickning. Sdm. Jfr kno 1.

KNÓDA, -n, m. mängd, tätt sammanpackad
massa; hög. ”Gåla ti’n den bynom ligg sóm ti
en knóda”, gårdarne i den byen ligga liksom i
en massa. ”Huså i grannars gåln stå i en

knóda”, husen i granngården stå sammanpackade. Vb.
Jfr n. knoda, f. stor degklump; sv. knåda, v. a.
depsere; fht. knet, gaknet, n. massa (Graff ´
4, 581).

KNÓDD (pl. -ar), m. handelsbetjent. Allm.

KNOE, m. 1) i allmänhet allt som är litet och
smått; 2) liten gosse eller flicka; 3) litet träd. Kl.

KNOGA, knoger, knogiger, knoka, knokkäl,
knokä,
s. kno 1.

KNOKKA, f. hopflätad eller hopvirad bundt (af
lin), hopveckladt till förvaring. Linknokka, f.
Fl.(Ingo). Linknokkar, plur. Gstr. Ns.
knokken, id.: ”een knokken flass, ein zusammen
gedrehetes gebündel flachs” (B. W. B. 2, 829);
knukk, subst. id.; knukken, v. a. bundta (lin).
Richey, 132.

KNOKKÄL (ipf. -klä), v. n. göra lapprisarbeten,
som ej duga eller löna mödan. Vb. Jfr knoga 2,
under kno 1.

KNOLER, tant. pl. potäter. Noler, toler, tant.
pl. id. ”Ä tolera kokta än?” Vg.

KNOLL (ipf. ), v. a. rulla tillhopa: göra
knollrig. Vb. Ns. knullen, v. a. rulla tillhopa,
ovårdigt sammantrycka. B. W. B. 2, 831.

Knóla (pl. lor), f. hyfvelspån. Gstr.
(Årsunda).

Knóllär (ipf. knóllrä), v. a. krusa (hår),
lägga det i lockar. Vb.

Knóllrug, adj. krusig; om hår eller ull
som är lång och krusig. Sdm. Jfr knottrug.

KNóLLT, m. stycke, klump. t. ex. af jord
lera. S.Hl. Nht. knolle, f. Jfr knåll.

KNOPA, v. a. o. n. 1. coire. Ul.,sdm.,ög,

KNóPPA SEJ, s. knapp 1.

KNóPPAS, v. dep. 1 med tänderna gnaga
hvarandra på halsen; om hästar. Sk.(Ox.). D.
knubbes, id. Jfr knabba 1.

KNORLA, s. korla.

KNOKLING (pl. -ar), m. någonting omoget och
dåligt. Äppel-knorling, barna-knorling, m. Sm.,
bl. Jfr kärnt. knorre, m. något som ej uppnått
den rätta växten (Lexer, 163). S. knort.

KNóRR 1 (pl. -ar), m. 1) eg. cirkelrund
krökning. ”Slå knorr på svansen”. Riksspr. Knurr,
m. id. ”Simmen slår sej i knurr”. Sm.,bl.; 2) en
prydnad bakpå en fruntimmerströja. Sk.(Vemm.);
3) talesätt: a) på knórren, rusig. ”Han ä på
knórren”; b) slå näsa i knórr, visa sig ond och
tvär. Sdm.

Knórra, f. 1) något som är hopviket: a)
hopviken järnstång. Järnkrökä, f. id.; b) liten
knippa af upptagna ärter från åkern. Sdm.
Knurra, f. knut som slår sig af sig sjelf på
tråd. Sm.,vg. Knurr, m., knórra, kurra, f.
halfögla på tråd eller rep af för stark snodd;
deraf tving-knórrer, f. pl. den ena dylika invid
den andra. Ög.

Knórra sej, v. r. 1 knyta sig, trassla sig.
Vm.—bl. ”Linan har knórrat sej”.

Knórrig, adj. knutig; om garn. Bl.

KNóRR 2, m. en dryck af kaffe, brännvin och
socker. Sdm.,nk.,fl.

KNóRRA, s. korra 2.

KNóRT (pl. -er), m. 1) kart, liten omogen frukt.
Äppelknórt Sm.,bl.; 2) ett slags små mygg. Hs.
Jfr knott. 3) liten ojämn utväxt, t. ex. på trän
eller i bräder; knast. Sk. Knórrt, m. litet
nystan. Nk.,ög.; 4) liten menniska, barn. Sk. D.
knort, liten ojämn knuta, t. ex. på trän; nht.
knorren. Jfr knart.

Knórtig el. knórted, adj. som har knastar;
t. ex. om bräder. Sk.(Ox.). D. knortet, id.

KNOSA, knåsa, v. a. 2 1) krossa,
sammantrycka. Vb.—sk. Knusa, id. Vg.,sm.,bl. Knusa,
knåsa,
a) id. ”Knåsa salt”. Sk.; b) skaka.
”Kållan knåste mej”. Hl.; c) förkrossa, förödmjuka;
d) tämja. Sk. Knusä, knuskä, v. a. a) besegra
(i slagsmål); b) förkrossa. G.; 2) slå någon med
gröfre tillhygge. Sdm. Fsv. knosa, knusa,
knussa,
v. a. krossa. S.S. 1, 87, 101; 3, 126. S.F.S.

4, 346. Cod. A. 27, f. 58 v.; fn. knosa, knúsa, v.
a. id.; knúska, v. a. krossa, knäcka; d. knuse; n.
knusa, knuska; fht. knusjan, chnussan (Graff
4, 573); mht. knüsen, knüssen; fe. cnysan, cnysjan,
cnisan;
ns. knusen (B. W. B. 2, 832), verknusen
(Schütze 2, 309); holl. kneuzen, id.

Knjóstr, n. knoster, grof slägga, som brukas
till att sönderslå stenar o. d. Dl. I andra
munarter knöster, knyster, knyst, n.

Knos, n. stryk. ”Han fikk knos”. Sdm.

Knóstra, v. a. 1) eg. sönderslå med knoster.
Riksspr. Kneustra, id. Fl. (Öb.). Knöstra,
knystra,
id. Sm.; 2) slå, piska. ”Ja ska knóstra
honom”. Sdm.,vm.

Knusa, f. något slags hastigt öfvergående
väderlek. ”Tórkeknusa, vinterknusa”. Sdm.

Knystra, v., n. 1 hota med ett slag. ”Ja
knystra åt’en”. Ög.(Ydre).

KNOSA el. knose, f. fruntimmer som är dugtigt
i sina göromål, arbetar raskt. ”Dä va en knose
te kärring. Dä va en knose te tös”. Sk.(Ox.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free