Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PIP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pive, f. Sk.; pöjpa, f. Vb. Fsv. pipa, f. pipa,
blåsinstrument; fn, pipa; ns. pipe; nht. pfeife;
fht. phifa.
Hugg-pipa, f. järnredakap, hvarmed man
hugger hål i läder, såsom sko- och sadelmakare.
Hugg-stammp, m. id. Sm.
Piba (ipf. peb), v. n. pipa. Bl. Piva (pev),
id. Sk. Piip (ipf. pep el. pipä), v. n. 1)
blåsa i pipa, hvissla. ”Getarn pipä heelä väjen
han for”, vallhjonet blåste på sin rörpipa hela
vägen der han framgick; 2) qvittra (om
småfoglar); 3) qvida. ”Bånä låg å pep heelä natta
ti tullä”, barnet låg och qvidde hela natten i
vaggan. Vb. Fsv. pipa, v. n. blåsa på pipa.
Alex. M,; n, pipa; ns. pipen.
Pibe-hoed, pive-hoed, n. piphufvud. Sk. D.
pibe-hoved.
Pibe-rak, n. 1) tobaksaska. Pive∙rak,
pive-skrap, n. Sk.; pipe-rak, n. id, Nk.; 2) fusk,
lappri. S. Sk.
Pip. n. 1) eg. qvitter. Allm,; 2) pjunk.
Vb. m. fl.
Pipar, m. pipare, pipblåsare,
klarinettblåsare; musikant. Vb. N. pipar; ns. piper.
Pip-dån (el. pip-tå), f. Galeopsis Tetrahit.
Sm, m. fl. Äldre namn; nu vanligen öfversatt:
blind-nässla. Dyn är ett forngermaniskt namn
på nässla; υν hos Dioscorides i Dac. Jfr
Fries, bot. utfl. 3, 221.
Pipe-lisa, f. liten kinkig, gråtig flicka. Sk.
Pipe-sill (pl.-er), m. liten kinkig gosse. Sk.
Pipe-skullt, m. 1) piphufvud. Vg.
(Vartofta); 2) vanligt öknamn på seminarister.
Skullt, m. id. Vg. S. skóllt.
Pip-haus, m. piphnfvud. Vb.. S. hös.
Pip-lekare, m. organist; skämtsamt. Sm.
Pip-móssa, s. mos.
Pip-nubb (pl.-ar), m. tobakspipa med
mycket kort skaft. Götal.
Pip-påter, f. pl. tobaksaska. ”Ge mej
pip-påterna!" Sdm.
Pip-rens<i></i> n. tobaksaska, utrifven ur en pipa.
Vg. (Flundre h.), sm. Af sv. rensa, v. a.
Jfr ur-rev, ur-pill.
Pip-rensare, m. 1) eg, (såsom i riksspr.),
redskap, hvarmed pipskaft rengöras; 2) fig.
(för användningen) Calamagrostis silvatica. Sm.
(Femsjö).
Pip-skrap, n. i. q, piprens. Sm.
Pip-smakk, m. pipmunstycke. Sm. (Uppv.), bl.
Pip-sör, f. Galeopsis Tetrahit. Hs. (Bj.).
Benämningen deraf att dessa blommor pipa,
när man blåser i dem.
Päip-styvlå, f. läderstycket af
pipsnuggeskaftet. S. G.
Päip-våna (el. päip∙vauna), f. metspö. Nb.
(Ö.Cal.). S. voner.
Rä-pipur, f. pl. eg. rörpipor:
Calamagrostis. Dl.
Styvle-päipå, f. (skämtvis) pipa med
slangskaft (hvilket liknar ett gammalt stöfvelskaft
fullt med veck). G.
Tö-väders-pipa, f. kallas det när det
hviner i kakelugnen eller annan eldstad, hvilket
pipande tros bebåda töväder. Vm.(Norbergs s:n).
Änga-pipa (pl.-per), f. Angelica silvestris.
Sm. (Femsjö). Användes till hvisslepipor. S.
tjuta,<sc></sc> f.
Piska på, v. n. 1 skynda på; färdas, gå
fort. ”Bia lite å piska ej på så fort”; Sm.
(Vestbo).
Blå-piskad, p. p. 1) som fått blodvite genom
stryk; 2) säges om hårdt skummad mjölk. Sm.
In-piskad, adj. illistig. ”I. skälm”. Allm.
Ut-piskä, adj. i grund förderfvad. Vb.
Pisli(g), adj. halfsjuk; mager. Bl.
(Mörrums socken).
Ko-piss, s. ku.
Pisse-bókk (pl.-ar), m. som pissar i
sängen om nätterna. Sm.
Pisses-håld (el. pesses-hålđ), n. förmågan
att återhålla pissen. Fl. (Nl.).
Pisse-knagg, m. vagel på ögonlocket. Sk.,bl.
Pisse-re(d)e, n. pisseredskap: genitalia. S.
Sk. Pessane, n. id. Vg.
Pisse-ruska,<sub></sub> f. förklenlig benämning på en
qvinna. Ög. (Ydre).
Pesse∙stut, m. en som väter under sig i
sängen. Vg.
Pessing el. pissunge (pl.∙gar). m. pissemyra,
ettermyra: Formica rubra. Hs.
Piss-möurs-kóddå, piss-möurs-tunno, f. ägg
af ettermyran. Fl. (GK., NK.).
Piss-väska, f. fruntimmer, som brukar väta
under sig; 2) omogen, näsvis och oskicklig
flicka. Svea-, Götal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
