- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
366

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KUR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig i stillhet: "sidde hjemme og kure" (Moth); n.
kura, v. n. a) luta med hufvudet, böja hufvudet
ned mot bröstet; b) hvila, ligga stilla, sofva; i
synnerhet i en något lutad ställning: mht. kurre,
adj. tam, mild; nht. kauern, sätta sig ned på huk;
e. dial. to cower down, luta sig ned; moes.
qvairrus, adj. stilla, lugn: ἤπιος. 2 Tim. 2, 24.

Kur 1, f. stillhet, styr. "Hålla i kur", hålla i
styr, laga att någon håller sig stilla. Vm.
(Henr., Id.). Jfr fn. kyrd, f. lugn, ro, stillhet.

Kur 2, m. 1) litet från väggen öfver trappan
till ett boningshus framskjutande tak;
förstuguqvist Dl. (Äppelbo), m. fl.; 2) (såsom i riksspr.)
betäckning af läder öfver en vagn.

Kura-bo, n. 1) gömställe, hviloställe. "Han
ligger i kurabo". Ordet brukas af barn; 2)
hydda, koja. "Ja bor här i kura-bo, men ä
nöjd". Sm.

Kura-gömme, en lek. Vb., sm., bl.
Kurra-gömma, kurra-bo-gömma. Nk., ög. Leken
tillgår så, att en kurar, d. ä. går afsides, under
det att de andra gömma sig på skilda håll.

Kura-måla, f. spis, eldstad, der man sitter
oeh knrar. "Ja setter här ve kuramåla". Sm.
(Östbo). Jfr mäla 2.

Kurig el. kurat, adj. sömnig. Jtl. Kuren,
adj. olustig, hängsjuk; enkannerligen om
bakrus. Hj. N. kur, m. a) lutning med hufvudet;
b) nedslagenhet, ånger: kuren, adj. a) nedböjd,
som lutar med hufvudet; b) nedslagen, tyst,
svårmodig.

KURA 2, f. hon-får, tacka. Sm., bl. (Gemshögs
s:n), sk. (Näsums s:n). Gael. caor, caora el.
caoradh, ett får; caera el. caoire, coll. får;
manxiska keyrrey, ett får (Leo, ferienschriften 2, 280);
gl. ir. caor (pl. caoire), f. får; caorlann, får-fålla;
ir. caorach, adj. "any thing belonging to sheep";
fin. kari el. karitsa, lamm; karko el. karkko, id.;
karo, gumse (Renvall 1, 163, 164); sp. carnero;
ptg. carneiro, id.; kurd. karik, lamm.

KURLDÄ, s. kvard.

KURLA, v. a. 1 knorla, göra knorlig. Sm.
(Östra h.). E. to curl, v. a. lägga i lockar,
krusa ; curl, hårlock; d. d. kurre, f. knorra, fnurra på
tråd; kurle, id.

KURRA 1 (pl. -ror), f. 1) band på en slaga;
läderbandet, som sammanhåller slagvalen och
handvalen på plägeln och vrider sig kring handvalen.
Präjelrkurra, f. Dls., vg. (Mark); präla-kurra, f.
Hl. (Värö, Frillesås); präjels-kurra, f. id. Bhl.;
2) sjelfvriden knut på hårdtvinnadt garn. Vl., dls.
Jfr d. kurre, knut, ojämnhet på tråd; ir. cor, v,
a. vrida, sno; cor, vridning, snoning.

KURRA 2, f. 1) liten usel koja. "Min lilla
kurra". Sm.; 2) fängelse. Äfven kórra, f. Allm.
Är ordet beslägtadt med kura 1, skyla, gömma
sig, eller ir. corrack, boja, fjettrar?

KURRA 3, s. kórra, kurra 2 (sid. 347), korra 1.

KURRA-GÖMMA, kurrabo-gömma, s. kura 1.

KURRANSA, s. koransa.

KURRE 1 (pl. -rar), m. hund; ett hundnamn.
Hvar och en hund, hvars namn man ej känner,
kallas kurre. Sm. Kurre, m. hundnamn. G. E.
curr, gårdshund, hundracka, bondracka; fin. koira,
a) hund; b) svinhund, stygg menniska; koiramas,
adj. hundsk, elak, koiruus, elakhet, gemenhet;
esthn. koer, hund; lapp. kåire, a) hund; b)illsken
menniska; turk. chaur, hund.

