- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
362

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KUD ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

m. id.; så kallad af sin vana att besöka de inre
vikarne (bottnarna). Bl.

KUDD (pl. -ar), m. 1) liten pojke; 2) liten
varelse; om fullvuxna, men små personer. Hs.
Kvadd, m. liten pojke; liten varelse; ofta i
föraktlig bemärkelse. Nb., vb., åm., jtl., hj., vl. Gvadd,
m. id. Åm.; kvant, m, id. Vb., vm., sdm., ög., g.
Kvatt, m. liten pojke. "En liten kvatt". Deraf
går-kvatt, kvatt-mage, m. skällsord på en pojke.
Vm. (Herv., Id.). Jfr går. Fn. kundr, m. son.
S.E. 1, 534, 564, 2 (af kun = kyn, n. slägt);
kunnr, adj. född, härstammande, i sammans.
álf-kunnr, härstammande från elfvornas slägt,
As-kunnr, född af Asarnes ätt. Jfr moes. gumakunds,
adj. manlig (till könet): ἄρσην; himina-kunds,
ufarhimina-kunds,
adj. himmelsk; kuni, n. slägt;
kuns, kons, kunds, adj. beslägtad; fn. káð el. koð,
n. ett spädt foster; barna-káð, n. spädt barn;
slav. ćado, ett barn; n. kate, m. halfvuxen gosse;
gl. d. qvant, m. en ung menniska; föråldr. ord
(Moth); nht. kind, n. barn; skr. ǵâta, barn,
afkomma; eg. p.p. af ǵan, att afla; födas; hindost.
kunvar, son.

Góss-kvadd, m. liten pojke. Ul.

Pójk-gvadd, m. liten pojke. Åm.

Stimm-kudd, m. ostyrig pojke. Hs. Jfr
stimma.

Tuggu-kvådd, m. ett barn som diar länge;
gammalt dibarn. Dl. (Mora, Våmh.). Jfr tugga.

KUDDE (pl. -dar), m. skida, (ärt)skida.
Ärt-kudde el. ärte-kudde, m. Ög. Fe. codd, m. väska;
e. cod, a) skida; om skalfrukter; b) pungsten;
nht. schote, f. hylsa: fr. cosse, f. id.; e. dial. cod,
pung; hindost. k‘utti, id.

KUDDER-VALLSK el. kódder-vallsker, adj. 1)
underlig, besynnerlig. Sk. (Ox., Skytts, Gärds,
Ing.). Kōder-vallsk, id. Sk. (Lugg., Harjager).
Pudder-vallsk, id. Sk. (Ox.). Kutter-valsk, adj.
rotvälsk. G.; 2) oredig, oregerlig, ostyrig. Sk.
(Vemm., Frosta); 3) som ej tänker innan han
talar, utan "bladdrar å sej". Sk. (Kjells-Nöbbelöf i
Onsjö h.). Senare stafvelsen i detta ord är
tvifvelsutan det i fsv. förekommande valsker, adj.
italiensk. S. S. 1, 227 (fn. valskr, i||; af fsv.
val, vall (vaal), m. främling. Fl. o. Bl. 147
(Cod. F.):

"the hafdho bookmaal numith swa
at bodhe for klerke och sa for vale
kunne the thieris maal fuld vel talæ".

Alex. M. v. 1413:

"thz kan ængin til fulz at tala
hwarte greka æller wala".

L. c. v. 2700:

"Mik standa til badhe greka ok waal".

