Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KVA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvar 2, adv. hvar, hvarest. Fl. (Ingo). N.
kvar, id.; fn. kvar, id.; lit. kar, hvar? hvarthän?
Kvar-adra, pl. hvarandra. "Thorn khjord
riktit ett kwaradra", de körde riktigt efter
hvarandra, d. ä. i kapp. Fl. (Ingo). N. kvarandre.
Kvar-ättan, adv. allt efter det. Fl. (Nl.).
KVAR 3 (n. kvart), adj. tvär. "Ejn kvar hand",
en tvärhand. Fl. (Ingo).
KVAR-HUGGIN (läs: kvar-huddjin), adj.
tvärhuggen. Fl. (Ingo).
Kvart-yvi, præp. tvärtöfver. "Han ha liga
tär i dikje (läs: ditji) bå langsme å kvartyvi",
han har legat der i diket både långsmed och
tvärtöfver. Fl. (Ingo).
KVAR 4 (n. kvart), adj. återstående, öfverblifven.
Brukas blott i neutrum: kvart, återstående,
öfverblifvet Vb., sdm. (Lunda s:n). Fsv. kvar,
guar, qvar, qvær, qver (neut. kvart). VGL. II
Addit. 7, 26. S.S. 1, 181, 197; nom. pl. m. quarri,
VGL.; qwarrir, VML.: quarre. S.S. 1, 107,
221, 225; nom. pl. f. quarra, L. c. 1, 80, 156,
157; nom. pl. n. L. c. 1, 193; accus. sing. m.
quarran, L. c. 1, 84; accus. sing. f. L. c. 1, 199,
adj. qvar, stilla, tyst; gl. d. qwær, id. (Michaels
Rümv.); fn. kyrr, stilla; kuirr: "fruin la kuirr oc
vakande" (Strengleik, handskr. s. 77); n. kvar,
kurr, id.; moes. qvairrus, adj. stilla, lugn: ἤπιο.
Denna neutrala form kvart af adj. kvar saknas i
danska munarter.
Kvaring, f. stadnande. Bhl.
Kvar-varan, adj. 1) som är qvar; 2) öfrig,
qvarblifven. Vb.
KWARD, m. bred fall, linning (vid ärm eller
hals på skjorta. Dl. (Mora). Kurldä, m. halslinning
på en skjorta, skjortkrage. G. Skjort-kward,
m. id. Dl. (Mora). Kval (pl. kvalar), m.,
hals-kval, skjort-kval, ärm-kval, m. id. Gstr., vl.
Kval, gval, m. Vb.; kvale (pl. -lar), m. id. Vm.
(Fellingsbro). Dessa linningar äro vanligen, t.
ex. i Gestrikland, halftums breda band med
inväfda figurer, af färgadt, oftast rödt eller blått
garn. Tätt under hals-kvalen och midt på bröstet
på fruntimrens lintyg äro vanligen
begynnelsebokstäfverna till egarinnans namn utsydda med stora
drag och utsirade med rankor eller kronor. Kåle,
m. kantband (att kanta med), bräm. Vg. N. kvare,
m. bredt band, som tillsys på kanten af kläder;
d. d. kore, id.; ns. quarder, quadder, m.
"ein quersaum: eine einfassung gewisser kleidungs-stücke,
vermittelst eines saumes oder bandes,
vornemlich eine solche, die man um den hals oder
leib, und vor der hand zuknöpfen kann";
hemde-quadder, m. "die einfassung, der saum eines
hemdes, der um den hals schliesset und vorne an den
ärmeln" (B. W. B. 3, 390); quarder, hals-quarder,
m. "kragen oder band am hemde um den hals";
hand-quarder, m. "einfassung des endes der
ärmel an hemdern, womit sie hinter der hand
geschlossen werden" (Richey, 199). Jfr wal. cord,
snöre, snodd; corddi, v. a. vrida, sno; ir. cor,
snöre; bret. korden, f. snöre, streck, lina (af lin,
hampa o. d.) (Le Gonidec, dict. celto-breton,
105); holl. koord, f. snöre, tåg; lt. chorda, f.
sträng, snöre; fr. corde, f. snöre; gr. χορδή, f.
tarm, tarmsträng; χόλιξ, f. tarm. Anm. Fin.
kaulus, a) halskrage; b) halsöppning på en
skjorta, hörer utan tvifvel ej hit, utan härledes af fin.
kaula, hals; lt. collum.
Kvala, v. a. fålla. Hs.
