- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
703

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SVE ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVELA, v. n. 1 söla, dröja. G. Fsv. svela,
id. GL.

Svälen, adj. försumlig; som sölar. Ög.

SVELÅ s. salu.

SVEMLA, svemma, svemra, s. svimma 2.

SVEMMEL, m. dårrepe: Lolium temulentum.
Sm.(Femsjö). I anseende till växtens narkotiska
egenskaper är troligt att namnet härledes af
det i Småland och andra Göta munarter
förekommande svemma, svemla</i> el. svimla, svimma,
afdåna. S. svimma 2. I andra munarter kallas
örten <i>låsme, skädå, vild-pese. Gl. sv. svindel,
losta, hufvudbrylla.

SVEN (pl.-ner), m. 1) eg. yngling, ung ogift
karl; 2) tjenare. Allm. Deraf bo-sven, m.
bodgosse, bodbetjent. Hl.; brauđ·sven, m. brudsven,
som häller pellen öfver brudparet. Dl.(Våmh.);
fäste·sven, m. fästeman. Hl.; källar-sven, m.
marskalk vid bröllop. Hs.(Ljusdal); skänke-sven,
m. munskänk. Sm.; små-sven, s. små; ung-mans-sven,
m. ung skaffare. G. Fsv. sven; fn. sveinn;
d. svend; fht. svein; fe. svân; e. swain. Roten
synes vara skr. su, att föda, afla. Jfr sun.

SVENKER, s. svinka.

SVENSKER, m. 1) svensk; 2) ärlig karl; "ä du
inte svensker?" Sm. Fsv. svænsker, svensker, adj.
svensk. VGL.VML.; fn. sænskr, sönskr, id.
Jfr Rdq. 2, 385. C. Säve, Yngl. S. s. 30, not 4.

Svenska, v. n. 1 skrifva eller tala svenska.
Dl. Svensk (ipf. o. sup.-ä), v. n. 1) tala
svenska. Vb.,nb.; 2) göra sig till för att tala
god svenska. Vb.

Svenskt korn, n. sexradigt korn. Bhl.

SVEP, s. svipa.

* SVEPA el. svipa (sveip, pl. svipum, sup.
svipit), v. a. svepa, omveckla; svinga; piska. Detta
verb har fordom funnits i vårt språk såsom
synes af följande:

Svepa 1, v. a. o. n. 2 1) eg. (såsom i riksspr.)
veckla, omsvepa. Sveip (ipf.-ä). Vb.; svöba,
id. Sk. I andra munarter svepa (ipf. svöp
el. svep, sup. svepit, p. p. svepin el. svepen);
sveipa (ipf. sveip), id. Rdq. 1, 165; 2) sätta
upp en väf, lägga varpen på väfven
(svepebomen). "Svepa en väv"; 3) inveckla halm och
hö till foder för boskapen. "Svepa foret åt
kreaturn"; Götal.; sveip, id. Fl.(Öb.); 4)
piska, slå. "Ja ska svepa (el. sveva) dej".
Sk.(Ing.). Svepa te, slå till. Ög.(Ydre). Svepa
óm
, svepa efter, säges om en mjuk käpp, som
sluter sig väl till kroppen. Götal.; 5) glupskt
förtära, sluka. Vg.; 6) svepa mä munnen, talet,
tala konstigt och vidlyftigt för att komma till
hufvudsaken. Sm. Svipa, v. n. 1 svänga,
svaja. "Han svipar på plymen sóm en óppser".
Fl.(Nl.). Fsv. svepa, v. a. 2 a) svepa.
S.S. 1, 196, 198. S. Bern. f. 144 v. S. Marg.
f. 3. Cod. A. 36. f. 35; b) svepa (till).
S.S. 2, 108. S.F.S. 4, 287; fn. sveipa (ipf.
sveip, p. p. sveipinn) el. sveipa (ipf.-đa el.
sveipta), v. a. a) svepa, omveckla; b) svinga;
c) piska; svipa (ipf.-ađa), v. a. o. n. a) göra
något i en hast eller handvänning; b) slå,
piska; c) röras hastigt, skynda sig, ila; n. sveipa,
a) svepa; b) draga samman i bundter eller
knippor, samla t. ex. strå; d. svøbe, svepa;
svippe, slå, piska; fns. suepan, sopa; fe.
svâpan, id.; swipan, svepa, omlinda; sveopjan,
piska; lett. swaipit; ns. svöpen; holl. zweepen,
id. Jfr sviva 1. sopa 1.

