- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
526

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RAS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RAS-VULN, adj. ofantlig, särdeles;
tilläggningsord för att uttrycka en hög grad. "Han
ä ras-vuln te vara tung den här stenen. Dä ä
ras-vule te vara kallt". Nk.

RAT, n. 1) skräp, affall, i skogen liggande
qvistar, ruttnade träd och stubbar. "Hä ligg fullt
vä rat å gval i skogjen". Nb.,vb.jtl.,hs.; 2)
as cadaver; benrangel. Fl. (Pargas). Råt, n.
as. Dl. Fn. hrat, n. steu, kärna i bär; n. rat,
n. skräp, obetydliga ting; jfr ns. raten, v. n.
ruttna (B.W.B. 3, 438).

Ratet, adj. skräpig. Hs. (Db.).

Rat-full, ratsam, adj. som ratar;
förmäten. Sdm.

Ratri, n. skräp, odugligt ting. Jtl. N.
ratri, n.

RATTAS, v. d. 1 småtorka. "Vägjen rattas.
Dä har rattats bra på vägjana. Dä ä mullet
vär; dä tjenar nókk inte att hänga ut klärna, de
rattes inte nå’d i da". S. Sk.

Ratted, adj. 1) upptorkad; om väg. "Vägjen
ä ratted"; 2) delvis torr; om tvättade kläder.
"Ja undrar òm dä bler nået rattet i da". S. Sk.

RÄUAR, adj. stående; om hustak, plog och
räfsetänder. S. G.

RAU(D), adj. röd. Röu, Vb.; , Hs. (Db.);
rođ, id. Dl. Fsv. röþer, rödher; fn. rauđr; n.
raud; fht. rôt; fsax., holl., ns. rood; d. rød; nht.
roth; fe. reâd, reód, rud; e. red; lit. rudas;
lett. ruds; moes, rauds; lt. ruber; gr. ἐρυϑϱός:
pers. ruden; skr. rohita.

Raude, m. ägga·gnla. S. G. Röe,
ägge-röe, m. M. G. (Atlingbo); rauma, -n, id. N.
G.; röbólle, m. Vl.,vg.; ägge-blomme, m. id.
Sk. N. raude, m.; isl. rauđi, m. id.

Raud-trässlå, f. ett slags skogsfogel. N. G.

Raulett, el. ru-lett, adj. rödlett,
rödblommig. "Flikka jär rulett". Vb. Fn. rauđleitr;
n. raudlaitt.

Re-lätta, v. a. 1 rödfärga. Hs. (Db.).

Ro, n. rodnad på himmelen före eller efter
solens upp- och nedgång. Dls. Råne, m.
rodnad. "Der va en sådan råne, der solen
gikk ned". Sm. Måra-rö, n. morgonrodnad;
afta-rö, aftonrodnad. Ög. (Ydre). Fn. rođ, n.
rodnad. "I solar-roð", vid första
morgonrodnaden; d. røde, rodnad, i sammans. aften·,
morgen-røde.

Rog, adj. rödaktig, ej fullt röd; ungefär
samma färg som räfven har. Vb.

Ruddmä, in. rodnad (på himlen eller
ansigtet). S.G. Rudi, m. id., mórón-rudi,
kväll-rudi. Sdm. Fsv. ruþmi, rudmi, m. rodnad.
S.S. 1, 215; fn. rodi, morgonrođi, kveldrođi.

Rugga, f. brand i säd, frätande röd färg
som sätter sig på säden. Hs. (Bj.). Riqga,
f. id. Hs. (Db.).

Ruud, adj. rodnande, rödlett. Vb. Fn.
rjođr, rödlett.

Rydä, v. n. rodna. G. Roðn, Dl.; rödna,
id. Götal. Råa el. rua. v. imp. rodna. "Dä
ruar på himmeln", himlen blir röd. Vg. (Skarab.).
Röna, inchoat, bli röd; om frukt. Vg. (Skarab.).
Fsv. rudhna, v. n. rodna. S.S. 1, 96; riuþa
(ipf. röt), blodfärga. UL. M. B. 23: 2 "at
rinnandæ bloþi ok riuþændæ sari". VGL, II.
Dr. B. 3 "at þu röt hanum oð ok aeg"; fn.
riođa (pr. rýđ, ipf. rauđ, sup. rođit), v. a. a)
göra röd; b) blodfärga; ruđa, rođa, id.

