- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
349

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kragas, v. d. 1 hugga hvarandra i kragen.
Hs. (Db.).

Krava-tak el. krava-taj, n. kragtag. "Ta
ett krava-tak". Sm.

Krave-klud, m. halsduk. Sk.

Presta-krave, m. prest-krage. Sk.

KRAJLÄ, s. krilla.
KRAK 1, s. kräka.
KRAK 2, s. krake 1.

KRAKA 1, v. n. 1 harkla. "Kraka å spotta".
Sdm. Kraaks (ipf. -ä), v. d. hosta, hosta upp
något som fastnat i halsen. Vb. Krakas, v. d. 1
hosta med någon ansträngning. Fl. (Nerpes).

KRAKA 2, krakän, krankän (ipf. -knä), v. n.
nedböjas, falla omkull; säges om säd, som, mycket
tunn eller brådmogen eller ock efter långvarig
torka ej håller sig upprätt på strået. Krakna,
id. Vb.

KRAKA IHOP, s. gräla ihop.

KRAKE 1 (pl. -kar), m. 1) eg. mindre, smal
trästam, på hvilken korta stumpar af grenarne
kvar-sitta och hvilken användes till ställning att derpå
hänga ärter, bönor m. m. Deraf ärt-krake,
bönkrake.
Svea- och Götaland; 2) stör, hvarpå
sädes-kärfvarne upphängas att torka,. Sdm.–bl.; eller
hvarpå bröd o. d. upphänges. Ög. (Ydre); 3)
grenar, ris- och trä-stycken, som tillsammans fastnat
på bottnen af en sjö eller å. Nk.; 4) risgärde.
Krage, m. Sk. (Ljunits); 5) fig. svag stackare,
som ej har några krafter; gammal oduglig gubbe;
6) utmagrad, eländig häst. Allm. Krage, m. id.
Sk.; deraf häst-krake, räva-krake, m. Allm. Isl.
kraki, m. stör; n. krakje, n. = krake 4) & 5); ns.
krakke, eländig häst (B. W. B. 2, 862. Schütze
2, 34!).

Krag el. krak, n. en lätt skärm af spjelar,
näfver eller buldan vid nedra ändan af lie-orvet.
när korn hugges för att böja säden jämnt åt
ena sidan. Vb., åm., mp., hs.

Kraga, v. n. 1 sätta risgärde i vatten. Sk.
(Ljunits).

Kraka, v. a. i 1) sätta (säd) på stör till
torkning. "Kraka säd, ärter". Svea, Göta 1.;
2) upphänga (brödkakor, "hål-kakor"). Ög. (Ydre).

Krake-märr, f. ett slags galge af triangulärt
uppstapplade "slågor", på hvilka bönor
upphängas till torkning. Bhl. (Elfs.).

Krakligr el. kraklogr, adj. svag, usel,
sjuklig; om menniskor. Fl. (Nl.). Krakerli(g), id.
Åland. Krakig, adj. sjuk. Vl. Fn. krakligr,
gracilis. (Eg., 476).

Krakkla sej fram, v. n. 1 med svårighet
komma fram. Fl. (Nl.).

Krakuger, adj. öfverfylld af risqvistar. Nk.

Krekje, n. arm på spinnrock. Hs. (Bj.).

Kräkla el. kräkkla, f. 1) eg. ett taggigt och
knöligt redskap af trä, hvarmed gröt omröres.
Riksspr.; deraf gröt-kräkla, f. Ul., sdm. m. fl.;
2) mångqvistig gren att fasta blånorna på då
man spinner. Ul., nk., ög. Kraka(r), m. pl. id.
Ul. Krångla, f. id. Ög.; 3) halfalnslångt
trästycke med korspinnar att sätta mellan hästar,
då de vilja trängas. Nk., ög., kl. Kräggla,
krångla,
f. Ög.; kräggla, f. Sk. (Skytts);
kraka(r), m. pl. id. Ul. N. krekla = kräkla 1.

KRAKE 2, kraka, krakföre, krakkla, krakuger,
s. klake.