Svaip, m. liten lucka på en ladudörr; öfre
och nedre delen af en dorr. G.(F.).

Svep 1, m. den slå, som sammanhåller de
uppstående medändarne på en drög. Sm.

Svep 2, n. 1) gärdesgårdshank (af gran och
en). Vm.; 2) vädrets svepande; 3) slag, släng
med piskan o. s. v. Sveal.; 4) den tunna
skifvan, kanten på ett såll. Vg.

Svep 3, m. hård ved i björk. Hs.(Db.Tuna).

Svepa 2, f. 1) körpiska. Vm.,ul. Sveva,
f. Sk.(Ing.,Gärds h.); sväjpä, f. G.; svep,
id. Vm.,ul.: 2) visp. Vg.,bhl. Sveppa (schveppa),
f. tvåklynnig käpp, som brukas i stället
för visp vid grötbakning. Svippe·kvist, m. id.
Sm.; 3) ugnsviska. Dl. Ung-svipu, un-svipu el.
uns-skvipu, f. id. Fl.(Nl.); 4) liten åra. Nb.
Sväip, m. en slags kort, bred åra, hvarmed
båten drifves fram af en som myndar.
Fl.(Qv.); 5) ljusdank. Bhl. Fsv. svipa el. svep,
f. piska. S.S. 3, 25; 4, 61. Alex. 1251; fn.
svipa, f.; gl. sv. svepa, f. (Sv. Bib. Nah. 3, 2);
d. svøbe; d. d. svebe, svev, sveb; n. svipa,
f.; fe. svip (sveop), n.; svipe (sveope), f.; e.
dial. swepe; nht. schwippe, f.; ns. sweppe,
swäp</i> (Danneil, 217); swepe (Richey, 301);
swöpe (B.W.B. 4, 1127); wfris. swiepe; holl.
zweep, id.; beng. sipâ, liten piska; pers. sib,
en piska.

Svepa 3, f. ögonblick, tidsvefva. "I den
svepan". Kl. Svep, m. id. "Dä va felle i den
der svepen". Sdm. "I en svep", hvad som
kan på en gång uträttas. Ög.(Ydre). Fn.
svipan, f. a) hastig rörelse, svingning; b)
ögonblick; svipr, m. ögonblick; d. svip, n. id.;
fht. sveib, vibratio.

Svepa 4, f. ett af halm och hö hopsvept
foder till boskap. Svepe, n. id. Ög.,sm.;
deraf sveip-led (def.-on), f. foderlada. Fl.(Öb.).

Svepe, f. redskap, bestående af en stång
med linor i båda ändarne för att sammandraga
hö på marken till en stack. Hö-svepe, f.
Deraf svepa, v. a. 2 med sådant redskap
sammandraga hö till stack. Sk.(Ox., föråldr.).

Svepe-bom, m. "stor-bom" på en väf, på
hvilken varpen (uppränningsgarnet) svepes eller
pålägges. Vg.

Sveper, m. en som kan tala hit och dit,
vända allt huru han vill. Svängare, m. id. Sm.

Svep-ror, n. kort åra, som föres skiftesvis
på båtens sidor. Ög.

Svipu-stang, f. stång, hvarpå några
tallqvistar äro fästade för att dermed sopa kol ur
bakugnen. Fl.(Nl.).

SVEPA 5, v. n. 2 synas lik, vara lik; till
utseende el. ansigtsdrag hafva likhet med.
"Svepa likt", hafva tycke med någon, närma sig i
likhet. "Han sveper likt honom".
Vl.,vg.(Vadsbo),dls.,bhl.(Oroust),hl.(Slättåkra). Sveba lik,
id. Bhl.(Elfs.). N. svipa id.; svip, m. utseende,
ansigtsdrag; fn. svipr, m. utseende.

Svep-lik, adj. snarlik till utseende. Vl.

SVEP-ROR, s. svepa.

SVERGET, n. def. Sverige. Vg. m. fl. Fsv.
Sveariki, Svia riki, Sveriki, Sverighe. På samma
sätt förekommer bestämda formen af Frankriket,
Norget. Vg.

SVERRA 1, v. n. o. a. 1 1) med fräsande
läte hastigt förbrinna; afbränna att ett sådant
ljud uppkommer. "Lyngen sverrade å. Han
sverrade å håret på sej". Sk.,hl. Svirrä,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:41:48 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free