- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
475

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NÅD ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nåda, v. n. 1 göra lögn, stilla, invagga (barn)
i sömn. ”Nåda barn”. Ög.,ul. , id. Fsv.
nada, id.; deraf onadha, v. a. oroa. S.S.
1, 10; fn. náđa, v. a. skaffa ro, förpläga.

Nådig, adj. l)lugn, stilla; som sofver lugnt;
ej otålig; om barn. ”Nådigt barn”. Vm.,ul.,
ög.; 2) god. ”Dä va inte nådigt”. Ög. Fn.
nádugr, lugn, stilla; d. d. nådig (Mlb., DL.
372); fsv, naþugher, naþogher, nådig.

Nåsam, adj. rolig, nöjsam. Dl.,vm. (Herv.Id.).

O-nadoter, adj. otålig. Fl. (Pargas).
O-nadugur, (- - ͜ ͜), adj. vanartig. N. G. Unau,
adj. ostyrig; t. ex. om en häst, som är
förspänd och ej står stilla. Bhl. Onådi, adj.

svår, opassande. ”Dä va inte onådit”. Ög.
Fsv. o nadogher, adj. orolig. Kg. St.; n.
onådig, vred, uppbragt; orolig. Jfr onardugur.

U-nå(d)sam, adj. knarrig, kinkig. Hs.(Db.).

NÅD 2, s. noa 1.

NÅEN, s. nåken.

NÅ-HÄNDELIG, s. na 1.

NÅIĐÄ (def. ndiđ’n), m. eld som upptändes i
skogen om vintern vid skallgång, då man gör
hägnader eller der öfvernattar för att afhemta
hö från höbodarne. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.)

Nåiđ·fäste, n. stången som håller fast
nåi·kabben. Dl. (Åsens by i Elfd.).

Nái·kabbe, m. stock som användes till en
náiđä. Ö. Dl.

NÅIJA, v. a. fornicari. Ög. (Ydre).

NÅK (nåkänä, nåkäst), adj. 1) njugg, karg,
som gifver liten tillgång. ”Ja ha nåkt óm tomä”,
ondt om tid. ”Nåkt óm mat’n”; 2) dålig. ”Nåk
mat, kniv”. ”Hä jär nåkt ä slag”, det är en
dålig sort; 3) illasinnad, föga ansedd. ”Nåk’n kar”,
dålig karl; 4) svag, illamående, sjuklig. ”Jig
jär nåk i dag”. ”Nåk dill förstånnä”, som har
svagt begrepp. ”Nåkt minn”, svagt minne. ”Nåk
dill hels’n”, sjuklig. Vb.,Jtl. Någg, adj,
sjuklig, fattig, svag i göromål. Hs. (Db.,Bj.).
D. d. neg, knapp, ringa; svag, skröplig; fn. hnöggr,
hnokinn, nedböjd. Jfr nägg.

NÅKA, nåkas, nåkk, nåkkas</i>, s. na 1.

NÅKEN el. nåkar (pl. nåklä, nåkre, någli el.
nåli), pron. adj. någon. G. Någär el. nån (n.
nođ, pl. nogä), Dl.; nagän el. nagar (n. nagä),
Vb. I andra mnnarter nåen el. nån (n. nået,

pl. nåra), Sk.,sm.,bl.; nagen el. nan (pl. nagär).
Vb.; nån (, ), Hs. (Db.); nån (n. nođ; pl.
nogä), Dl.; nan, Fl. (Öb.); nåken, nåen (n. nåket,
pl. nåa), id. Sm. Fsv. nakar, nakvar, nokor,
noquar, nequar; fn. nakkvar, nokkurr, nökkurr,
nekkverr, id. Jfr Rdq. 2, 513.

Nain ting, någonting. ”Int nainting”,
ingenting. Fl. (Nl.). Nanting, Fl. (Nerpes).

Nan-sinn, adv. någonsin. Vb. Nantin, id.
”Int nantin”, aldrig. Fl. (Öb.).

Nogum-stas, adv. någonstädes. Dl.
Nånstans, nån-stäns</i>. Svea-, Götal. Fsv.
nokorstadz. Didr. af B. 129: 11.

Nåe-les, nå-les, adv. någorledes. S. Sk.
Fsv. nokraleþes. SML.

Nås’nd, adv. någonsin. Dl. Nåss’n, id.
Hs. Fsv. nakatsin, id. Alex. M.

