Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLÄG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härledning af dess forna användande till
sänghalm för dess mjukhet och söta, döfvande lukt
eller till prydnad för dess fina gulgula blommor.
Deraf dess äldsta nordiska namn slägfrid (frilla),
af alla äldre öfversatt med frillogräs och
säng-säma, f. säng-prydnad. Bruket af denna växt
till golf och väggprydnader samt i vaggor är
ganska allmänt under sommartiden, särskilt i
Sveal. I medeltiden kristnades örten till J. Mariæ
sänghalm (liksom i öfriga språk, t. ex. e. Our
Lady’s Bedstraw). Men de äldre äro, ehuru mindre
allmänna, icke ännu utdöda i folkspråket. Sedan
man förlorat minnet af slägfrids betydelse,
härledde man ordet af slagsmål, hvaraf sägen upp
kom att hon förorsakar slagsmål. "Om den
blommande örten kastas mellan tvänne trätande
personer, skall trätan icke kunna slutas utan
slagsmål" (Retzii fl. oec. 1, 280) och till samma
betydelse ville man äfven hänföra det skånska
villoreda {ville-raje), af rede, bädd, bale, som
egentligen är hvilo rede. Med hänseende till
benämningen släg·frid synes troligt, att örten har
blifvit använd af frillor för att locka till sig älskare.
Fsv. slokifrilla¨, f. frilla. VGL.; fd. slökæ frith,
sleke frith; d. slegfred, id,; gl. sv. (Frankenius,
Bromel) frille-gräs, guul·mådre, J.Marie
senge-halm</i>. Ett gammalt svenskt namn är bytte-gräs.
Ännu begagnas af allmogen1 örtens blad lill
byttors rengörande. Växtens isl. namn är mađra.
SLÄGGA, s. slogga.
SLÄGNA, släjna, s. sla.
SLÄIA (pl. släiur), f. slån: Prunus spinosa.
Släiu-tyrni, m. id. G. Fht. slêha, f.; ns. sleë;
nht. schlehe; holl. slee; bay. schlêh; fe. slâge,
slag, sla; e. sloe; gl. sv. (Tillandz) slaan, slåbär;
e. dial. (Lancashire) slaigh el. sleawgh; d. slå;
nht. schlehendorn; holl. sleedoorn.
SLÄKE. f. hafstång: Fucus vesiculosus? L. G.
Släkka, sjö-släkka, f. Ul. (Rosl.); slake, f. id.
Öl. Namnet släke torde rättast föras till
Ceranium och Polysiphonia. E. sloah, "a maritime plant".
På andra ställen kallas Fucus vesiculosus höter,
Sveal. klöder. Sk., svin-tång, Bhl. (Marstrand).
Gl. sv. (Bromel) höter, tang.
Släk-dye, släk-döju, m. den sträcka af
hafsstranden, der släken drifver i land. G. Jfr dya.
Släkä-ryg, m. rågbrodd, som växer efter
gödning mod släke. Släko-bródd, m. id. När
får om hösten beta en sådan rågbrodd, blifva
de rusiga och falla ofta omkull: deraf om en
rusig karl: "hann har varit på släkärygi". G.
Släämt (ipf. o. sup. ä), v. n. freqvcnt. slå
till eller ifrån; om dörr, lucka m. m. som af
blåst eller storm slår till eller ifrån. Vb.
Släpa 2. f. en sådan flicka, som mycket talar
och är (i synnerhet utan mening) söt i orden;
inställsam flicka. Sm.
Släper, m. 1) smuler, falsk menniska. Jtl.;
2) en som är inställsam, kurtiserar. Sm.
Släput, adj. smickeraktig, osmaklig. Jtl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
