- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
689

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STRÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STRÄVA, v. n. 1 1) (såsom i riksspr.) ifrigt
arbeta, bemöda sig; 2) hålla ut, motstå.
"Góssen ä så sjuk, att ja tror allri han strävar
länge". Ög.(Ydre). D. stræbe, sträfva; d. d.
(Slesvik) stræve; n. stræva; fht. streban; nht.
streben; ns., holl. streven; e. strive.

Strävig, adj. 1) sträfsam. Sk.; 2) uthållig,
stark, kraftig, hård. "Strävig häst, planka,
stravigt klädes-tyg". Ög.,kl.; 3) besvärlig,
svår. "Denna vägen ä så strävig. Väglaget
ä så strävigt". Vg. N. stræven, sträfsam.

Strävigt, adv. mödosamt, tröttsamt, svårt,
långsamt. "Ha det strävigt" el. "vara strävigt
för", vara i små omständigheter. Vg.

STRÖ, <i>ströa, strö-boss, ströe, strö-fólk, -gods,
ströj, ströja, ströj for, ströning, s. stråi.

STRÖJ, s. straj.

STRÖJA, s. strupe.

STRÖK, s. strioka.

STRÖM-KAR(L), ström-stärk, strömt, s. strauma.

STRÖMMINGS-KARS, s. kasse.

STRÖPPLE, n. arter af fräken: Equisetum
limosum et fluviatile. Allmänt, särdeles i Göta-
land. <i>Ströppel, stróppel, ströppel-gräs, id.
Vg., dls. Strippel, m. Equisetum palustre. Sm.
Användes till strö under boskapen, hvaråt
måhända namnet. I Svealand säges vanligen
fräken, m.; deraf fräken-bóttnar, m. pl.
öfversvämmade stora kärrtrakter, tätt som säden på en
åker bevuxna med Equisetum limosum.

STRÖPPLING, s. stróppel 2.

STUBA, s. styva 2, under stuv 1.

a) STUBB (pl.-ar), m. 1) kort svans (på får och
getter). Get-stubb. Mp.; 2) öfverblifna
tobaksstjelkar vid snusmalning; 3) nedra afhuggna
ändan på en sädesnek. Sm.; 4) stumpar af gamla
gärdselträn (trolar); 5) don, garn att fånga
sjelhundar. Käut-stubb. S.G.

b) STUBBE (pl.-bar), m, 1) (såsom i riksspr.)
stamända af ett träd; 2) gammal gubbe. Sm. Stóbb, m.
stump, stycke af något. "Giv mäg stóbb trå (el.
trå stóbb)". Vb. Fsv. <i>stubbi, stubbe, m.
stubbe; fn. stubbr; d. stub; ns. stubbe; holl. stobbe,
id. Jfr fht. stumbal, truncus. I fsv. har
troligen funnits substantivet stumber, m. stam,
stubbe, hvilket ord synes vara alldeles detsamma
som det ljudsämda fn. stubbr . Detta stumber
står förmodligen i st. f. stumper af förlorade
starka verbet stimpa. Jfr stumble.

Stóbba, v. a. 1 rata (fodret); om kreatur. Sk.

Stóbbe-kniv el. stubke-kniv m. tälgknif.
Sk.,bl. Stob, m. Sm.(Hallaryds s:n).

Stubba·fälla el. stubb-fälla, f. 1)
svedjeland, der blott stubbarne återstå; 2) fälla,
som varit besådd med råg, hvilken blifvit
afskuren och stubben står okörd. Sm.

Stubba-gök, m. löjlig och besynnerlig karl.
Sm.

Stubbet el. stubbot, adj. 1) stubbig,
afstubbad; kort, liten; 2) snäsig. Sm. Fsv.
stubbuttur el. stubboter, trubbig. Vadst. Nunn.
bönb. s. 24. Tref. tidh. f. 150; n. stubben.

Stubbet, adv. 1) kort, vresigt; 2) illa,
dåligt. "Dä gekk stubbet för me". Sm.

Stubb-krok, m. plog, hvarmed säden
nedmyllas på svedjeland. Fl.(Nl.).

Stubb-rómped, adj. stubbsvansig. Ög.