Deraf fsv. valla, v. n. resa. Cod. Ascab.
(Arnæ-Magn. handskriftsaml. på Köpenhamns univ. bibl.),
f. 133 v.: "wallade til then hælghe graf". Alex.
M. v. 1516, 1687, 3856; i sv. munarterna valla,
v. n. vandra af och an, irra (fe. vealian, v. n.
resa); Valland, n. Italien (fn. Valland, n. id.);
utval, m. utlänning. Fl. o. Bl. 147 (Cod. C); sv.
dial. ut-väling, m. id. Hl.; deraf vidare i sv.
riks-spr. vallfart, m., vallfärd, f. vallfärdas, v. d.,
valnöt, f. m. fl.; fe. veal, m. främling; kärnt.
walsch, m. a) främling; b) italienare; walsch’n,
v. n. tala på främmande språk (Lexer, 249); swz.
(Appenz.) wältsch, adj. främmande, i synnerhet
med hänseende till språket; wältscha, v. n. tala
obegripligt (Tobler); walen, waalen, v. a. o. n. a)
tala, så att man ej begriper det; b) tala ett
obekant tungomål; waale, f. person som så
gör (Stalder 2, 431); fht. walah, walh, m. a) Romare; b)
främling (enl. Gr., gcsch. d. d. spr. 323 eg.
Gällas, m. en Gallier); walahisc, adj. romersk,
latinsk; walahisca, adj. romerska tungomålet (Graff
1, 841, 842). Hvad åter första stafvelserna i
ordet kudder-vallsk, kódder-vallsker el. kutter-valsk
vidkommer, anmärkes att swz. kuder-welsch el.
kuder-weltsch betyder rotvälsk. "Er redet
kuder-weltsch; er kuderwellschet", han talar ett språk
som man ej förstår; nht. kauder-wälsch, id.; holl.
koeter-waalsch, adj. a) rotvälsk; b) obegriplig.
Med hänseende till härledningen uppställer Stalder
(2,431) en gissning. "Vielleicht sollte es"
(kuder-welsch) "ehe kurwelsch, womit man das
romansche, d. i. die sprache der alten Rhätier
bezeichnet, gesprochen werden, als ein aus Churwalen
abgeleitetes wort". Sannolikare är dock att
kudder, kodder, kutter, är beslägtadt med ns.
qvaddern, v. n. prata dumheter; wfris. quadern; brunsw.
köddern, prata, snacka; holl. koeteren, v. n. a)
tala rotvälska; b) tala obegripligt; koeteraar, m.
a) stammare; b) som talar rotvälska; schwab.
kudern, v. n. tala hastigt och obegripligt (Schmid,
330). Eller hörer nht. kauderwälsch till bay.
kaudern, kauten, v. n. o. a. drifva byteshandel,
schackra; hvaraf kauderer, m. byteshandlare,
schackrare, kringvandrande krämare från Italien?
Jfr Schmeller 2, 281.

KUDE-KUSK, m. bottenmus, ett slags fisk:
Aspidophorus cataphractus, Lin. Sk. (Kullen).
Horn-uggla, f. Sk. (Abekås).

KUFFA, v. a. 1 1) hufva. Sm.; 2) stöta till,
hårdt stöta. Og., vm., m. fl. Kuuff (ipf. -ä), v. a.
stöta till. Vb. Freqv. af sv. kufva, v. a.
supprimere. E. to cuff, skuffa någon, örfila; ns.
kuffen, id.

Kuff, m. knuff, stöt. Vb. —vm.

KUGG (kuugg, ipf. -ä), v. a. narra. "Nu ha du
vohdtä kuggä", nu har du blifvit narrad. Vb.
Kugga, v. a. preja. "Bli kuggad". Dalin, Sv.
ordb. 1, 878. Fn. kúga, v. a. kufva, tvinga.

KUJA, v. n. 1 ropa i vallskog. Vm.
(Bergsl.) Dybeck, sv. vallv. s. 46. Jfr fn. hóa, v. n. ropa
för att drifva boskapen tillsammans.

KUK (pl. -ar), m. membrum virile. Allm. Ns.
kukuk! "ruft der pöbel huren nach" (Schütze 2,
364).

KUKKER-ÄLLA, s. kokkel.

KUKKLA, 1) v. n. 1 a) trolla, bruka trolldom.
Hs. (Db., Bj.), hj., ul. Kókkel (ipf. o. sup. kókkla),
id. Fl. (Öb.). Gykkla, v. n. 1 id. Fl. (Nl..).
Jfr kusla. b) qvacksalfva, plåstra med. Hs.
Kokkäl el. kókkäl (ipf. kokklä), v. n. id. Vb.,
mp. Kokla, v. n. 1 qvacksalfva, plåstra med.
"Hur länge han koklä mä bene, så vardt dä bra".
Nk. Jfr kvakkla 2; 2) v. a. 1 hemligt uppgöra,
svekfullt anlägga, smida ränker, ställa till något
orättrådigt, ställa till oreda eller ovänskap mellan
menniskor; säges om tvenne eller flera i samråd.
"Detta allt har ni kukklat ihop i går kväll. Dä
usla förslaget har kukklats ihop av bedragare.
Hva stån I å kukklen ihop?". Kl., sm. (Vestbo).
Kókkla ihop, id. Hs., vl., dls., vg., sm. Kokla ihop,
id. Nk., ög., fl. (Nl..). Kokkäl el. kókkäl (ipf. klä,
a) samråda, öfverlägga; heldst om gyckel, lustiga
upptåg eller skalkstycken. Vb. Kukklä, v. n. 1
tala i smyg; sakta samråda. G. Fsv. koklare
m. trollkarl, taskspelare, gycklare. S.F.S. 4, 101,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free