NÅKK (pl.-er), m. framskjutande stock öfverst
på en ryggås. Dl.(Elfd.).

NÅKKA, v. n. 1 flytta sig litet. ”Nåkka på
de”! flvtta dig litet! Sm.

Nåkka, f. hårsmon. Sm.

NÅKKE (pl. nåkkar), m. spindel: aranea. När
ett barn fäller en tand, kastas han i elden,
under framsägande af dessa ord: ”nåkke, nåkke!
ge mej en bentann för en galitann”. Eljest tros
ej barnet få någon tand igen. Nk.,sk. (Onsjö).
Nåkk, m. id. Fl. (Ingo). I Sm. och Bl. säges
ock lókke, som är den ursprungliga formen.
”Lókke, Lókke, ge mej en bentann! här har du en
gulltann”; eller ”Lókke, Lókke Ran, ge mej en
bentann för en gulltann!” Lókke var eldens
gud (fn. Loki) och detta bruk härrör från den
urgamla eldsdyrkan. Jfr låkke.

Nåkka-snar, n. spindelnät. Sm.(östra, S.
Vedbo, Uppv. m. fl.). Nåkk-nät, n. id. Fl.
(Ingo i Nl., Nerpes i Öb.). Lókka-snar,
lókka-nät, n. id. Sm.,bl. Lókkarne anses
derstädes för heliga och då man vill förstöra lókkar
och lókkanät sker det alltid genom att kasta
dem på elden, för att förekomma all deraf
härflytande förgerning eller olycka.

NÅLIGA, adv. nästan, något när. ”Nåliga god
ä han. Dä går nåliga bra”. Kl. Fn. náliga,
nálega, adv. nästan; fsv. nalkan, id. S.S.
1, 108, 230; 3, 64; fht. nâhlîhho, id.; nâh, adv.
nära, nästan (Graff 2, 999, 1003).

NÅL-KUPPÄ, s. kuppä.

NÅL-PUTA, s. puta 1.

NÅL-SKE , f. nålskida, ett slags nålhus;
deraf nål·ske don, n. V. Dl. (Floda). Fn. nál, f.
nål. Jfr nal.

NÅMA, v. n. 1 otydligt erinra sig. Hs.(Bj.).
Jfr nimma.

NÅP, s. nappa.

NÅPA 1, v. a. 1 1) forsöka att nå eller
vidröra något; t. ex. om små barn. N. Hl.; 2)
med krok elier klynga draga till sig grenar,
afbryta bärklasar o. d. Ög. (Ydre). N. nåpa.
Jfr nappa.

Nåpa 2, f. 1) krok att draga något till sig med;
2) liten klynna, hvarmed körsbär kunna afnypas
eller nedtagas. Vg.,sm.

NÅPA 3, s. nopa.

NÅPPA, nåppla, nåppra, nåppäs</i>, s nappa.

NÅR, konj. när. Mycket allm. Naur, id. N.
Sk. D. når.

NÅRKA, v. n. 1 snylta, snoka; om personer,
som objudna eller oanmodade infinna sig der
gästabud hålles eller der dryckesvaror säljas för
att möjligen få en släng af slefven. Fl.(Ingo).

NÅ-RÅDIG, adj. slug att finna sig; som vet
att göra gagn af det som ingen trott vara till
nytta. ”Jag skulle vara nårådig, men ja gjorda
mej galet råd. Nårådig i sitt företagande”.
Sdm.,ul.,vm.

NÅSAM, s. nåd 1.

NÅSKIG, noskig, adj. snuskig, osnygg. Ul.,
sdm.,vm. Lapp. nueske, id. Jfr naskug.

NÅSTER el. näuster (def. näustre), n.
båthus, hus för större båtar, både för sommar och
vinter. Jtl. Båt·’åjs, n. id. DL (Mora). Fn.
naust, n. ett hus eller skjul vid sjön hvari fartyg
och båtar stå om vintern; naust-hús, n. id.; n.
naust, n. id. Jfr lt. navis (euphoniskt, i st. f.
nâu-i·s), f. fartyg. Det oorganiska tillägget i
finnes ej i sammans, nau-fragus jemte ättlingar,
äfvenså i nauta, m. hvilket man plägar anse
såsom sammandr. af navita. Fht. nâwa, f; mht.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:35:25 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free