Stubb·rosa, f. Lilium bulbiferum. Hs.

STUBBEN, m. def. på stubben. En qvarnsten
eller annan huggen sten säges vara tagen pä
stubben, då ådrorna stå rätt upp och ned, men
när de gå horisontelt, heter det att stenen är
tagen på flasken. Om träd säges: på agnen och
flasken. Sm.

STUDA-BATTING, -drätt, -yd, s. stut 1.

STUDENTER, m. pl. 1) (såsom i riksspr.); 2)
Lychnis chalcedonica. Sm. Gl. sv. (Tillandz)
studente-roser, id.; 3) frier: Pedicularis sylvatica.
Gran-frier, skog-frier, id. Sveal.; 3) Saponaria
officinalis. Sk.

STUDSA, s. stinta.

STUFFADER, stuffar, s. stor.

STUFFEL, s. stoffel.

STUFFLA, s. stoffla.

STUGA, s. styva 2, under stuv 1.

STUGU, s. stuva.

STUKA 1, f. liten förstuga i källare;
öfverbygdt förrum till källare; källargång.
Källare-stuka, potates·stuka. Sm.,ög.,vg. Fn. stúka, f.
a) rum, kammare; b) flygelbyggnad (Haid.); fsv.
stuk, stuga. Runurk. 1977. Jfr stuva.

STUKA 2. 1) adj. duglig, braf. "En stuka
kär" (hårdt k). "En stuka kniv". Stuke, adj.
id. Sdm.; 2) adv. bra. Ög.(Gullbergs h.).

Stuka 3, v. n. vara bra, riktigt, bastant.
"Dä der, dä stukär". Sdm.

Stuke, m. 1) flink, duglig, stark och
uthållig man. Sdm.,vg.; 2) dugligt, starkt
kreatur. Sdm.

STUKA 4, s. stulka.

STUKA 5, stuke, stukk, stukka, stukkel,
stukk-dråju, stukkla, s. stinga.

STūL (ipf. o. sup. stulä el. stult), v. a. 1)
stjelpa, hvälfva omkull. "Han stulä ómkull
bägarn". Vb.(Löfånger,Nysätra). Stul óp höv.
slå kullerbytta. Fl.(Öb.); 2) hälla ut, stjelpa
ned. Vb. Jfr stjelpa.

StuL-vänn (ipf. o. sup.-ä), v. a. o. n. 1)
omstjelpa, vända upp och ned; 2) slå
kullerbytta. Vb.

STULA, v. a. 1 hafva samlag med någon.
N.Hl.(Skällinge).

STULKA, f. flicka af omkring 15 år. G.
Stuka, f. id. Sm.,kl. Stulker, m. halfvuxen dräng.
Vg.(Kind). Fn. stúlka, f. flicka, ungt och
ogift fruntimmer.

STULLE, s. stor-fa.

STULLIG, s. styra.

STULLTA 1, v. n. vackla, gå lutande; om
gubbar och barn. Allm. Skot. stult, halta, linka.

STULLTA 2, f. liten flicka. Allm. Jfr tullta

a) STUMBLE (stummble) el. stummel, m. stubbe.
G. Stummän (pl. stummnär), m. Dl.(Våmh.);
stungän (pl. stungnär), m. id. Dl.(Elfd.)

b) STUMM el. stómm, m. 1) stubbe, trästubbe.
Fl.(Nl.); 2) stubb, de på marken qvarstående
ändarne af skuren säd eller slaget gräs.
"Hö-stòmm". Fl.,ög. Fsv. stumbli, m. stubbe.
GL.HL.; fht. stumbal; bay. stummel, m. id.; fsv.
stumn, m. stubbe, stam. SML.ÖGL.; fn. stofn;
n. stomm. Jfr stubb, stubbe.

Stomm-gärde, n. åkergärde, der säden
nyligen är mejad. Fl.(Ingo). Stumm-gärde, n.
id. Ul. Stomm-åker m. 1) id.; 2) trädesåker. Fl.

Stumble-kvast, m. grenig rot. N.G.

Stumble-tapp, m. pålrot. N.G.

Stumme, m. hässja på en åker att derpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free