KRAKĒL (⏑ –), n. träta, bullersam tvist,
slagsmål. Allm. Ns. krakél, n. bullersam tvist
(Dänne!!, 114); swz. grageel, n. vildt larm (Stölder 1,
469); holl. krakeel, n. träta; deraf krakeelachtig,
adj. grälig; bay. kragell, kregell, n. larm, träta
(Schmeller 2, 382); jfr fht. kragil, garrulus (Graff
4, 584).

Kräkla, krakéla, v. n. 1 gräla. Sdm. Kräkla,
id. Vm.; krägla, v. n. 1 id. Sk. Holl.
krakeelen; bay. krakkeln, kragellen, kregellen
(Schmeller 2, 381, 383); d. d. (Bornholm) krægla, id.;
d. kregle.

Krakla, f. trätosam menniska, grälmakarc.
Ög., vm. Krägla, f. id. "Du ä en krägla i
spel". Kregei-makar, m. id. Sk. Bay. krakkler,
m. id. (Sclimeller 2, 381).

Kräklig, adj. grälig. Vm. (Herv., Id.).

KRAKK, m. flyttbart (lång-)säte: bänk,
ursprungligen af ett enda klufvet furuträ och då
försedd med blott tre ben af sjelfva träets grenar.
Vl. N. krakk, m. liten stol utan dyna och
ryggstöd. Jfr kränka 1, som synes vara samma ord.

KRĀK-PLĀT, s. kröka.

KRAKUR-ÄGG, s. kråka.

KRAL, krall, kralla, krallare, kralli(g),
kralluger,
s. krilla.

KRAM, n. n. sing. hvarjehanda slags varor, som
tillhöra minuthandeln. Riksspr. Kräm, n. id. Sm.
Isl. kram, n.; d. kram; n. kram; mht. kram, id.

Kräma, v. n. 1 drifva minuthandel, gå
omkring och utbjuda varor. V g., sm. Krämma, id.
"Han krämmer på marrten". Vg. (Laske h.).
Ns. kramen, v. n. drifva minuthandel (B. W. B.
2, 863); swz. krämern, id. (Stalder 2, 127).

Krämare, m. 1) eg. kramhandlare, liten
småhandlare på landet, som har fast
boningsplats )( gróss-handlare, m. liten småhandlare,
som med påse och ett litet skrin vandrar
omkring med kramvaror. S. Sk.; 2) hästprånglare.
Häst-krämare; 3) den som kor för strängt med
hästar (såsom en häst-krämare). Vg. Fsv.
kræmare, m. krämare. Horol. f. 90; deraf kræmara
bodh,
f. krämarebod. S. Bern. f. 159; d.
kræmmer, m. krämare; mht. kramære, krâmer; nht.
kramer, id.

Krämare-hus, n. strut, hvari krämaren
infattar peppar o. d. Sk. Krämer-häus, n. G. D.
kræmmerhus.

Krämmeska, krämmesa, f. 1) krämerska; 2)
hustru till en kringresande krämare. Vg., sm.

KRAM, krama, kramm, krammad, krammel, s.
krima.

KRAMA (ipf. o. sup. id.), v. n. famla i
mörkret. Hs. (Db.).

KRAMAS, n. 1} allahanda grannlåt, småsaker,
fransar; utsyningar på kläder, handskar. Ul., vm.,
nk., ög., sm.; 2) oredig hop af något, skräp. Nk.
Krams, n. allahanda småsaker. Sm. Jfr kram.

KRAMP, krampa i hop, s. krimpa.

KRAN 1, m. säng- eller bord-täcke. Vanligen
är det mångfärgadt, randigt eller rutigt, icke
fodradt, utan en enkel, tjock och stadig
ylle-väfnad. Vb.

KRÄN 2, m. klädhängare. Vg.

KRANGNA, s. krona.

KRÄNK 1 (pl. -ar), m. ett slags stor mygga;
Tipula pratensis eller hortorum. Fi. (Öb.), S. G.
Krank är troligen beslägtadt med sv. kräk, n.

Har-krank, m. id. Sm,, kl. Harkrankje, m.
Fi. (Ni.); hårbrånk, m. id. Sdm. S. sid. 244.

Mygg-krank, m. stick-mygga: Culex pipiens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free