Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästarne vara i fred och rider i stället sin
älsklingsfåle markvasten.
Mara-kov, m. smärre qvistars hopgyttring i ett
trä (tall, gran, björk), liknande ett fogelbo. Sm.
Mar-gaffel, m. dålig gris, kalf, stut som
står i knut. Nk.
Maring, mar-pallt (pl.-ar), m. småväxt,
knutig pojke eller yngling. Sm.,kl.
Mar-kludd, m. Ög.; mar-ludd, m. Sm.;
maru-knäut, m. N. G.; maru todd, m. Fl. (Ingo),
i. q. mara-kaust.
Mår-lurv, -a, f. martofva. Hs. (Db.).
Maruger el. marug, adj. förkrympt, knutig,
dålig till växt och utseende. ”Skogen ä
marug”. Sdm. ”Märra håller sej maru. Hästen ä
så maruger för han ä utsulten”. Nk. Marig,
id. ”Skogen ä marig”. UI.,sm.
Mar vase (pl.-sar), m. hopvecklad knut på
en hästman, hästsvans eller på en gren. Vg.
Möru-riden el. mara-riden, adj. riden af
maran; säges om häst eller ko, då de stå och
svettas samt ej hafva någon matlust. Vb.
Möru-tull, m. yfvig, blad- eller barr-rik topp
på ett träd. Möra-tall-trä, n. ett träd med
yfvig och tätt beväxt topp. Vb.
U·mätt-màre, f. glupsk storätare. Hs. (Db.;
sälls.).
Mar-gräs, n. Arundo arenaria. Växer på
flygsandsfält. Sk.
Mar-halm, m. Elymus arenarius. G. Isl.
marhálmr, Zostera marina; d. marehalm.
Marga-lunda, adv. på många vis. Sm.
Margelónnom, mångomlónnom, id. Vb.
Marg-föllu, adj. flerfaldig. Vb. Fn.
margfaldligr, margfaldr.
Marge-handa, adj. mångahanda.
”Margehanda kónster”. Vb.
Mare-klókka, f. klämtning och ringning vid
solnedgången, bruklig i kyrkorna.
Klämtningens ljud helsas med hattens aftagande. ”Ringa
mare-klókkan”. S. Hl, sk. (Onsjö, N. Åsbo,
Ing.). ”Dä ä inte ti å sluta arbetet ännu, för
dä ha inte ringt mareklókka”. Mare-ringning,
f. id. Sk.
Mare rókk, m. stjernbilden Orions bälte.
Sk. (Ox.,Ing.). D. d. Marie-rok, Marri-rok, id.
Finis-makk, m. ett slags masklarv, som
krälar hoptals. Dl. (Elfd.).
Fisk-makk, m. metmask. Ö. Dl.
LyS-makk, m. lyskmask. Ö. Dl.
Makk-bett, n. ormbett. Öl.
Makk-far, m. ref-orm. Ö. Dl.
Makk fre-kallär, m. pl. eg.
mask-frö-karlar; ett slags syra: Rumex domesticus.
Ö. Dl.
Makk-knaul (pl.-är), m. maskknöl under
boskapens hud, der styngflugan lagt sina ägg.
Dl. (Elfd.). Makk-knåil (pl.-är), m. id. Mora.
<poem>
Makk-stungen, adj. maskäten. V. Dl.
Mark-smugen, Vg.,ög.; mark-stukken, Dls.,vg;,sm.;
mark-stongen, Nb.,vb.,ög.; makk-jetin, id. Ö. Dl.
Isl. mađk-smoginn; n. makke-smogjen, id.
Marka-skal, n. snäckskal, snäcka.. Ög.
Marsk-skal, n. Hs.; mask-hus, n. id. Ul. S. skal 1.
Mark-åt, n. coll. alla slags stingflugor, som
under den varma årstiden besvära kreaturen.
Vl. (Fryksdalen).
Met-mark, m. metmask; mask som nyttjas
till agn vid mete. Vb.
Nos-mark, m. ett slags tvåvingad insekt
(Oestrus ovis) som lägger sina ägg i
näsborrarne på fåren. Ög.
Märke, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) märke.
Märse, n. id. Hs. (Db.); 2) större sår. Då
någon slagit eller huggit sig och fått ett större
sår, vill man ej nämna det onda vid namn, utan
säger allenast: ”hans märke, te säja, va så eller
så”. Man förmenar att såret eljest svårare
skulle läkas. Sm. Fsv. mærki, mærke, merki,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