KURRE 2 (pl. -rar), m. 1) skämtsam benämning
på ekorren: Sciurus vulgaris. Götal.; 2) litet lifligt
gossebarn. "Du lille kurre!" Sm.; 3) ture, liflig
yngling. "Lusti(g) kurre"; 4) rummel-kurre, m.
rumlare, rumlande sälle. Allm. Jfr kurre 1.

KURRE 3, s. ku.

KURRIG, adj. frusen, så att man krymper sig
och darrar af köld. Sdm. (Dalarö). Jfr kura 1.

KURRIL, kurring, s. kórra, kurra 2, sid. 347

KURRP-BÓLLD, m. qvarkböld. "Ästin ar falð
kurrp-bólld". Dl. (Elfd., Våmh.).

KURS, m. 1) eg. (såsom i riksspr.) kosa på
sjön; 2) ett förehafvande eller bemödande i
afseende på förvärf. Fl. (Nl.). Af fr. cours, lt. cursus,
Deraf

Kursa, v. n. 1 "Han ha övergivi sjön å
svänger se å kursar på lande å har go förtjenst mä
dä". Fl. (Nl.).


KURSK, m. kork. Hs. (Db.).

KURTA, v. a. 1 1) tvinga, insnärja, omgifva
med spioner. Hl. (Breared); 2) tvinga, ansätta med
arbete. Deraf kurtad, p.p. Sm. (Vestbo).

KURTS, adj. högfärdig, stolt. Vb. Måhända af
sv. kort, adj. brevis. Jfr sv. kort för hufvudet.

KURUT, s. kura 1.

KUSA 1 (pl. -sor), f. vulva, pudendum muliebre.
Götal. N. kuse, f. id. Jfr ir., gael. cos, f. "a
hollow fissure, crevice, hole"; holl. kous, f.
moderskida; skr. kósa, f. a) gemma floris; b) vagina.

Kuse-lókk, n. Rhombus hirtus. Sk. (Rå,
Kullen).

KUSA 2, v. n. 1 1)ligga i en ödmjuk ställning;
om hundar; 2) visa sig undergifven, visa
räddhoga. "Ja ska lära dej kusa". Sdm., vm., ög., m. fl.
N. kusa seg, böja sig ned; ir. cus, v. a. böja; bay.
sich guschen, "sich schmiegen, bücken" (Schmeller);
ns. kuzen (B.W.B. 2, 903); nht. kuschen; fr.
coucher. Jfr kuskja.

KUSE 1 (pl. -sar), m. 1) en som sätter farhåga
i någon; -husbonde, herre, förman. "Han ä kusen
i huset. Han ä deras kuse", den de rädas för.
Vm., nk., ög., vg., vl. Kus, m. id. "Hä står ill dill
ti huse, der ingen jär kus". Vb.; 2) stark,
förmögen man, som anses mer än andra; den
förnämste. Allm. Kus, m. id. "Hä va kusen dill kar!"
det var en dugtig karl. Vb. "Dä va kusen te
kär", id. "Dä va kusen te prest!" Jtl. "Dä va
kusen te kniv". Vm. Äfven om kreatur. "Hä var
kus’n dill häst, okse". Vb.; 3) hin onde (i
mildare bemärkelse). Nk.; 4) namn på några djur: a)
krypande yrfä. Vb., hs., jtl.; deraf skärp-kuse, m.
skalbagge. Jtl.; b) orm. Lång-kuse, m. Jtl., hs;
c) björn. Hs., hj.; d) varg. Jtl., v. dl., vm.; 5)
någonting dugligt, förträffligt. "Dä va kusa!" det
var bra, förträffligt. Sm. (Östbo). "Dä vä kus!"
id. "Ja har kus te hemman", jag har ett
hemman, som är utmärkt framför andra. Hl. Fsv.
kuse, m. förman, Öfverman.

"Thz ær ok ondt i thy huse
"Thær ængin ær rætzl æller kuse". Jfr kusla.

Fasa-kus, m. buse. Fl. (NK.).

Kusa-verk, n. dråpligt, förträffligt verk. Sm.
(Östbo).

Kuse-mann, m. mägtig, myndig man. Sm.

Kuster, adj. braf, dugtig, rask. "Du ä
kuster te kar". Kl. Kustus, id. Kl. (Stranda).

Kusterera, v. a. 1 befalla, råda öfver. Sk.
(Vemm., Ing.). Kustenera, id. Sk. (Harjager,
Gärds h.).

Skär-kuse, m. dugtig prest, som kan skära


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free