- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
520

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ra(d)-li(g)e-bas, adv. rakt fram. "Dä ä
raliebas sóm man kan pege mä en snärt". Sk.
(Ljunits h.).

Ra-gillja, f. lång, oredig historia. Ul.


RAD 4, m. vagnskorg med lösa sidobräder att
deri forsla gödsel eller grus; förekommer
vanligast blott i samtnansättn. dyng-rad, m.
dyngvagn. Vm.,ul.,sdm.; lång-rad, m. id. Sdm.
(Södertörn). Rader, n. id. "Ett rader att köra
gödsel mä", Ul. D. d. râe (pl. râer),
undervagn utan hjal; fe.,fht. rad, n. a) hjul; b) vagn;
lett. ratti, vagn; skr. och zend. ráta, m. kärra
eller vagn (rullande vagn, enl. Benfey 2, 306);
hindost. rat’, vagn med fyra hjul för personer;
beng. rat’, id. Jfr reda 2, som är beslägtadt.

RADA 1, v. a. o. n. 1 prata mycket utan
sammanhang, berätta en hop saker. Rada ópp, radda
ópp
el. raa ópp, v. a. läsa upp ord från ord ett
långt stycke. "Han rada ópp både sannt å
osannt". Radda på, radda ur seg, fort och
tanklöst uppläsa ett stycke. Allm. Fn. ræda, v. a.
tala; n. radda, v. n. prata, sladdra; fht. rediôn,
redôn,
tala; nht. reden; nfris. reedje; skot. rede;
moes. rodjan, id.

Radda 1, f. långt tal, vidlyftig och oredig
berättelse; lång saga, historia. Sm., sk. Rae,
pl. sqvaller. Hs. (Db.).

Rädda 2, f. pratsam qvinna. Sm. (Östbo).

Radder, m. den som uppläser eller
omtalar en lång saga eller historia. Sm.

Rad-dänga, f. lång ramsa. "Hon räkna
ópp en lång raddänga". Sk.


RADA 2, s. råða, rad 2.

RADD el. radde, m. 1) torktrasa; 2) trashank.
Hl. N. radd, m. skälm, dålig menniska.

RADDA, s. rad 3, rada 1.

RADE, m. liten strandfogel, som ropar
"tja-vett"! G. (Heligholm).

RADT, rafaren, rafängd, ragent, rahändt,
ravändt,
s. rad 1.

RADÄ, m. 1) skelett af djur; deraf
rams-radä, s. ramn; 2) kärnhuset i ett äpple (hvad
som återstår sedan den yttre beklädnaden är
borta). G. D. rad, lenrad, skelett; dødningrad,
m. benrangel (efter en död menniska). Jfr ra 2.

RAE, s. rada 1, rär.

RAFFLA 1, 1) v. a. 1 a) skrapa ut någonting,
medelst skrapning jämna något som är ojämnt.
Sdm.; b) gifva stryk. "Ja rafflade ópp honom".
Sm.; 2) v. impers. starkt rifva i halsen, t. ex.
om någon dryck. "Dä rafflar i halsen". Götal.
Fn. hrafla, skrapa samman.

RAFFLA 2, v. n. 1 storprata, skräfla, prata
dumheter. Sm. (Östbo). Ravla, v. n. 1) id. Vg..
sdm. Ravlå, id. Åland (Kökar). Raväl (ipf.
ravlä), id. Vb., nb.; 2) läsa fort och otydligt.
"Ravla över". Sdm. Jfr rabbla.

Raffla, f. skräfla, storpratare. Vl., vg.
Raväl, m. id. Åland. Lt. rabula.

Ravel, n. 1) prat. Vb.; 2) något som är
dåligt, drafvel. Sm.


RAFFSA, v. n. o. a. 1 göra något hastigt,
ovårdigt, vårdslöst; skrapa i hop. "Raffsa i hop
höet". "Raffsa te se", snatta. Allm. N. rafsa.
S. rappa.

Raffs, n. hastigt och vårdslöst göromål, Ög.