Kval-band, n. kantband kring ärmlinningarne.
Ärm-kvaler, m. pl. id. Vl. (Elfd.).
KVARKA 1, v. n. 1 tveka. "Han sto der å
kvarka". Öl. Jfr kvar 4.
KVARKA 2, f. den smala delen af en sko-sula
under hål-foten. Sdm. N. kverk, m. fotblad. Jfr
kvärk.
KVARKA 3, kvórsbòlde, s. kvärk.
KVARN-SEGEL, s. kvärn.
KVART, s. kvar 4.
KVARTER, n. en fjerdedels tunna, rymmande
omkring 12 kannor. Dl. (Elfd.). N. kvartel.
KVAS, n. små afhuggna qvistar, småris (som
lätt brinner upp). "Dä ä bara kvas, sóm svórrar
å, så snart en tuttar på’ed". Sk. (N. Åsbo). D.
kvas, n. id.
KVASA 1, v. n. 1 plaska, sqvalpa; säges a)
om ljud af vatten när man är våtskodd eller
klappar kläder vid tvätt; b) om ljud af en vätska
som tryckes innesluten t. ex. under huden. Ög.,
nb. (N. Cal.). D. kvase el. kvasse, v. a. "knuse
noget for at udtrykke saften deraf"; e. to quash,
sqvalpa; jfr gvasa, kvasa, s. 269.
KVASA 2, v. n. 1 långsamt och sakta växa.
"Träet står der å kvasar". Kl., sm.
KVASS, adj. hvass. Vl. (Elfd.). Fn. hvass.
KVAST (pl. -er), m. tofs. Hl. D. kvast; ns.
quest, id. (B. W. B. 3, 406).
KVATT, m. 1) omoget trä. Vg. Jfr skvatt 2.
2) mindre gris, gris-kullting. Gris-kvatt, m. id.
Dl. (Leksand). Kwått (def. kwått’n, pl. kwåtter),
m. 1) mindre gris; 2) begagnas stundom såsom
speord om personer. Dl. (Mora). Jfr kudd.
KVAV, n. 1) ursprungl. qväfning; 2) tryckning
för bröstet, svårighet att andas. Vb.—sk.; 3) segt
slem, som dervid upphostats. G.; 4) qvalm (i
luften). Sm. Fn. kvef, n. hosta, snufva; n. kvæv,
n. a) svårighet att andas; b) snufva, förkylning.
Af sv. qväfva, v. a. S. kava.
Kvavna, v. n. 1 qväfvas. Vm. (Herv., Id.).
KVAVER, n. sumpig plats kring en källa.
Värdsel (pl. värdsler), id. Hl.
KVE, s. kwið.
KVEDRAG, s. kvekdrag.
KVEG, kvegställd, kvegsånn, kvek, kveka,
kvekast, kvekk, kvekka ópp, kvekktänktr, s. kvikk.
KVEISL, s. kvisl.
KVEK-DRAG, n. hosta (qvarka) hos hästar,
qvickdrag. Sm. Kvedra, n. Sk. (Vemm.); kvedrag,
n. id. Ög. Möjligen är bokstafven r utnött, så
att det egentligen hetat kverk-drag. S. kvärk.
KVEM, pron. hvem, hvilken. Fl. (kring Lovisastad).
Kveim, id. Fl. (Hütis). N. kveim el. kvem,
id.; fn. hverr (nomin.), hvem (accus.), hveim
(dat).
KVEMAR, kvembårr, s. kómma.
KVERELERA, kverla, kverlan, s. kvira.
KVESA 1 (pl. -sor), f. liten blemma, utslag, blåsa.
Ög., hl., sk. Kvesa, kvisla, t, Sm.; kviså, f.
Fl.(Öb.); kvissla (kvischla), f. Nk., ul.; kvesla, f.
Nk., vg., hl.; kvisslä (pl. -lur), f. Sdm.; kvissel, f.
Vb., åm.; kvisel (def. kvislon), f. id. Fl. (Öb.)
Kvesa el. kvejsa, f. 1) fulslag: panaritium. Vb.
Kveiså, f. id. Fl. (Öb.); 2) koppor: variolæ. Vb.
Kväis (pl. def. -en), f. id. Åm. Kwisa, f.
varblemma; plur. kwise (def. kwisan), koppor. Hs.
(Db., Bj.). Kvejse (pl. def. kveisan el. kveisän),
id. Jtl. I dalmålet säges blajma, f. blemma. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0400.html
