- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
701

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SUR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SURRE, s. sul 2.

SUR-KULLOR, -lugga, -ländt, -mule, -mulen,
-pallt, -strömming, -täkke, ·vulen, -välling,
-ånned, s. sur.

SURRA, v. n. 1 1) (såsom i riksspr.) surra
(om flugor, spinnrock); 2) rumla, lefva i sus och
dus. "Surra å durra". Allm. Fn. suđa, v.
n. surra.

Surr, n. 1) eg. surrande. Allm.; 2) sorl. Vb.

Surrare, m. rumlare. Allm.

Surring, m. örfil. Kl.,bl. Jfr sutte, sutting.

SUR-TÄKKE, s. sul 3.

SURV 1. n. slarf, söl. Götal.

Surv 2, m. 1) slarfver, odugling. Götal.;
deraf brö-surv, m. odugling, som ej gör skäl
för maten. Vm.; 2) mängd, hop. "Hela
surven". Allm.

Surva 1, v. a. o. n. 1 1) trassla i hop,
sammanblanda, förvirra. Götal.; 2) gå
vårdslöst. Dls.

Surva 2, f. oordentlig, sölaktig qvinna.
Vg. m. fl.

Survel, m. oordentlig, mindre hyfsad
pojke. Allm.

Surrig el. survet, adj. slarfaktig,
smutsig. Götal.

SUS 1, m. gers: Perca cernua, Dls.(V.Ed).

SUS 2, s. su 1.

SUS 3, m. "Dä gjorde susen", det var
afgörande. Allm. Susidus, m. id. Vg.(Kåkinds h.).

SUSING (säusing, sajsing el. söjsing), m.
bukgjord. G. Jfr sejsing.

SUSKA, susker, suskelin, s. saska 2.

SUSKA, s. saska 1.

SUSSA, v. n. 1 sofva godt, slumra roligt;
mest om små barn. Sveal. Suss, v. a. lulla
(barn) till sömn. Vb. Holl. sussen; ns. susken
(B.W.B. 4, 1106).

SUTA, v. n. sorla, bullra, hålla oväsen;
bråka. "Fórsén suter. Dä suter i skogen". Vl.
Jfr sua 3.

SUTA, suten, s. syta 1.

SUTER (pl. suterer, def. sutera)? lögn, osannt
rykte. "Lägga hop sutera", smida ihop
osanningar. Kl.(N.Tjust).

SUTIS, adv. sakta, långsamt. G. Jfr moes.
sutis, adj. mild.

SUTT 1, m. en art groblad: Plantago
maritima. Sk. Sutt, som utgör en
hufvudbeståndsdel i det bekanta sältingsbetet, är måhända
ljudsämdt af sult. Jfr d. sylt, sälting.

SUTT 2, m. gosse. Hj.

SUTT 3, s. sud 1.

SUTTA 1, v. a. 1 1) skaka, rista. G.; 2)
sticka, kasta, gifva fart åt. "Sutta en sten.
Sutta hit mössa! Han kóm in te mej å gräla,
men ja tog å suttä ut’n". Svea.,Götal. Sytta,
id. Sm.

Sutte, sutting, m. örfil. Sm.,hl.


SUTTA 2, v. n. 1 springa. "Han suttade å
genast. Sutta på!" Sm.,vg. Af sv. skutta, v. n.
springa; roten är fsv. skioter, skjuter, adj. snabb.

SUTTA 3, f. liten (söt) flicka; vid tilltal. Sm.
Troligen af sv. söt, adj.

SUTTA 4, v. n. 1 söla, dröja. "Sutta inte
mä dä länger!" Sm. Jfr såta.

Suttel, n. söl, dröjsmål; vårdslöshet. Vg.

Suttla 1, v. a. o. n. 1 1) söla
tillsamman. Vg.; 2) fuska; 3) tala oredigt. Suttra,
id. Sm. Sottla, id. Fl.(Nl.); 4) söla, vara
vårdslös; 5) suttla bórt, supa upp, förstöra. Vg.

Suttla 2, f. qvinna som talar oredigt. Sm.

Suttle-makare, m. en som alltjemt
småsuper. Vg.(Elfsb.).

Suttler, m. 1) sölare; 2) en som talar
oredigt; 3) dålig handelsman. Sm. E. sutler,
markententare, hökare.

SUTTA 5, s. suga.

SUTTA 6, s. sua 1.

SUTTAN, sutti, s. siu.

SUTTEN, m. def. locknamn på en oxe.
Vg.(Vadsbo).

SUTAR, s. suđ.

SUV, m. 1) ett nppskrädf tjockt bräde till
tak: brädrygg på ett tak; 2) ryggen på en sy11.
"Skräd av suven!" Sm. Jfr sud 1.

SUVA, suven, s. suga.

SU-VARMT, s. siođa.

SVABB (ipf.-ä), v. a,, o. n. 1) slänga, kasta.
"Ho svabbä slörun midt i syna å mäg": 2)
sysslolös lufsa omkring; slurlva. Svabb, m.
slarfaktig menniska. Vb.

SVABBA, svabbed, s. skvabb.

SVABBA, s. skvimpa, åla-svabba (ål 1).

SVABBEL, s. skvabb.

SVAD, s. svärd 1.

SVAÐ, f. mindre dalsänkning af fuktig
beskaffenhet. Dl.(Mora, Elfd.). Svada, f. id.
Dl.(Järna). Fn. svađ, n. svađi, m. ställe hvarest
det är glatt och man har svårt att få fotfäste;
slipprighet (på is, smutsig eller fuktig mark).

SVAG, n. fördjupning, liten däld eller håla i
åkern; sumpigt ställe, lägre vattensjukt ställe å
marken. Ul. Svagd, n. Hs.(Bj.); svang, n. id.
Bl.(Östra h.). D. d. svak, id. Jfr <i>sviga, svika.

SVAGER, svaker, svagli, svakna, s. svika.

SWAIÐA, s. svida.

SVAIG, s. sviga.

SVAIP, s. svepa 1.

SVAJE, s. svee.

SVAJ-RUM, n. svängrum. Bl.

SVAKK, svakka, s. svika.

SVAKKEL·MAGAD, s. kvakkel-magad.

SVAL, sval·jord, sval·mark, s. svärd 1.

SVAL, s. svilla.

SVAL, svala, sval-drikkä, svale, svalet, s. svila.

SVALA, s. skvala.

SVAL-BLOMMOR, sval-blomster, svale nedan,
sval-ört, s. salu.

SVAL-BAR, s. svärd 1.

SVALKE, svalku, svalm, svalnas, svalu,
svalvuren, s. svila.

SVALL, -björk, -bräder, svalle, svallor, s. svilla.

SVALL-MóSSA, s. mos.

SVALT, s. svälta.

SVAMBLOT svambäl, svammäl, s. svimma 2.

SVAMMER (schvammer), m. humma. N.Bhl.

SVAN (pl. sväner), m. svan. Vg. Svana (pl.
svänor el. sväner), f. id. "E svana kóm midt åt
mäj; di ara svänera for åt hvar sia håll".
Ög.(Ydre). "Svanen har snö i stjerten", snart efter
svanens flyttning om senhösten kommer snö. Vm.
Fsv. svan, m. Alex. 6821. Med. Bib. 1, 259.
S. Bern. f. 135; fn. svanr; fe., d. svan; fht.
suan, suano; nht. schwan, id. Jfr skr. svan,
sonum edere.

Svane·dotten,<sub></sub> m. def. sista vårsnön.
Hl.,bhl. S. dott 1.

Svane-get, f. ett get-namn, med hänseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:41:48 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free