Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera torkadt lyser i mörkret. Vg. Isl.
maurildi, n.
Mar-hank, m. hopvriden vidja att fasthålla
marstakarne på ett åkdon. Vg.
Mar·nate, m. Charæ. O.
Mar-spit, m. strandskata: Hæmatopus
ostralegus, Lin. G. Al-brok, m. Ul.
Mar stake (pl.-kar), m. 1) stake, som
uppbär häcken eller sidostycket af en vagn. Vg.,
ög.,sm.,hl.; 2) kälkstake; störar 1 alla 4 hörnen
af en kälke eller drog att dervid fästa
kättingar. Sdm.,nk.,ög.,vg.,sm. Mal-stake, m. Sm.;
mål-stake, måsch-stake, m. Vg.,kl.; mall-stake,
m. Sm.; malle-stake, mal-stage, m. id. Bl.
Estsvenska marwöl (Dagö, WormsÖ; jfr fn. völr,
m. käpp). Russwurm.
Mar-ulk el. hav-ulk, m. Lophius piscatorius.
Bhl. Hav-padda, ha’-padda. Sk. (Kullen).
Mar-tov, m. ett mindre fruktbart ställe på
en sänk äng ellef åker, dock högre än sjelfva
ängen eller den närbelägna mossen. Kl.
Mar-svin, n. tumlare: Delphinus Phocæna,
Nilssons fauna 1, 616. Fsv. marsvin.
Mar-vide, m. Salix fusca. D. marevidje.
Mar-vidja, marvedja, marveja, f. en vidja
på kälkar, som sitter mellan marstakarne och
håller lasset tillhopa. Sm.,ög.,nk. Mar-via, f.
Vg.; mar-simma, ma-simma, f. Nk.;
mâlstaka-vidja, f. id. Sm. S. simme 1.
Myr, m. fuktighet i åkern efter regn; väta i
jorden. G.
Myr-bär, n. hjortron: Rubus Chamæmorus.
Norrl. Måir-bär, Dl. (Elfd.); mör-ber, Dl.
(Mora, Våmh.); mer-ber, id. Dl. (Orsa). N.
myrebær.
Myr-mäkker, m. en fogel som låter likt en
get; troligen Scolopax Gallinago. Vb.
Möjr-mäkker, m. Nb. (Ö. Cal.). S. mäkkär.
Myr-fil el. mir-fil, m. Eriophorum
angustifolium. Hs. Myr-blomma, f. Gstr. Fil i st. f.
fijl. Fn. fifa, f.; fijl, pappus.
Myr-görel, myrgöril, m. strandpipare:
Charadrius hiaticula. Vb.
Myr-pytta, f. ljungpipare: Charadrius
apricarius. Sm. Alvar-grim, id. Öl.
Myr-slok, m. myrbjörn. Vb.
Myr-sly, -ä, n. liten myr, omgifven af och
delvis bevuxen med småskog el. starr. Vb. S. sly.
Myr-svä(r)tt, f. Anas murila. Vb.
Myst, f. mager eller eljest våt och
fuktaktig mark bevuxen med granskog. Ö. Dl.
Måir-skog; m. sloga på en myr. Dl. (Elfd.).
Mör-slog, m. Dl. (Mora).
Måjr·dragjin, adj. träskaktig, myraktig.
”Issn lótin ir måjrdragjin”. Dl. (Elfd.).
Måjr-tall, m. tall som växer i myrar;
martall. Dl. (Elfd.).
Möir (def. möiri), f. myr, träsk. G. Måjr
(pl.-är), f. Dl. I andra trakter af Dl. måjre,
mör, mire, f.
Möir-ukse (pl.-sar), m. neckros: Nymphæa.
S. G.
Mör-snajpa, f. ett slags fogel på myror:
Scolopax Gallinago. Dl. (Mora, Våmh.).
Måjtsnäipa, f. id. Dl. (Elfd.); myr-snipa, f. Hs.
Fn. mýrisnipa, f. Scolopax Gallinago.
Mar-eta, f. malört. Vg. (Skarab.).
Mar-oangen (n.-get), p.p. full af mal; om
mjöl. Marager, adj. id. S, G.; marig. id.
N. G.
Mår-äten, adj. maläten, anfrätt af mal. Ög.
Mara, 1) v. n. 1 växa långsamt, nästan
omärkligt; om trän. ”Träet står å marar”.
Kl.,sdm.; 2) v. a. 1 mara en katt-unge, genom
mycket handterande förorsaka honom
vantrefnad. Sdm. (Björkvik).
Mara-fläta, f. en af svett och orenlighet
hoptofvad hårtofs på hästar; tros förorsakad af
maran: Plica polonica. Bl. Mare-lókk (pl.-ar),
m. Sk.; mar-sudd (pl.-ar), m. Vg, (Vadsbo);
mar-tov f. Kl.,nk.; mar-tok, m. Sm. Nht.
mahrflechte, mahrklatte, mahrlocke; d. d. marelok,
marlok, marfletting.
Mara-kaust (pl.-ar), m. sammangyttring af
smärre knottriga grenar på ett trä; tros
förorsakad af maran, som säges trifvas väl att rida
derpå. Bl. Mar-kåst (— —), m. Sm.,kl.;
markvast, m. G.; mar-kvist, m. id. Sdm. Användes
att upphänga i häststall öfver spiltan såsom
skyddsmedel mot maran, att hon ej må rida
hästarne om natten. Hon säges då låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