Rud-mört el. rude·skall, m. sarf:
Leuciscus erythrophthalmus, L. Sk.

Ryddma, v. imp. 1 blifva rödt. "Hä
ryddmar". S. G. Jfr rydä.

Råda (ipf. o. sup. råda), v. imp. vara röd
rodna; om morgon- och aftonrodnad. "Hä råda
för sola", det rodnar för morgonsolen, solen
går snart upp. "Hä råda ätter sola". Vb.
"Hä rådar så på himiln: hä blir stórm", Fl.
(Nl.). Ruda, id. Fl. (Öb.). Råkka. v. n. 1
råkkas. v. d. 1, id. "Dä råkkas", himlen är
röd, det bådar godt väder. Hs. N. roda v.
n. se röd ut. "Sola röda ni fjella"; fn. roda, v. n.

RåÐ-styrta (pl.-tur), f. eg. rödstjert; ett
slags humla: Bombus lapidarius. Dl, (Elfd.).

RåÐ-sukkur, s. sókk 1.

RåÐ-tådå, s. tåđa.

Råkka, f. 1) rodnad på himlen. Hs. (Db.);
2) rost på säd. Rålka, f. id. Vb. Fn. ryđ, rost.

Råne, m. rodnad. "Råne på kinderna". Sm.

RöÐ, n.? rodnad; om kornax, som börja
rodna, ett tecken till snar mognad. "Kornet
ålld å kummå i röð". Dl. (Elfd.). "Rågen står
i rö", säges när rågstrået efter blomningen
antager en rödlett färg. Vg. "Kornet går i
röe". Sk., hl. Rönn, f. "Kornet står i rönn".
Sm. D. "Bygget står i røde", id.
Röd·arve, m. Anagallis arvensis. Sk. D.
rødarve.

Röda strand-blomster, n. pl. Lythrum
salicaria. Krópp, m. id. Sm. (Femsjö).

Röda liljor, f. pl. Primula farinosa. Sk.
(skogstrakter). Mel·ört, f. id. S. Sk.

RÖd-bakksa, f. räf. Bhl.

Rö(d)-bena, f. Polygonum lapathifolium. Nk.

Rö(d)-bo, m. ett slags syra; Rumex. Sdm.

Röd-båll, adj. rödblommig på kinderna. Sm.

Rödden (n. röddet), adj. rödaktig. "Fåret
ä så röddet". Sk., hl. E. ruddy; pol.
rudawy. id.

Rö-draget, adj. (om oxe eller ko),
hvilkens hufvudfärg är röd med en hvit strimma
långs ryggen. S. Sk. D. røddraget.

Rö(d)er-söndag, m. 1) näste söndagen
efter påsk. Vg. (Vadsbo). Först då ansågs
fordom fastan vara slutad och man fick äta kött.
Jfr hvit-söndag; 2) Trefaldighets-söndag, då
qvinnorna klädde sig i röda kjortlar. Sm. (Vestbo).

Röd-fikor, f. pl. röd Trifolium. Dl.

Röd-kólla, f. röd klöfver; Trifolium
pratense. Götal.

Röd·kulla, f. Odontites. Ög.

Röe, m. blodet af slagtkreatur. "Röen å
studen, svinet. Ta vara på röen". Sdm.
(Ornö). Ryd, m. id. G. Rådda, -n,</i> m. blod
af en sjelhund. Åland (Kökar); deraf rodda,
v. a. 1 såra något vildt djur så att blodet
rinner. Sdm. (Ornö). Fn. rođra, f. blod (eg. af
offerdjur); ryss. rudá, blod; skr. rudira, n. id.

Röd-tjuksa, s. en·skrika, under skria.

Röd·klätt, m. Centaurea Jacea, men mera
sällan, ty detta namn tillägges vanligen
Agrostemma Githago. Sm.

Rö-fino, f. mört: Cyprinus rutilus. Fl. (K.}.

Röj·for, f. lafskrika: Garrulus infaustus. Ul.

Rö-frasi(g), adj. rödfläckig i ansigtet. Ög.,sm.

Rö·gjäred, adj. (om oxe eller ko), som är
röd, med en hvit strimma från ljumsken upp
till ryggen. S. Sk. D. rødgjæret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free