RAFFT (pl.-er), m. 1) sparre hvarpå taket i
en stugbyggnad hvilar. Ög. (Gullbergs h.), hs.,
dl. Rappte (pl. rapptär), m. Dl. (Elfd.); rafftä,
m. id. Dl. (Mora); 2) stänger att vid taktäckning
lägga under halmtak, och hvarpå halmen lägges
och fastbindes mod spröt och vidja. Allm.
Bjurås (pl- bjur-äser), m. id. Sm. (Östbo, Vestbo
Vestra h.); buräse,n. collect. id. Vg.; 3) takved,
långa smala trän, som brukas till halmtak och
hänga öfver ryggåsen jämnlöpando med
sparrarne. Allm.; 4) lång käpp, tjockt spö. Sk.,
hl.,bl.,sm. Fn. raftr, m. stång, sparre; rapir,
m.; n. raft, f. sparre, bjelke, hvarpå taket
hvilar; raft, m. käpp; stång; sparre; läkte; d. raft,
sparre, läkte; fht. râfe. râvo, m. sparre; swz.
rafe el. rafen, m. f. taksparrc (Stalder 2, 254);
schwab, raf el. räfen, m. sparre, taksparre
(Schmid, 421); bay. rafen, m. id.; e. rafter,
sparre; fe. râfter, bjelke.

Böne-rafft, m. bönekäpp. Hl.

Met-rafft, m. metspö. Sm.,bl.,hl.
Mede-rafft, m. Sk.(Ing.).

Pile-rafft, m. pilekäpp, käpp af pilträ. Sk.

Raffta, v. a. 1 påbinda takrafft. Sk., hl.
E. raft, v. a. läkta..

Räffte, n. collect. takstänger under näfver
eller halm på tak. Vg.

Tak-rafft, m. långa käppar, som läggas
öfver takhalmen, jämnlöpande med läktena, och
med hillingar (═ virer, Sk.) fastbindas vid
desamma för att sålunda fasthålla halmen.
Täkke-käpp (pl.-ar), m. id. Hl.; täkke-käpp,
m., täkke-rafft, m. id. Sk.


RA-FRAMM, ra-hall, s. rad 3.

RAGA 1, v. n. 1 ragla. Vg. Raga (ipf. o.
sup. raga), id. "Han gikk å råga kring gólvän".
Vb., åm. Rangäl (ipf. ranglä), id. Vb. Raigla,
v, n. 1 gå osäkert. S. G. Raga ómkull, v. n.
ramla omkull. Raga ner. v. n. ramla ned. Sk.,
hl. N. raga, ragla; gl. sv. raga, id. Kyrkbib.
(Es. 29: 9); isl. ráfa, v. a. n. vackla, gå med
vacklande gång. Isl. Bib. Harmagr. Jerem. 4, 15.

RAGA 2, m. 1) lång och smal trädtelning; 2)
2) ett lutande förtorkadt smalt träd. Vb. Jfr
nfris. rag, adj. hög, rak (Outz. 273); mht ragen,
v. n. eminere; nht. hervor-ragen; d. rage frem.
Jfr raka 3.

RAGATA 1, 1) v. n. 1 bullra, fora oväsen,
väsnas, fara bullersamt fram. Ul., g. Ragasa, Fl.
(Pargas); ragaste, id. Sdm.,ög.; 2) v. a. bortjaga,
köra ut. Rosl. (enl. Ihre, D. L.). Jfr n. ragat,
n. bortjagning.

Ragata 2, f. stygg och trätgirig qvinna;
skojaktigt, liderligt fruntimmer. Allm. Ragatta,
f. id. Sk. Jfr it. ragazza, f. flicka, piga.

Ragatte-pakk, n. dåligt, liderligt följe.
Ög. (Ihre). .

Ragāter el. ragat, m. skojare; oländig
krämmare, som stryker landet omkring med
tråd, häktor o. d. Sm., vg.


RAGG, m. & n. 1) eg. bockars och getters hår;
2) grof ull. Svea-, Götal.; 3) den längre
stubben på en äng, utvisande skilnaden mellan
lieslagen. Åv-ragg, m. id. Vm.,ul. Fn. ru, n.
ull. Jfr håvde, sid. 277.

<poem>Ragga 1, f. osnyggt, elakt fruntimmer. "Dä
ä sjelva ragga". Sm. .

Ragga 2, v. n. 1 gå oborstad, osnygg, med
okammadt, hängande, utslaget hår. "Gå å
ragga". Sm.

Ragg-fus, n. groft gärn eller tyg af sträf
ull eller blånor. Fl. (Ing.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:26:26 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free